NC kommenterar Fler nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet

Att ge ökade möjligheter till anpassning av nyanlända elevers utbildning kan vara högst nödvändigt men vi på NC vill poängtera vikten av att denna anpassning utgår ifrån elevens förutsättningar och behov. Enligt granskningar, rapporter och vår erfarenhet är det vanligt att nyanlända elevers utbildning snarare anpassas efter organisationens förutsättningar än elevens behov.

Risk att anpassad timplan fattas på godtyckliga grunder

Utredningen föreslår att rektor, om det finns särskilda skäl, kan fatta beslut om anpassad timplan som innebär att nyanlända elever i åk 7-9 får ges mer undervisning i utvalda ämnen än övriga elever i samma årskurs hos huvudmannen genom en omfördelning av undervisningstiden. Enligt utredningen ska ett beslut om anpassad timplan en­bart kunna fattas efter att en elevs kunskaper har bedömts. Med tanke på att kartläggning av nyanlända elevers kunskaper i de olika ämnena inte är obligatorisk idag finns det en stor risk att besluten om anpassad timplan fattas på godtyckliga grunder, vilket föranleder att NC föreslår att ämneskartläggning blir obligatorisk. Det finns även en risk att besluten inte omprövas kontinuerligt vilket kan vara begränsande och leda till ökad risk att nyanlända elever inte får den undervisning de har rätt till. Vi på NC menar därför att anpassad timplan behöver dokumenteras i elevens långsiktiga individuella studieplan (se nedan) så det tydligt framgår vilka ämnen eleven ska få undervisning i och när för att eleven ska kunna uppnå gymnasiebehörighet så snabbt som möjligt.

Undervisning i så många ämnen som möjligt

Även om utredningen föreslår att nyanlända elever ska få undervisning i minst 10-12 ämnen anser NC att det är av yttersta vikt att elever får undervisning i så många grundskoleämnen som möjligt och att målet ska vara godkänt betyg i 16 ämnen. NC vill även lyfta frågan om fler ämnen än svenska eller svenska som andraspråk, matematik, engelska och idrott och hälsa bör vara obligatoriska. SO-ämnen som samhällskunskap och historia samt även något NO-ämne bör vara obligatoriska med tanke på skolans demokratiuppdrag och målen i läroplanens första och andra kapitel.

Anpassning kräver kartläggning i de olika ämnena

För att kunna fatta välgrundade beslut om anpassad timplan menar NC att Skolverkets kartläggningsmaterial steg 3, det vill säga kartläggning av elevers kunskaper i de olika skolämnena, bör vara obligatoriskt att genomföra innan beslut fattas. Detta är av stor vikt eftersom den inledande bedömningen genom steg 1 och steg 2 inte ger tillräcklig information om elevens kunskaper för att man ska kunna fatta välgrundade beslut som ska dokumenteras i elevens långsiktiga individuella studieplan. För att säkerställa att den individuella studieplanen är aktuell bör den revideras kontinuerligt vilket innebär att beslutet om anpassad timplan bör omprövas vid samma tillfälle. Förslagsvis i samband med utvecklingssamtal.

Vikten av studie- och yrkesvägledare

NC vill i detta sammanhang lyfta fram vikten av att studie- och yrkesvägledare är med och upprättar de individuella studieplanerna för nyanlända elever i åk 7-9 vilket även innebär att de behöver involveras i besluten om anpassad timplan. Med tanke på att gymnasieskolor inte alltid har möjlighet att erbjuda undervisning i alla grundskoleämnen bör detta tas i beaktande då beslut om anpassad timplan fattas så det inte försvåras för elever att nå gymnasiebehörighet.

Elevhälsans betydelse

Elevhälsan har en viktig roll, både för den enskilda elevens möjligheter att må bra och utvecklas i riktning mot utbildningens mål, samt för lärare och övrig skolpersonals arbete med nyanlända elever. Samtidigt visar Skolinspektionens granskningar att det finns skolor där rutinerna för stöd inte används i arbetet med nyanlända elever vilket innebär en förhöjd risk för att skolan varken upptäcker eller åtgärdar stödbehov hos nyanlända.

Vid mottagandet av nyanlända elever och vid upprättande av individuella studieplaner och beslut om anpassad timplan kan elevhälsan samt specialpedagoger och speciallärare spela en stor roll, vilket inte synliggörs i utredningens förslag. De nyanlända elever som är i behov av särskilt stöd behöver fångas upp snabbt vilket kräver att elevhälsans personal samt lärare och speciallärare/specialpedagoger har goda förutsättningar och lämplig kompetens för att kunna utreda och analysera elevernas behov samt planera, genomföra och följa upp insatser. Extra viktigt är detta för den grupp elever med kort skolbakgrund som ska påbörja läs- och skrivinlärningen vilket ställer höga krav både på organisation och genomförande av undervisningen. NC vill även lyfta fram logopeder som en viktig profession som kan bidra med viktig kompetens så att nyanlända elever i behov kan få adekvat stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Läs gärna mer i NCs remissyttrande gällande Läsa-skriva-räkna-garantin.

Lgr 11 är utbildningssystemets lägstanivå

Vi på NC vill understryka att målen som skrivs fram i grundskolans läroplan är vårt samhälles lägstanivå när det gäller medborgarnas utbildning. Även nyanlända elever, oavsett kort eller god skolbakgrund, har rätt att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Av den anledningen menar NC att det verkligen måste föreligga särskilda skäl för att kunna använda anpassad timplan som insats. Dessa särskilda skäl behöver därför förtydligas och exemplifieras. När det gäller elever med kort skolbakgrund kan särskilda skäl finnas medan elever med god skolbakgrund kanske är i större behov av en förlängd grundskoleutbildning, inom ramen för gymnasieskolan, än att man anpassar timplanen genom att plocka bort ämnen. Även om 12 godkända betyg är tillräckligt för att komma in på ett nationellt program, enligt gymnasieutredningens förslag, kan det vara begränsande för en del elever. Att få möjlighet att få betyg i 16 ämnen kan vara motivationshöjande då det ger eleven ett högre meritvärde och större möjligheter att komma in på det program eller den skola eleven önskar. Därför är det av största vikt att besluten om anpassad timplan fattas på individnivå i samråd med studie- och yrkesvägledare som har den kompetens om skolsystemet som krävs för att möjliggöra en långsiktig planering för varje elevs kunskapsutveckling, utformad efter elevens individuella förutsättningar.

Asylsökande elevers rätt till utbildning

NC vill passa på att lyfta frågan om asylsökande elevers rätt till utbildning, som till skillnad från alla andra ungdomars rätt till utbildning, upphör när eleven fyller 18 år i stället för 20 år. NC poängterar starkt att även asylsökande elever bör ha rätt till utbildning tills dess de fyller 20 år.

Individuell studieplan

Att upprätta en individuell studieplan redan under grundskolan är ett viktigt förslag och NC delar utredningens slutsats om att det troligtvis leder till en mer effektiv och kvalificerad utbildning och smidigare övergångar för nyanlända elever både mellan olika grundskolor och mellan grundskola och gymnasieskola. Även om utredningen resonerar kring problematiken med att överföra dokumentation menar NC att det behövs tydlig systematik och tydligt stöd för detta, gärna digitaliserat och på nationell nivå.

NC delar utredningens slutsatser om att en förstärkt rätt till studiehandledning på modersmålet är avgörande för nyanlända elevers skolframgång. Även om förslaget är väldigt positivt vill dock NC påpeka att denna förstärkta rätt bör gälla alla nyanlända elever, inte enbart elever i åk 7-9. Den problembild kring studiehandledning på modersmålet som utredningen beskriver skapar stora problem på skolorna och om förslaget gällde alla nyanlända elever skulle hanteringen underlättas för huvudmän och skolor. Svårigheten att avgöra ifall studiehandledning på modersmålet är extra anpassning eller särskilt stöd (som kräver åtgärdsprogram) är lika påtaglig oavsett om eleverna går i åk 1-6 eller i åk 7-9. Dessutom bör man komma ihåg vikten av tidiga insatser där studiehandledning på modersmålet är en insats som troligtvis leder till att fler elever i förlängningen når godkända betyg i åk 9. NC vill i detta sammanhang påpeka att även nyanlända elever i gymnasieskolan bör få en förstärkt rätt till studiehandledning på modersmålet.

Intressant är också förslaget om att studiehandledning även ska kunna ges på svenska om det, t ex efter några års skolgång i Sverige, bedöms vara elevens starkaste skolspråk. Här skulle NC önska att det tydliggjordes att studiehandledning på svenska dessutom kunde vara en insats skolan skulle kunna använda sig av efter det att eleven inte längre definieras som nyanländ om eleven har detta behov.

Förslaget att en nyanländ elev som inte uppnår kraven för betyget E inte ska få ett terminsbetyg utan i stället få ett skriftligt omdöme om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i ämnet, menar NC är högst välkommet. En fråga som väcks är dock om, och i så fall hur, detta påverkar elevens slutbetyg samt hur läraren/skolan dokumenterar detta i betygskatalogen vid slutbetyg. Att utredningen föreslår att Skolverket ska få i uppdrag att ta fram ett generellt bedömningsstöd för att underlätta för lärare att sätta ett skriftligt omdöme är välkommet men NC ställer sig tveksamma till om ett generellt bedömningsstöd ger tillräckligt stöd. Då de skriftliga omdömena ska formuleras i förhållande till kunskapskraven i de olika ämnena menar NC att det troligtvis är nödvändigt med ämnesspecifika bedömningsstöd. Till dessa skulle bedömda elevexempel kunna knytas och på så sätt gynna alla lärare, även de som inte undervisar nyanlända elever men som ändå behöver stöd/hjälp att förtydliga, konkretisera och exemplifiera progressionen i kunskapskraven.

Stöd för att koppla Bygga svenska till kursplanen i sva

Utredningen föreslår att Skolverket ska få i uppdrag att komplettera bedömningsstödet, Bygga svenska, med vägledning för hur stödet ska användas i förhållande till kursplanerna och kunskapskraven i svenska och svenska som andraspråk inom grundskolan och gymnasieskolans introduktionsprogram. Att lärare som undervisar nyanlända elever har stora svårigheter att anpassa kursplanen i svenska som andraspråk till undervisning av elever som är nybörjare i svenska språket är känt sedan länge och därför är detta komplement till Bygga svenska oerhört välkommet. Utredningen föreslår även att Skolverket ska få i uppdrag att ta fram ett stödmaterial i alfabetisering och läs- och skrivinlärning för lärare som undervisar i åk 7-9 och på språkintroduktionsprogrammet, vilket NC också välkomnar.

I betänkandet lyfts problemet med att ämnet svenska som andraspråk inte är anpassat till nyanlända elevers förutsättningar och behov. Dessutom saknas tydliga regler för vilka elever som tillhör ämnets målgrupp och det finns inte heller bestämmelser om vad som avgör när en elev ska upphöra att läsa svenska som andraspråk och övergå till att läsa svenska. Denna problembild delar NC och en utredning av skolämnena svenska och svenska som andraspråk är därför högst nödvändig och väldigt efterlängtad.

Vilka är "invandrarelever"?

I detta sammanhang vill NC lyfta begreppet “invandrarelever” som används i Skolförordningen (SFS 2011:185, 5 kap, §14) som den tredje elevgrupp som är berättigade till undervisning i svenska som andraspråk. I utredningen benämns “invandrarelever” både som elever som har invandrat till Sverige och som elever som kan vara födda i Sverige (s. 225). Att begreppet invandrarelev saknar vedertagen definition i skolans författningar är en del av problemet med att avgöra vilka elever som har rätt till undervisning i svenska som andraspråk. En del rektorer menar att invandrarelever är elever som själva invandrat medan Skolverket som svar på frågan menar att begreppet invandrarelev snarare ska tolkas utifrån den statliga utredningen "Begreppet invandrare - användningen i myndigheters verksamheter" (Ds 2000:43) där det framkommer att begreppet invandrare inte enbart används gällande personer som själva har invandrat. När begreppet används i skolsammanhang har det, enligt utredningen Ds 2000:43, omdefinierats till att innefatta elever berättigade till modersmålsundervisning. Det verkar alltså som att i andra bestämmelser i skolans författningar så avses invandrarbegreppet inkludera såväl första- som andragenerationens invandrare, alltså även elever som kan vara födda i Sverige. Det vore därför ett viktigt tillägg till utredningen att antingen föreslå en omformulering eller definiera skolförordningens begrepp “invandrarelev” när man utreder svenskämnena och målgruppen som har rätt till undervisning i svenska som andraspråk.

Gällande nyanlända elever i gymnasieskolan välkomnar NC förslagen som innebär en möjlighet att gå programinriktat individuellt val samt en tydligare rätt för nyanlända elever att börja individuellt alternativ och yrkesintroduktion när de uppnått en viss nivå i det svenska språket. NC menar dock att denna nivå behöver konkretiseras, förslagsvis med hjälp av Skolverkets bedömningsstöd Bygga svenska, för att exemplifiera vad “tillräckliga språkkunskaper för att tillgodogöra sig utbildningen” kan innebära. NC vill även poängtera att Skolverkets kartläggningsmaterial steg 1 och steg 2 bör vara obligatoriskt att använda även på språkintroduktion när helt nyanlända elever tas emot. Även steg 3, ämneskartläggning, bör vara obligatorisk när man upprättar den individuella studieplanen för elever som inte har en sådan från grundskolan. Dessutom borde förslaget om anpassad timplan, som gäller grundskolans åk 7-9, rimligtvis innebära att även nyanlända elever på språkintroduktion ska ges undervisning i minst 10-12 ämnen.

NC vill även lyfta möjligheten för nyanlända elever som går språkintroduktion att läsa enstaka kurser på nationella program vilket lyfter frågan om förstärkt rätt till studiehandledning på modersmålet även för elever i gymnasieskolan.

Utredningen lyfter återkommande vikten av och efterfrågan på kompetensutveckling i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och behörighetsgivande utbildning i svenska som andraspråk men lägger inga egna förslag då detta berörs av andra pågående utredningar. Vi på NC understryker att det finns ett oerhört stort behov av kompetenshöjande insatser och delar utredningens förhoppning om att olika aspekter av flerspråkiga och nyanlända elevers lärande lyfts in i lärarutbildningen och att grundlärarutbildningen F-3 och 4-6 görs om så det bli möjligt att få behörighet i svenska som andraspråk.