”Här talar vi svenska” – är det en bra idé att förbjuda och begränsa användningen av andra språk?

Att förbjuda och begränsa användningen av andra språk än svenska i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan (hädanefter benämnt gemensamt som skolan) bygger ofta på goda intentioner. Kanske har man idéer om att det stöttar språkutvecklingen i svenska, är inkluderande och rättvist och ger goda pedagogiska förutsättningar i undervisningen. Forskning visar att det är tvärtom – en tillåtande och pedagogiskt styrd flerspråkighet gynnar språkutvecklingen både i svenska och modersmål liksom identitetsskapande och lärande. Det är dessutom reglerat i Sveriges språklag som säger att de som har ett annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla och använda sina modersmål.

Ett språkförbud:

• hämmar barnens och elevernas språkutveckling,
• skadar deras självkänsla,
• går emot skolans demokratiska uppdrag,
• begränsar utvecklingen av skol- och ämneskunskaper.
  

Mer svenska ger väl en bättre svenska?

Visst kan det verka självklart att mer användning av svenska leder till ökad språkutveckling i svenska, och även om det till viss del stämmer är det inte riktigt så enkelt. Exponering och användning av det språk man vill lära sig har betydelse för språkutvecklingen där ”ju mer desto bättre” är en grundprincip, men det innebär inte att användningen bör ske på bekostnad av det stöd andra språk kan ge i inlärningen. Flerspråkighet är viktigt i sin egen rätt men det finns också ett starkt forskningsstöd för att flerspråkig undervisning stöttar utvecklingen även av det svenska språket.

Att kunna översätta och jämföra de nya orden med andra språk man kan stöttar inlärningen, liksom att kunna få det nya språkets grammatik förklarad på ett språk man behärskar. Möjligheten att kunna använda sitt starkaste språk för att tänka igenom och diskutera sin förståelse av det nya språkets ord, grammatik och innehåll i muntliga och skrivna texter är gynnsamt för språkutveckling på det nya språket.

I förskolan är det väl ändå bra om barnen får språkbada i svenska?

Ja, barnen behöver få möta och hjälp att utveckla en rik och varierad svenska när de går i förskolan. Samtidigt är det viktigt att barnen kan kommunicera med sin omgivning och att de blir sedda och bekräftade som de unika individer de är med olika kunskap, erfarenhet och språkbakgrund. Små barn har många olika sätt att uttrycka sig, med miner, gester, kroppsspråk och olika ljud. För många barn ingår det andra språk än svenska i repertoaren. Alla sätt att kommunicera ska erkännas och uppmuntras, och inget av dem förbjudas. Det skulle förminska barnen och hindra deras möjlighet att delta fullt ut i förskolans sociala och pedagogiska sammanhang.

Alla barn i förskolan ska få utveckla sina modersmål

Det är välkänt att undervisningen i förskolan lägger en viktig grund för grundskolan och fortsatt lärande. Det är också välkänt att goda språkkunskaper är en tillgång när man ska lära sig nya kunskaper och nya språk. I förskolans läroplan, precis som i språklagens paragraf 14, lyfter man explicit fram att de som har andra modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sina modersmål.

Flerspråkighet är en värdefull kompetens både för barnet som individ och för samhället i stort. Barn med flerspråkig bakgrund har en potential att utveckla flerspråkighet, men det är en krävande process som behöver stöd och stimulans. Barnen behöver höra och använda de olika språken i många varierade och meningsfulla sammanhang. Det räcker inte med att enbart använda modersmålet i hemmet och svenska i förskolan och skolan. Det bör finnas utrymme i förskolan och skolan för språkutveckling i flera språk. Utvecklingen av ett språk behöver inte ske på bekostnad av ett annat – tvärtom kan språken berika varandra. En stark språklig grund, oavsett språk, är gynnsam till exempel vid utveckling av ordförråd och läs- och skrivinlärning.

Men det är väl bra om personalen på förskolan bara talar svenska?

Idag är många lärare och barnskötare i förskolan flerspråkiga. Flera av dessa utvecklar svenska som sitt andraspråk och man har kommit olika långt i sin språkutveckling. Pedagogers kunskaper i svenska är viktiga och runt om i landet förekommer initiativ att stärka deras svenska. I dessa satsningar kan man ibland, missriktat, förbjuda personalen att tala andra språk än svenska med barn, vårdnadshavare och kollegor, även om man delar modersmål. Det vanligaste argumentet bakom detta är att ”mer svenska ger en bättre svenska”, men som vi nu har sett är det mer komplext än så. Dessutom har förskolan ett dubbelt uppdrag – man ska stötta barnen att utveckla både svenska språket och barnens modersmål. Här är flerspråkig personal en guldgruva både språkligt och kulturellt! Detsamma gäller i mötet med flerspråkiga föräldrar. Om man delar modersmål är det naturliga att kommunicera på det språket. Där kan man mötas mer som jämlikar och kommunicera kring barnet.

Skolans demokratiska uppdrag

Det finns flera historiska och nutida exempel på när språk har förbjudits eller kraftigt begränsats, både i och utanför skolor. Sådana förbud har oftast handlat om makt, assimilation, nationell enhet eller kontroll, snarare än om pedagogik. Även om resonemangen bakom ”Här talar vi svenska” idag handlar om att det ska gynna barnen och eleverna i slutändan väcker det associationer till kontroll och förtryck. Det går dessutom emot styrdokument och skolans demokratiska uppdrag.

Våra lagar och läroplaner är tydliga. Skolväsendet vilar på demokratins grund. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna, som bland annat inkluderar rätten att få använda sina språk.

Språkförbud förstärker utanförskap

Ett av de kanske tyngsta argumenten mot att förbjuda och begränsa andra språk än svenska handlar just om demokratiska värderingar – hur det känns att vara den som får sitt språk förbjudet och vilka känslor som väcks för det språk som premieras på bekostnad av andra. Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade och har avgörande betydelse för barns och elevers välmående och för deras vilja att engagera sig i skolan och i sin språkutveckling. Även detta är väl belagt med forskning. Vi kan här lyfta ett begrepp i relation till detta – investment.

Begreppet investment kommer ursprungligen från den kanadensiska språkforskaren Bonny Norton, som under 1990-talet utvecklade det inom andraspråksforskning. Hon använde det för att beskriva hur språkinlärare investerar tid, känslor och identitet i att lära sig ett språk. Till skillnad från begreppet motivation, som fokuserar på inre drivkrafter hos individen, betonar investment hur individens engagemang i språkinlärning påverkas av sociala faktorer som makt, tillhörighet och erkännande. Inom pedagogiken innebär detta att skolan behöver skapa undervisningsmiljöer där barn och elever upplever att deras språk och identiteter värdesätts. Om barn och elever upplever att deras modersmål, erfarenheter och perspektiv erkänns, ökar deras investering i lärandet. Investment handlar därför om relationen mellan språk, identitet och makt i lärande.

Men det är väl inkluderande om alla talar svenska?

En orsak till att förbjuda personal, barn och elever att tala andra språk än svenska är att man tänker att det är inkluderande och rättvist att tala ett språk som alla förstår. Tvärtemot intentionen kan vi nu förstå att ett sådant förbud kan uppfattas som djupt orättvist, exkluderande och diskriminerande.

Vi vet att det kan finnas situationer där lärare känner att de inte har kontroll när de inte förstår allt som sägs. Kanske säger barnen och eleverna elakheter till läraren och varandra? Kanske arbetar de inte med det som de ska under lektionen? Vår samlade erfarenhet säger oss att man ofta kan avgöra om så är fallet trots att man inte förstår vad som sägs. Det kan dock upplevas som svårare att tillrättavisa barnen och eleverna när man inte har kunskap om vad som faktiskt sagts och gjorts (eller inte). Detta kan man dock ofta lösa genom att i förväg tala om de här frågorna och komma överens om hur man ska hantera det om det sker. Detsamma gäller språkanvändning som kan upplevas exkluderande av andra, som när barn vill leka på sina modersmål eller arbeta i smågrupper där man delar språk.

Om barn och elever ska kunna uttrycka kunskaper på svenska bör väl undervisningen ske på svenska?

I undervisning och lärande bör man uppmuntra barn och elever att använda alla sina tillgängliga kunskaper och resurser för att utveckla nya. Ett steg i lärandeprocessen kan vara att bearbeta kunskaper på andra språk än svenska, om det hjälper barnen och eleverna i sitt lärande. Det är lätt att förstå att elever som är nya i svenska språket med skolbakgrund och ett utvecklat skolspråk från ett annat land gynnas av att få fortsätta att utveckla sina ämneskunskaper på andra språk parallellt med språkutvecklingen i svenska.

Men hur är det för elever med andra modersmål än svenska som har gått större delen av sin skolgång i Sverige? Gynnas även de av att få använda flera språk i ämnesundervisningen, trots att de kanske framför allt har ett vardagsspråk på sitt modersmål och ser svenskan som sitt starkaste skolspråk?

Ja, är det otvivelaktiga svaret på frågan. Alla elever gynnas av att få använda alla sina resurser för lärande. Elever med svenska som modersmål använder sitt vardagsspråk på svenska för att skapa en djupare förståelse för ny ämneskunskap och nya ämnesbegrepp. Detsamma bör elever med andra modersmål uppmuntras att göra.

Läs mer i våra resonerande svar på de vanliga frågorna:

Hur kan man tänka kring bedömning av elevers ämneskunskaper via andra språk än svenska?

Kan man säga att eleverna är "halvspråkiga" om varken modersmålet eller svenskan räcker till?

Sammanfattning: Nej, det är inte en bra idé att förbjuda eller begränsa andra språk i skolan

Den grundläggande idén är god, att svenskan ska få stort utrymme, men det blir fel när man ser det som ett antingen eller. Det finns plats för både och. Växelvis användning av svenska och andra språk är otvivelaktigt det mest gynnsamma för lärande, språk- och identitetsutveckling. Om du vill veta mer om hur det kan ske, utan att det blir på bekostnad av språkutvecklingen i svenska, rekommenderar vi att du läser mer om translanguaging och transspråkande pedagogik. Vi förstår att både elever och lärare kan känna sig osäkra på hur detta kan ske i undervisningen, men idag finns det en gedigen forskningsgrund för hur flera språk kan samsas i förskolor och klassrum.

Lär dig mer om translanguaging

Forskning och pedagogisk litteratur för den som vill läsa mer

Här har vi samlat ett litet axplock av forskningsstudier, forskningsprojekt och pedagogisk litteratur med referenser till forskning som underlag för vårt resonemang ovan.