Språk påverkar om vittnen uppfattas som trovärdiga – men inte hur tillförlitliga de är

I sin doktorsavhandling har Arman Raver undersökt hur språk och etnisk diskriminering kan påverka bedömningar av vittnesmål i rättsliga sammanhang. Fokus ligger på personer som vittnar på ett andraspråk – och på skillnaden mellan hur korrekta deras utsagor faktiskt är och hur de uppfattas. Resultaten visar att vittnen som inte talar sitt modersmål är minst lika tillförlitliga som modersmålstalande. Trots detta bedöms de som mindre trovärdiga och känner sig också själva mer osäkra när de vittnar.

– Sammantaget såg vi att språk kan påverka trovärdighetsbedömningar på ett sätt som inte speglar tillförlitligheten i minnet. Det gör det viktigt att skilja mellan hur säker vittnet själv känner sig och hur andra tolkar och bedömer personen, berättar Arman Raver, forskare vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Studien ifrågasätter även vanliga antaganden om kroppsspråk som tecken på opålitlighet.

– Vi fann att vanliga icke-verbala ledtrådar som fipplande eller ansiktsuttryck inte kunde kopplas till vare sig korrekthet, säkerhet eller bedömd trovärdighet.

Psykologisk forskning för rättsväsendet

Arman Ravers forskningsområde är rättspsykologi – psykologisk forskning som ska kunna omsättas i rättsväsendet. I skärningspunkten mellan minnesforskning, vittnespsykologi och rättssäkerhet fann han ämnet för sin avhandling: hur språket påverkar vittnesmål.

– Jag har alltid varit intresserad av hur människor minns viktiga händelser och hur deras utsagor används och värderas i brottsutredningar och rättegångar. Ganska tidigt fastnade jag också för trovärdighetsbedömningar – varför vissa berättelser och vissa personer tas på större allvar än andra, även när de i sak verkar lika ärliga eller minnas lika bra.

I många länder, inklusive Sverige, är det inte ovanligt att vittnen, brottsoffer och misstänkta under en rättsprocess behöver använda ett språk som inte är deras starkaste. De flesta moderna rättssystem erkänner rätten till tolk om man inte förstår eller kan uttrycka sig tillräckligt väl på rättegångsspråket.

Hur vanligt det är att behöva vittna på annat språk än sitt modersmål?

– Min avhandling ger inga svar på hur konsekvent rätten till tolkning upprätthålls, men den illustrerar varför frågan är central: om språk framför allt påverkar trovärdighetsbedömningar – utan att nödvändigtvis försämra tillförlitligheten – då är språkval och tolkanvändning inte teknikaliteter utan en del av kärnfrågan om lika behandling inför lagen, säger Arman Raver.

En studie i flera steg

I grunden handlar tillförlitlighet om kvalitén på informationen, medan trovärdighet handlar om hur vi uppfattar personen som ger den – två saker som ofta är nära sammankopplade.

Som forskare går det att närma sig tillförlitligheten i ett vittnesmål genom att utforma studier som ger möjlighet att jämföra vittnesmålet med den ”sanna” händelsen i en iscensatt brottsvideo.

– I verkliga rättsfall finns sällan ett sådant facit, berättar Arman Raver.

I studierna fick deltagarna se en kort film med ett iscensatt brott: ett knivangrepp på en parkering. Därpå intervjuades de som om de vore riktiga vittnen: de fick lämna ett vittnesmål och svara på följdfrågor antingen på sitt modersmål (svenska) eller på engelska som andraspråk. Vittnesmålen spelades in och användes sedan i avhandlingens alla delar.

Sedan undersöktes minneskorrekthet (antal korrekta och felaktiga detaljer), mottaglighet för ledande frågor (till exempel ‘Han hade en kniv, eller hur?’), samt hur säkra vittnena kände sig på det de sagt. Vittnena skattade också sin egen trovärdighet och sin kognitiva ansträngning.

Därefter fick en ny deltagargrupp agera “förhörsledare” och bedöma vittnets trovärdighet utifrån till exempel hur korrekt minnet föreföll, hur ärlig och säker personen verkade samt hur användbart vittnesmålet bedömdes vara för en utredning. Gruppen formulerade sedan uppföljande förhörsfrågor till vittnena. I en efterföljande studie fick en ny grupp bedömare läsa dessa frågor (utan att se själva vittnesmålen) och klassificera dem som öppna, ledande eller huruvida de uttryckte tvivel.

I en avslutande studie undersöktes och kategoriserades icke-verbala beteenden i vittnesmålen – till exempel fipplande, blick, gester, ansiktsuttryck, huvud- och kroppsrörelser – för att testa om något av detta påverkade korrektheten i enskilda påståenden, vittnets egen säkerhet eller observatörernas trovärdighetsbedömningar.

Osäkerhet skapar glapp mellan tillförlitlighet och trovärdighet

Genom studiens olika delar framträdde en tydlig lucka mellan tillförlitlighet och trovärdighet. Vittnen som vittnade på andraspråk var lika tillförlitliga som de som vittnade på sitt modersmål – de kom ihåg ungefär lika många korrekta som inkorrekta detaljer och var inte mer mottagliga för ledande frågor – men de kände sig mindre säkra och bedömdes som mindre trovärdiga av observatörer.

– Där ser man tydligt glappet mellan tillförlitlighet och trovärdighet, menar Arman Raver.

Arman Raver har tillsammans med forskarkollegor systematiskt gått igenom centrala beståndsdelar i vittnespsykologin: tillförlitlighet, säkerhet, trovärdighet och icke-verbal kommunikation – och undersökt hur de hänger ihop med språket. I avhandlingen testas till exempel föreställningen att man kan läsa av ärlighet, osäkerhet eller korrekthet genom kroppsspråk.

– Vi fann inga samband mellan våra icke-verbala beteenden och vem som faktiskt var mer korrekt, kände sig säkrare eller bedömdes som mer trovärdig. Det går på tvärs mot många intuitioner hos både allmänheten och yrkesverksamma inom rättsväsendet, säger Arman Raver.

Varför är den här forskningen viktig?

– Den är viktig eftersom domare, nämndemän, poliser och åklagare är beroende av sina bedömningar av vem som framstår som trovärdig. Om dessa bedömningar är systematiskt snedvridna mot personer som vittnar på ett andraspråk riskerar vi att nedvärdera vittnesmål som i sak är tillförlitliga. Det kan få konsekvenser för vem som tas på allvar och vilka beslut som fattas i utredningar och domar.

Det som förändrades var upplevelsen och intrycket. Vittnena kände sig mindre säkra när de vittnade på ett andraspråk, och observatörer bedömde dem som mindre trovärdiga, trots att deras minnen var lika korrekta.

Lost in translation, eller fördomar?

En av utgångspunkterna för avhandlingen var frågan om det finns en risk att delar av själva innehållet tappas när ett vittne går från första- till andraspråk. Enligt Arman Raver finns det skäl att tro att vissa saker kan gå förlorade i översättningen. Tidigare forskning om språk och minne har visat att det ibland är lättare att återerinra en händelse om man återberättar den på samma språk som man upplevde den. På ett andraspråk kan det vara svårare att hitta rätt ord och nyanser.

– Att i ett förhör försöka minnas en händelse är i sig kognitivt ansträngande och att dessutom göra det på ett annat språk än sitt modersmål innebär ytterligare ansträngning.

Med goda förutsättningar tenderar människor att vara mer säkra på korrekta än på felaktiga detaljer.

– Om beslutsfattare använder säkerhet, språkligt flyt eller vältalighet som genvägar till trovärdighet, kommer de därför systematiskt att underskatta andraspråkstalande vittnen. Språk, förväntningar och säkerhet blir tätt sammanflätade och kan skapa en slags strukturell skepsis mot dem som inte uttrycker sig på “rätt” sätt, menar Arman Raver.

Hur påverkas ett vittnesmål som återberättas på ett annat språk än det språk som händelsen upplevdes på?

– I mina data och studier såg vi inga tydliga tecken på att minneskorrektheten blev sämre av att vittna på ett andraspråk jämfört med modersmålet, givet våra relativt gynnsamma villkor med god engelskkunskap, strukturerad intervju och korta tidsintervaller. Det som förändrades var upplevelsen och intrycket. Vittnena kände sig mindre säkra när de vittnade på ett andraspråk, och observatörer bedömde dem som mindre trovärdiga, trots att deras minnen var lika korrekta. Det var alltså inte minnet i sig som “förlorades i översättningen”, utan framför allt hur säker man känner sig och den sociala bedömningen.

Finns det andra språkliga faktorer som kan spela in i hur vittnesmål på annat språk tolkas?

– Ja. Språket bär mycket social information. En framträdande accent, ett mer begränsat ordförråd eller lite hackig grammatik kan väcka föreställningar om en persons bakgrund, utbildning, kompetens eller ärlighet. Det kan färga hur vi tolkar ett vittnesmål, även när innehållet är korrekt. Mycket välformulerade och flytande talare uppfattas ofta som mer kompetenta och övertygande, oavsett om deras minnen faktiskt är bättre eller inte.

Vad blir nästa steg för dig och din forskning?

– Forskningsmässigt så skulle jag vilja replikera och vidareutveckla designen med nya urval, och pröva liknande frågor i mer sårbara och mer varierade grupper – personer med lägre språkkunskaper och andra etniska bakgrunder. Jag vill också gå djupare in i hur professionella aktörer i rättskedjan faktiskt bedömer trovärdighet.

– För min egen del hoppas jag kunna fortsätta arbeta i gränslandet mellan forskning och praktik – att bedriva forskning som är direkt relevant för rättsprocessen.

Läs avhandlingen

Fotnot: Arman Raver disputerade i december 2025 med avhandlingen Testifying in a non-native language as an eyewitness undermines credibility judgments but not reliability.