Varför vissa kön inte syns: Psykologin bakom icke‑binär marginalisering
Språket påverkar hur vi ser på kön mer än vi kanske märker. I Elli van Berlekoms doktorsavhandling, "Gender and Its Discontents: Categorization, Miscategorization and Misgendering of Trans and Non-binary People", visar forskningen att ord som hen kan göra det lättare för människor att uppfatta icke‑binära identiteter, medan stark tro på att kön bara kan vara ”kvinna eller man” ofta leder till att icke-binära felkönas.
Studierna i Elli van Berlekoms avhandling visar alltså att våra ord och våra föreställningar tillsammans formar hur vi tolkar människors kön. Men vad överraskade mest i studierna, varför felkönas icke-binära personer och vad kan resultaten bidra till? Läs hela intervjun nedan och se Elli van Berlekom berätta närmare om sitt avhandlingsarbete i videon.
Vad överraskade dig mest i studierna?
– Jag gick in i forskningen med storartade idéer om språkets makt, och förväntningar på att se stora effekter av rätt subtila ändringar i formuleringar kring kön. Försöksdeltagarna hade andra idéer. Speciellt i min andra studie blev effekterna mycket mindre än jag hade förväntat mig, och det visade sig att effekterna av deltagarnas erfarenheter istället var mycket mer betydande. Det är ju rätt vanligt i forskning, men det är ju alltid tråkigt att se sina älskade teorier gå i kras. Det var en bra läxa i ödmjukhet. Forskning handlar ju inte om att bekräfta sina teorier utan tvärtom att vara öppen för att ändra sig när resultaten inte faller ut som förväntat!
Det är inte hela världen att använda fel term någon gång, det viktiga skulle jag säga är att visa att man försöker.
Varför tror du att så många fortfarande felkönar icke‑binära personer – även när de vill göra rätt?
– Jag tror mycket handlar om oförståelse, okunskap, och vana. Vi såg ju att det nästan inte var någon relation mellan deltagarnas negativa attityder mot icke-binära och deras benägenhet att felköna dem. Men det finns en så pass stark norm att tänka på kön som bara något som består av kvinnor och män. Det jag menar är, det kanske låter individualiserande att säga att folk felkönar på grund av okunskap, men den okunskapen kommer från en könsordning som osynliggör icke-binära.
– Jag vill tillägga att många kan känna en ängslighet kring att använda fel ord. Det är en förståelig impuls, som jag tror kommer från medmänsklighet men själva ängsligheten kan ibland komma i vägen för ens förmåga att vara just medmänskliga. Det är inte hela världen att använda fel term någon gång, det viktiga skulle jag säga är att visa att man försöker.
Avhandlingens omslag
Kort sammanfattning hur studierna gick till:
Studie 1: studien analyserade befintliga nationella befolkningsundersökningar från 21 länder och de svarsalternativ folk fått kring kön.
Studie 2: deltagare kategoriserade morfade ansikten (dvs sammanblandat eller gradvis övergår från en form till en annan), som varierade från feminina till maskulina, med olika typer av svarsalternativ.
Studie 3: deltagare fick använda ett pronomen och kategoriserade sedan androgyna ansikten.
Studie 4: deltagare fick beskriva profiler och forskaren mätte pronomenval och kategoriseringar av icke‑binära personer.
Elli van Berlekom. Foto: Henrik Dunér
Vad kan forskningen bidra till?
– Jag hoppas att forskare tar till sig av dessa fynd och inkluderar icke-binära i svarsalternativen när de ber deltagare uppge sitt eget kön och när de ska skatta kön hos andra. Jag hoppas också att organisationer, speciellt chefer, tar till sig av fynden genom att skapa möjligheter för deltagare och medarbetare att signalera sina pronomen och respektera andras pronomen, till exempel i början på möten eller i e-post-signaturer. För HBTQ-aktivister och feminister tror jag att mina resultat kan visa vikten av språklig förändring men också vikten i att jobba direkt mot ökad acceptans för icke-binära.
Senast uppdaterad: 2026-03-17
Sidansvarig: Psykologiska institutionen