Många föräldrar i låg- och medelinkomstländer föredrar söner
Önskan att få söner framför döttrar är fortfarande stabil i många låg- och medelinkomstländer, trots den senaste utvecklingen mot jämställdhet och urbanisering. Det visar en ny doktorsavhandling i demografi. Detta illustrerar komplexiteten i hur världen förändras, enligt författaren Konstantin Kazenin.
När de flesta blivande föräldrar i ett samhälle helst vill få söner är det en indikation på en stark närvaro av patriarkala normer. En utbredd önskan att ha fler söner än döttrar kan också skapa betydande demografiska utmaningar. I länder som Albanien och Montenegro, där könsselektiva aborter har förekommit sedan 1990-talet, har den skeva könssammansättningen i befolkningen blivit ett problem.
– Enkelt uttryckt finns det en stor andel män som aldrig gifter sig. Detta är naturligtvis ett socialt problem, säger Konstantin Kazenin, ny doktor i demografi vid Stockholms universitet.

Kvinnors preferenser avgör
Förutom könsselektiva aborter finns det ett annat reproduktivt beteende som tyder på sonpreferens, nämligen när par vill fortsätta skaffa barn tills de får en son. Det är detta beteende som Konstantin Kazenin har undersökt närmare i sin avhandling.
Genom att analysera data från den stora demografi- och hälsoenkäten i 45 länder mellan 2010 och 2021, undersökte Konstantin Kazenin hur föräldrars önskan att få fler barn påverkas av att bara ha döttrar. Han fann att kvinnors preferenser har större inverkan på beslut att fortsätta få barn, vilket går i linje med ökande jämställdhet i deras länder. Samtidigt visar studien att de flesta av mödrarna i länder där kvinnors preferenser är avgörande fortfarande föredrar söner.

Konstantin Kazenin.
"Vissa saker förändras och vissa förblir likadana"
Studien har också tittat på faktiska födslar, det vill säga hur avsaknad av söner har påverkat födseln av av ytterligare ett barn. För detta valde Konstantin Kazenin ut åtta låg- och medelinkomstländer där det finns tillgänglig data för kvinnor födda mellan tidigt 1950-tal och sent 1980-tal.
Under dessa fyrtio år gick deras samhällen igenom betydande sociala förändringar på grund av den stora urbaniseringen som skedde vid den tiden. När människor flyttade från landsbygden till städerna ökade kvinnors utbildningsnivåer och deltagande på arbetsmarknaden. Traditionella beteenden från landsbygden som tidigare gjorde det mer praktiskt att få söner, som till exempel att vuxna söner bosatte sig nära sina föräldrar, blev mindre vanliga i stadsmiljöer.
Därför skulle vi kunna förvänta oss att denna utveckling skulle ha ökat det upplevda värdet av döttrar. Men Konstantin Kazenins studie visar att kvinnors önskan att få söner tvärtom blev större. Jämfört med den äldsta gruppen var de som föddes på 1980-talet mer benägna att få ett tredje barn om de bara hade döttrar.
– Detta visar på komplexiteten i sociala förändringar. Vissa saker förändras, och vissa förblir likadana, säger Konstantin Kazenin.
En djupare förståelse av bakgrunden behövs
Hur ska då beslutsfattare åtgärda sneda könspreferenser när de är ett problem? Enligt Konstantin Kazenin är en generell politik som endast syftar till att främja jämställdhet inte tillräcklig.
– Istället måste vi undersöka bakgrunden till könspreferensen i det specifika landet. Kvinnor har visserligen den avgörande rollen när det kommer till beslut om att få barn, men de tycker ändå att det är viktigast att få söner. Orsakerna till detta behöver studeras mer.
Avhandlingen
Avhandlingen "Son preference across time and space" finns att läsa i DiVA.
Kontakt
Presskontakt: 08-16 33 52
Senast uppdaterad: 2026-02-04
Sidansvarig: Sociologiska institutionen