Östersjöcentrums rapporter

Östersjöcentrum har en egen rapportserie – med rapporter som sammanfattar ett aktuellt läge, eller samlar fördjupad kunskap inom om ett viktigt område.

Här listar vi också rapporter från andra aktörer där våra forskare haft en huvudroll.

Östersjöcentrums rapportserie

Under våren 2025 genomfördes ett pilotprojekt där deltagande-GIS testades som metod för att stärka lokalt förankrat åtgärdsarbete för kust- och havsmiljöer inom ramen för samverkansprojektet Ekosystembaserad havsförvaltning – Stockholms skärgård. Syftet var dels att samla in lokal kunskap om miljöproblem och möjliga åtgärder, dels att skapa ett forum för dialog mellan kommunen, länsstyrelsen och lokala aktörer. En workshop genomfördes i Gustavsberg den 2 april 2025 med 27 deltagare, främst representanter för samfällighets- och vägföreningar samt lokala föreningar. Arbetet organiserades i gruppdiskussioner där deltagarna markerade platser på karta och beskrev problem, möjliga lösningar, behov för att komma vidare samt relevanta aktörer. Efter workshopen genomfördes en enkätundersökning och intervjuer med deltagare och arrangörer för att utvärdera processen.

Totalt identifierades 55 platser med miljöproblem och/eller åtgärdsbehov, framför allt kopplade till föroreningar, övergödning, försämrade fiskbestånd, igenväxning av vattenmiljöer samt habitatförändringar. Förslagen på åtgärder omfattade bland annat våtmarksrestaurering, dagvattenåtgärder, förbättrade vandringsvägar för fisk, sanering och olika former av naturvård. För att kunna gå vidare lyftes återkommande behov av ekonomiskt stöd, kunskap och rådgivning samt stärkt samverkan mellan kommun, länsstyrelse, fastighetsägare och föreningar. Enkäten och intervjuerna visar att workshopen upplevdes som meningsfull, gav ny kunskap om ekologiska samband och inspirerade till fortsatt arbete. Den bidrog också till nya kontakter mellan lokala aktörer och myndigheter, och flera samfälligheter har efteråt tagit initiativ till vidare dialog om åtgärder. Samtidigt identifierades utvecklingsbehov, bland annat bättre återkoppling efter workshopen till dem som deltagit och ökat praktiskt stöd till lokala aktörer.

GIS-datan från workshopen har integrerats i Värmdö kommuns interaktiva åtgärdskarta och utgör ett underlag för fortsatt åtgärdsplanering. Erfarenheterna används även i det fortsatta arbetet med ekosystembaserad havsförvaltning i Stockholms skärgård.

Läs hela rapporten (pdf)

Åtgärdsplanering med lokalt deltagande – ett pilotprojekt i Värmdö kommun

Den här rapporten beskriver framtagandet av två GIS-skikt som visar känsliga och värdefulla undervattens-miljöer i Stockholms skärgård för användning i digitala sjökort. Vi beskriver även framtagandet av rekommendationer till båtförare i dessa områden. 

Rapporten är framtagen inom projektet Ekosystembaserad havsförvaltning (EBHF) Stockholms skärgård som startades av Havs- och vatten-myndigheten 2021 och som drivs av Länsstyrelsen Stockholm. Projektet samlar aktörer verksamma vid kusten i Stockholms län samt myndigheter och forskare. Syftet är att kartlägga kustens ekosystem och den mänskliga påverkan, samt att genomföra åtgärder för att förbättra havsmiljön. En av projektets grupper arbetar bland annat med frågor om fritidsbåtar och deras påverkan på havsmiljön. Gruppen samlar representanter från båtlivet, miljöorganisationer, lokala organisationer, boende, markägare, förvaltare, tjänstemän från kommuner och länsstyrelse samt forskare från Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Metoden som presenteras här har tagits fram av rapportförfattarna, som är forskare vid Stockholms universitet, i dialog med deltagarna i arbetsgruppen för naturskydd och fritidsbåtar i EBHF Stockholms skärgård och med sjökortstillverkare och företag som tillhandahåller sjökortsdata.

Läs vår nyhet om rapporten

Läs hela rapporten (pdf):
Miljöinformation i sjökort - känsliga undervattensmiljöer i Stockholms skärgård

Rapporten presenterar konceptuella modeller av ekosystemet i Stockholms skärgård, med fokus på fisk, som tagits fram i samarbete med fiskets intressenter och forskare. En modell har tagits fram tillsammans med fiskets intressenter, utifrån deras egna observationer och kunskap de plockat upp från forskningsstudier och andra undersökningar. En annan modell har tagits fram tillsammans med forskare med expertis om fisk, fiske och ekosystemet i Stockholms skärgård och angränsande kustområden och visar det vetenskapliga kunskapsläget. Slutligen presenteras en syntes av dessa båda modeller som ger en samlad bild av både intressenternas kunskap och forskningsläget. Denna modell belyser även likheter och skillnader mellan intressenternas förståelse och forskarnas bild byggd på traditionell vetenskap.

Syntesmodellen visar att det finns en stor samsyn mellan intressenter och forskare kring ekologiska samband i Stockholms skärgård och hur de påverkas av mänskliga aktiviteter. Det gäller exempelvis strömmingens viktiga roll i födoväven, att starka rovfiskbestånd kan bidra till att hålla tillbaka symptom på övergödning och att rovdjur som gråsäl och storskarv har en betydande påverkan på vissa fiskarter. Både observationer och forskning visar att strömmingen minskat
kraftigt i området, vilket får stora konsekvenser för skärgårdens ekosystem och för fisket.

De konceptuella modellerna är en del i arbetet med att ta fram en ekosystembaserad regional förvaltningsplan för fisk och fiske i Stockholms skärgård. De framtagna modellerna bidrar med kunskap om vad som påverkar fiskbestånden i Stockholms skärgård och vilka lokala åtgärder som kan genomföras för att förbättra förutsättningarna för fisk och fiske. Det inkluderar fiskevårdsåtgärder för att återskapa fungerande reproduktionshabitat och vandringsvägar för fisk och åtgärder för att minska den negativa påverkan från fiskätande vilt. Modellerna visar också att det finns påverkansfaktorer som ligger utanför det regionala mandatet att påverka i dagsläget, framförallt fisket på strömming och andra fiskarter som förvaltas på Östersjöskala. Modellerna pekar också ut kunskapsbrister och vilken kunskapsinhämtning som behöver prioriteras för att möjliggöra en ekosystembaserad fiskeförvaltning i Stockholms skärgård.

Läs vår nyhet om rapporten

Läs hela rapporten:
Rapport 2/2023: Konceptuella modeller av ekosystemet i Stockholms skärgård

Denna rapport belyser beståndstatus, hälsa och miljögifter hos nio av Östersjöns stora marina däggdjur, sjöfåglar och fiskarter. Sammanställningen gör inte anspråk på att vara heltäckande – men däremot korrekt, utifrån den kunskap som ges via miljöövervakning och forskning.

Trots ganska omfattande miljöövervakning i den marina miljön saknas oftast uppdaterad och sammanställd kunskap om enskilda djur och miljögiftstrender, vilket försvårar möjligheten att få en god överblick och göra prioriteringar av tid och pengar. Ett av de allvarligaste problemen är att det saknas miljöövervakning av väldigt många nya miljögifter – trots att vi vet att användningen av kemikalier i samhället ökar och att Helcom identifierar just miljögiftbelastningen som ett av de primära hoten mot Östersjöns miljö, jämte övergödning och överfiske. Utifrån data och den sammanställda kunskapen i denna rapport vet vi dock att:

Gråsäl, vikare, havsörn och sillgrissla har stabila populationer. Dock finns fortfarande hot mot dem, inte minst i form av nya miljögifter. För vikare utgör även ett förändrat klimat med minskande istäcke ett reellt hot.

Alla gynnas inte av att havsörnens population i Östersjön är på stark frammarsch. Forskarna har identifierat just predation från havsörn som ett av de största hoten mot ejdrarna, som har minskat alarmerande i flera av dess kärnområden. Andra som påverkas av havsörnspredation är sillgrisslor.

Många av djuren i Östersjön är magrare än de var för 30 år sedan – till exempel sill, torsk, sillgrissla och gråsäl. Orsakerna till detta behöver inte nödvändigtvis vara samma för de olika arterna, men eftersom de är sammankopplade i Östersjöns näringsväv är det inte osannolikt att orsakerna går att finna långt ner i näringskedjan.

För två av fiskarterna (sill och torsk) är bestånden i dag på kritiskt låga nivåer. Att fiske varit och är det största skälet till sillens nedgång är helt klarlagt. För torsken förefaller också bristen på lämpliga lek- och uppväxtområden med tillräckligt höga salt- och syrehalter – till följd av övergödning och brist på stora saltvattenintrång i de danska sunden – ha spelat stor roll för den negativa utvecklingen.

Varför torsken inte återhämtar sig trots lågt fisketryck är ännu inte klarlagt, men kan ha att göra med brist på bytesfisk och bottenlevande bytesdjur, ökad predation och ökande vattentemperaturer.
Det går förhållandevis bra för Sveriges 16 vilda självreproducerande laxbestånd, som ökar generellt. Allra bäst går det för Torneälvens laxbestånd, som årligen producerar mer än 1,5 miljoner laxsmolt. Laxen har dock sina egna hälsoproblem, med slöa fiskar som har hudrodnader, blödningar och svampinfektioner som ibland leder till döden. Här finns också utmaningar i form av hög smoltdödlighet, tiaminbrist samt vandringshinder och dammar.

Det finns sannolikt flera orsaker till att tumlaren har svårt att återhämta sig trots att jakt sedan länge upphört, samtidigt som bifångst i fiske och halterna av många miljögifter har minskat. Men för den lilla Östersjöpopulationen påverkar varje dödsfall möjligheten att tillväxa. Bifångst i nätfiske anses fortsatt vara det största hotet.

Läs hela rapporten här (pdf):

Rapport 1/2023: Hur mår de stora djuren i Östersjön?

Det här är en delrapportering från projektet ”Pilotprojekt Ekosystembaserad havsförvaltning Stockholms Skärgård”, som utförs av Stockholms universitets Östersjöcentrum på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten 2020. Syftet med uppdraget har varit att ta fram en projektbeskriv-
ning för ett pilotprojekt för ekosystembaserad förvaltning i Stockholms skärgård. Arbetet har samordnats med projektet ”Ekosystembaserad havsförvaltning i Bottenhavet och Kattegatt” som utförts av SLU, Institutionen för akvatiska resurser, och utrett två andra pilotområden.

Projekten ska ligga till grund för att starta ett långsiktigt projekt för att införa ekosystembaserad havsförvaltning (EBH) i pilotområdena och med dessa erfarenheter ta fram en vägledning om hur EBH kan införas i andra geografiska områden i svenska havsområden.

I den här delleveransen presenterar vi det föreslagna pilotområde Stockholms skärgård och diskuterar möjliga geografiska avgränsningar av pilotområdet (avsnitt 2). Vi ger en översikt över vilka arter och undervattenshabitat som finns i området, hur de övervakas idag och vilka övriga underlagsdata som finns (avsnitt 3). Vi ger också en översikt över kända belastningar och aktiviteter i området och kunskapsläget för dessa (avsnitt 4). Vi för ett kort resonemang om vilka frågeställningar som kan vara viktiga för pilotprojektet (avsnitt 5), som underlag för att kunna identifiera kunskapsluckor och brist på data och analysverktyg för ekosystembaserad förvaltning i Stockholms skärgård (avsnitt 6).

Analysverktyg för ekosystembaserad förvaltning med relevans för alla tre pilotområdena presenteras i en annan delleverans (”Analysramverk, verktyg och ekosystem-modeller ”). Där görs en sammanställning av befintliga metoder som kan användas för att bedöma status, kumulativ påverkan och uppföljning av åtgärder beroende på skala, särskilt med avseende på ekologiska aspekter i de tre pilotområdena.

Projekten har också sammanställt och levererat en lista på relevant litteratur för att bygga upp ett inledande referensbibliotek för projekten och en lista på möjliga samarbetspartners nationellt och internationellt.

Läs rapporten här (pdf):

Förslag på pilotområde för ekosystembaserad havsförvaltning – Stockholms skärgård pdf, 3.4 MB.

Rapport 2/2020: Framtidens Östersjön – påverkan av övergödning och klimatförändringar

I en ny rapport från Östersjöcentrum och SMHI presenteras utvecklingen av Östersjöns miljötillstånd. Ett innanhav som blivit starkt präglat av övergödning och syrefria bottnar. Vilka åtgärder har historiskt införts, och vilka resultat har vi kunnat se av dessa? Och vilken effekt får åtgärder i framtiden när klimatförändringarna dessutom får betydelse?

Under många år har man arbetat för att minska läckaget av näringsämnen till Östersjön. Insatserna har gett resultat och tillförseln har minskat kontinuerligt sedan mitten på 1980-talet, dock med stora regionala skillnader. Men Östersjöns miljötillstånd har blivit radikalt sämre sedan de första observationerna gjordes kring förra sekelskiftet och i Östersjöns öppna centrala delar syns idag tyvärr få tecken på förbättring. Utbredningen av syrefria bottnar är fortsatt väldigt stor och blomningar av cyanobakterier vanliga. Men i vissa havsområden är situationen betydligt hoppfullare, till exempel längs danska kusten, i Kattegatt och Stockholms innerskärgård.

Många faktorer styr utvecklingen
Exakt hur miljötillståndet i Östersjön kommer att utvecklas i framtiden beror på en rad faktorer som är svåra att förutse. Det är flera komplicerade samband mellan hur kväve och fosfor styr algproduktion, hur algproduktionen bidrar till syrebrist och hur syrebrist påverkar kretsloppet av näringsämnen. Dessutom sker stora variationer i Östersjöns cirkulation och skiktning på grund av skillnader i väder mellan åren som gör det svårt att identifiera trender från observationer och påverka till exempel utbredningen av syrebrist under många år.

Klimatförändringarna påverkar
De långsamma processerna kommer också att påverkas av klimatförändringarna. Klimatmodellerna visar att temperaturen kommer att öka med 2–3 °C till år 2100 jämfört med slutet av 1900-talet. Temperaturökningen kommer snabba på många biokemiska processer, såsom nedbrytning av organiskt material, en process som kräver syre och kan leda till snabbare syrebrist. Vidare finns det en tendens till att salthalten kommer att minska på grund av mer avrinning av vatten från land på grund av förväntat ökad nederbörd, men här är resultaten mycket osäkra. En ökad avrinning bör också leda till större tillförsel av näringsämnen via vattendragen. Resultaten från modelleringarna visar dock tydligt att åtgärder för att minska tillförseln av kväve och fosfor kommer att ge en positiv utveckling av Östersjöns vattenkvalitet även i ett förändrat klimat.

Läs vår nyhet om denna rapport

Läs rapporten som pdf här:

Framtidens Östersjön pdf, 8 MB. (8211 Kb)

Relaterade länkar:

Se Baltic Breakfast om samma ämne: Får åtgärderna mot övergödning effekt i ett förändrat klimat?

Policy brief: Åtgärder stärker Östersjöns miljö – även i ett förändrat klimat (856 Kb)

Restaurerade våtmarker är ett sätt att hjälpa minskade fiskbestånd att återhämta sig. Längs den svenska Östersjökusten har nära hundra våtmarker återskapats för att gynna rovfiskar som abborre och gädda. I en ny rapport från Östersjöcentrum utvärderar forskare hur väl dessa åtgärder har fungerat.

Många av Östersjöns kustfiskar fortplantar sig i grunda vikar, sund och kustnära våtmarker. Historiska utdikningar, kustexploatering och övergödning har lett till förluster av fiskens lek- och uppväxtområden, vilket tillsammans med fiske bidragit till minskande bestånd av exempelvis gädda och abborre.

För att motverka nedgången har flera förvaltningsåtgärder initierats, bland annat restaurering av våtmarker för att återskapa de nödvändiga och begränsande lek- och uppväxtområdena.

Sedan 2007 har ungefär hundra våtmarker restaurerats längs svenska ostkusten för att gynna reproduktionen av gädda och abborre. I samma syfte har vandringshinder i kustmynnande vattendrag tagits bort på cirka 40 platser.

2019 inledde Östersjöcentrum ett samarbete med Miljömålsberedningen för att utvärdera effekterna av de återskapade våtmarker för att gynna rekryteringen av fisk längs Östersjökusten. Underlaget, som idag publiceras i en ny rapport, ska bidra till Miljömålsberedningens arbete och föreslå en strategi för ett förstärkt åtgärdsarbete för bevarande och hållbart nyttjande av hav och marina resurser.

I denna rapport utvärderas hur väl dessa våtmarker har fungerat för att:

  • Öka rekrytering av arter som gädda och aborre
  • Öka rovfiskbestånden i kustområden utanför våtmarken
  • Ge andra effekter på kustekosystem i anslutning till en våtmark

Författarna föreslår även förbättringar kring:

  • Ett långsiktigt och samordnat åtgärdsarbete
  • Underlättande miljölagstiftning
  • Kompletterande fiskevårdsåtgärder

Hela rapporten hittar du här (pdf): Våtmarker som fiskevårdsåtgärd vid kusten pdf, 6.8 MB.

Mängden kemikalier i samhället har ökat lavinartat de senaste årtiondena. Många av dem har nått havet, vilket lett till skadliga effekter på växter och djur. I en ny rapport tecknar Östersjöcentrum historien om miljögifterna i Östersjön, var de kommer ifrån och hur de påverkat miljön.

Från mitten på 1900-talet och till nu har mängden kemikalier i samhället fullkomligt exploderat. Vi har utvecklat dem för olika syften, och de tjänar ofta sitt syfte och hjälper oss att upprätthålla vår livsföring.

Men medaljen har en tydlig baksida. Många ämnen är giftiga, svårnedbrytbara och sprids till stora områden långt från utsläppskällan. De tas upp i organismer och anrikas i födoväven. Några av de mest kända miljögifterna har orsakat stor skada på djur högt upp i näringsväven. De har potential att orsaka skada även på oss människor.

Miljögifter transporteras med vatten och luft från land till hav, och de största problemen med miljögifter i ekosystemen hittar vi i havet. Där kan de lagras i sediment eller spridas till andra havsområden. Innanhavet Östersjön är extra känsligt för miljögifter, eftersom vattenomsättningen är långsam och många organismer redan lever under salthaltsstress.

För att åtgärda miljögiftsproblemen krävs samarbete mellan länder och en ändamålsenlig och effektiv lagstiftning. Det finns idag en mängd överenskommelser mellan länder gällande miljögifter, och även många exempel på effektiva åtgärder som gjort att miljögiftshalter har minskat. Men mycket kvarstår att göra, och problemen blir alltmer komplicerade och svåra att åtgärda.

Läs och ladda ner hela rapporten här (pdf): Miljögifter i Östersjön – en exposé pdf, 1.2 MB.

Den här rapporten ger en övergripande bild över torskens historia i Östersjön. Hur anpassade sig arten till Östersjöns förhållanden och vilken roll spelar den för våra ekosystem? Men framförallt, hur har vi lyckats skapa ett bestånd i kris och vad vi kan göra åt det?

Torskbeståndets tillstånd i Östersjön är mycket dåligt. Både biomassan och tillväxten minskar, och fiskarnas kondition och hälsotillstånd är dåligt. Handlar vi inte snabbt riskerar det kvarvarande beståndet i Bornholmsdjupet att slås ut på samma sätt som bestånden i Gotlands- och Gdanskdjupet. Beståndet har utvecklats under lång tid, är genetiskt unikt och är i princip att betrakta som en egen art. Om det slås ut kommer det inte gå att ersätta.

Att återfå en långsiktigt bärkraftik ekonomi i torskfisket i Östersjön är fullt möjligt, men det kräver att förvaltningen lägger stor vikt vid de ekologiska förutsättningarna och hanterar frågorna i ett längre tidsperspektiv och respekterar den rådgivning som grundar sig på vetenskapliga studier.

Att agera nu ger möjligheter till en framtida, väl fungerande Östersjö, där torsken återigen spelar en av huvudrollerna.

Rapporten "Historien om Östersjötorsken" ger en övergripande bild över torskens historia i Östersjön. Läs om hur den kom att kolonisera Östersjön genom att anpassa sig till innanhavets speciella förutsättningar och vad den i tusentals år utvecklat för roll i ekosystemet.

Rapporten går också igenom olika bestånd och hur den hamnat i kris, för att avslutningsvis gå in på hur vi kan rädda torsken.

Du hittar den fullständiga rapporten här:

Historien om Östersjötorsken (1169 Kb) pdf, 1.1 MB.

Musselodlingar har föreslagits som ett kostnadseffektivt sätt att minska övergödningen i Östersjön. Men miljöförhållandena i Östersjön, framför allt den låga salthalten, gör att musslorna växer långsamt och påverkar deras näringsupptag. Rapporten är skriven på engelska.

Läs rapporten här:

Limitations of using blue mussel farms as a nutrient reduction measure in the Baltic Sea pdf, 1.2 MB.

De senaste 100 åren har tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön ökat. Från 1950-talet blev ökningen särskilt markant, vilket också ledde till ökande problem med övergödning i havet. Detta uppmärksammades ordentligt under 1970-talet och en omfattande och systematisk övervakning av havsmiljöns tillstånd initierades.

Åtgärder sattes in, från början främst med fokus på punktutsläpp från avlopp och industrier och sedan 1990-talet har belastningen av både fosfor och kväve minskat. Under senare tid har åtgärder även satts in för de mer svårhanterliga diffusa utsläppen, som till övervägande del härrör från jordbruket.

Östersjöns speciella förhållanden gör dock att förbättringen tar tid, och det är först de senaste åren som ekosystemet börjat visa tecken på återhämtning. Kostnader för åtgärder är höga, och frågan är om det ens finns förutsättningar att nå de högt uppsatta målen. Var ska åtgärder sättas in, vad finns att göra, och vem ska göra det?

Och samtidigt – vad kostar det att inte förbättra situationen, i termer av minskad fiskproduktion, minskade intäkter av turism i havsbandet och ett förändrat ekosystem? Problemet är komplext, och för att komma till rätta med det krävs samarbete mellan nio vitt skilda länder, som alla är med och påverkar miljötillståndet i det gemensamma innanhavet Östersjön.

Du hittar den fullständiga rapporten här: Människan, näringen och havet

Vill du ha ett tryckt exemplar? Maila ostersjocentrum@su.se

Andra rapporter

Här finns andra rapporter där forskare från Östersjöcentrum haft en huvudroll.

Östersjöcentrum har bidragit till flera rapporter vid Havsmiljöinstitutet:

Rapporter från Havsmiljöinstitutet

Östersjöcentrums forskare bidrar till rapporter vid andra myndigheter, såsom Länsstyrelserna och Naturvårdsverket.

Rapport från seminarium 24 november 2022: Funktionella landskap – hav, sötvatten och våtmarker pdf, 3.4 MB. (3495 Kb)

Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter från havs- och vattenförvaltning

Rapporter om farliga ämnen författade av Östersjöcentrums forskare Emma Undeman  för HELCOM:s handlingsplan för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP)

Blåstången är central för livet i Östersjön och kallas ofta ”havets barnkammare”. Den här handboken beskriver det praktiska arbetet med att återplantera blåstång på platser där den funnits förut, eller för att hjälpa den att etablera sig på helt nya ställen.

Blåstången har länge varit hårt drabbad av övergödning, kustexploatering, utsläpp från industrier och mycket mer. Även om dessa problem idag har minskat på många platser så behöver blåstången hjälp på traven för att åter kunna etablera sig i områden där den försvunnit. Det är därför boken kommit till.

– Handboken berättar på ett mycket konkret sätt hur man går till väga för att återplantera blåstång på platser där den funnits förut, eller hjälpa den att etablera sig på helt nya ställen, säger Lena Kautsky, professor emeritus vid Östersjöcentrum.

Det är en utmanande, men belönande uppgift som väntar i fullmånens sken, då blåstången förökar sig. Här finns också omfattande avsnitt om blåstångens ekosystem, anpassningar, funktion och fortplantning. Samt orsaker till varför arten minskat och vad som krävs för att den ska kunna återkomma.

En bok för experter

Handboken vänder sig främst till de som är engagerade i praktiskt marint restaureringsarbete vid exempelvis landets kommuner och länsstyrelser. Handboken är författad av några av landets främsta blåstångsexperter som dessutom är verksamma vid Stockholms universitet: Lena Kautsky, Ellen Schagerström och Susanne Qvarfordt.

Projektet finansierades av stiftelsen BalticSea2020

Kontakta oss gärna för mer information och beställning av ett tryck exemplar: ostersjocentrum@su.se

Ladda ner rapporten i sin helhet här:

Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön pdf, 1.1 MB. (4139 Kb)

Senast uppdaterad: 2026-03-26

Sidansvarig: Östersjöcentrum

Vi använder kakor

Genom att tillåta tjänster från tredje part accepterar du deras cookies och användningen av spårningsteknologier som är nödvändiga för att de ska fungera korrekt.