Forskare varnar: Minskade anslag till miljöövervakning kan få stora konsekvenser

Sedan 2021 har anslagen för marin miljöövervakning minskat med över 40 procent – betydligt mer om hänsyn tas till inflationen. Detta har lett till att antalet provtagningsresor har minskat och att fler neddragningar väntas under 2025. Forskare och experter varnar nu för att detta äventyrar de långa tidsserier av mätdata som är grunden för att förstå förändringar i havsmiljön.

– Endast genom att mäta samma sak på samma plats under lång tid kan vi upptäcka förändringar och utvärdera våra miljöåtgärder, framhåller en grupp på 19 forskare och experter från bland annat Stockholms universitet i en debattartikel på Altinget.se.

Forskarna betonar att de långa tidsserierna som finns inom miljöövervakningen är nödvändiga för att skilja mänsklig påverkan från naturliga variationer och för att sätta referensvärden för vad som är en god miljö. De pågående nedskärningarna riskerar att förstöra uppföljningen av decennier av insamlad data, vilket försvårar möjligheterna att utvärdera om vi agerar med rätt och med kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra havsmiljön, menar forskarna.

Neddragningar inom flera områden

Ansvaret för den marina svenska miljöövervakningen ligger på Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Praktiskt genomförs mätningarna av flera utförare, bland andra Stockholms universitet, Umeå universitet och SMHI. 

HaV behöver nu göra hastiga neddragningar i den övervakning man beställer, skriver Mikael Krysell, enhetschef för miljöövervakningsenheten, i ett mail nu i januari till utförarna. Enligt Naturvårdsverkets regleringsbrev som kom i december uppgår HaVs del av ramanslagen för miljöövervakning (anslag 1:2) för 2025 till knappt 105 miljoner kronor, vilket är 19 miljoner mindre än vad man väntat sig. År 2021 uppgick anslagen enligt regeringsbrevet till knappt 204 miljoner kronor och 2024 till knappt 114 miljoner kronor.

 – Texten i regleringsbrevet som beskriver hur anslaget ska användas har inte ändrats på senare år, så vi kan inte utläsa från den vad orsaken till de senaste neddragningarna är, skriver Mikael Krysell till utförarna.

 – Vi arbetar nu med att finna en lösning på hur vi ska kunna minska budgeten. Det kommer att bli neddragningar inom flera områden, och det kommer att ske genom en blandning av osthyvling och tårtspadande. Vi tittar på konsekvensbeskrivningar för exempelvis förvaltningen av miljön, för vår förmåga att leva upp till lagkrav och vår förmåga att rapportera till EU och andra instanser.

Till Östersjöcentrum tillägger han:

 – HaV:s uppgift är att göra det bästa möjliga med de pengar vi har att tillgå.

”Ogenomtänkta budgetnedskärningar av politikerna”

Jakob Walve är forskare och chef för det marinekologiska laboratoriet vid Stockholms universitet, som bland annat utför provtagningar i den fria vattenmassan, till exempel av näringsämnen och växt- och djurplankton. Budgeten för denna verksamhet föreslås nu minska med hela 30 procent.

 – Ett akut besparingsalternativ som vi överväger att pausa övervakningen av stationen BY31, Landsortsdjupet, för att spara fartygspengar och arbetstid, berättar han.

Motsvarande nedskärningar väntas för övervakningen av bottenfauna och av vegetationsklädda bottnar, som också utförs av Stockholms universitet.

 – Eftersom nedskärningarna väntas fortsätta även 2026 är det stor risk för varsel bland alla miljöövervakare, konstaterar Jakob Walve.

Samtidigt innebär pausad övervakning glapp i de värdefulla tidsserier som i många fall är flera decennier gamla, vilket försvårar framtida analyser.

 – Jag undrar om politikerna verkligen har insett konsekvenserna av de här nedskärningarna, när man samtidigt uttrycker att man vill vill förbättra havsmiljön. Sett i relation till kostnaderna för olika åtgärder för förbättrad havsmiljö, som uppgår till miljardbelopp, och de stora riskerna för böter från EU, är dessa besparingar helt ogenomtänkta, säger han.

Text: Lisa Bergqvist
 

Läs debattartikeln:

Farligt att banta ned miljöövervakningen av Östersjön

Läs mer om miljöövervakningen som utförs vid Stockholms universitet:

Det mesta vi vet om hur havet mår börjar här