Ny policy brief: ”Undantagen i PFAS-förbudet måste hållas till ett minimum”

EU närmar sig ett historiskt beslut om ett brett förbud mot PFAS – de extremt långlivade kemikalier som i dag finns i allt från stekpannor till elektronik och industriprodukter. Men hur undantagen utformas kommer att avgöra hur effektivt förbudet blir. Därför är det viktigt att hålla dem specifika och kortlivade, menar forskare från Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i en ny policy brief.

Ett EU-gemensamt förbud mot PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) skulle ha stor betydelse både för miljön och människors hälsa. Men det reviderade förslag som presenterades av EU:s kemikaliemyndighet i augusti 2025 innehåller både många tidsbegränsade undantag och undantag utan tidsgräns för vissa användningsområden, vilket oroar experterna bakom en ny policy brief.

– Undantagen bör vara tydligt definierade och tidsbegränsningen bör inte vara längre än vad som krävs för att utveckla och implementera säkra alternativ, betonar de.

Forskarna bakom policy briefen, Ian Cousins, Amanda Rensmo och Romain Figuiere vid Stockholms universitet och Lutz Ahrens vid Sveriges lantbruksuniversitet, arbetar samtliga med olika aspekter av PFAS-frågan. De ser positivt på att kemikalierna nu kan komma att regleras som grupp av EU – individuell reglering av en så pass stor grupp kemikalier är både opraktiskt och ineffektivt. Ett bekymmer med det förslag som nu behandlas är dock att det tillåter fortsatt tillverkning av PFAS, både för användningsområden som ges undantag i regleringen och för export ut från EU. Det strider mot syftet med regleringen, menar forskarna.

– Utsläppskontroll kommer aldrig helt lyckas förhindra att PFAS hamnar i miljön och så småningom i människokroppen. Dessutom riskerar PFAS producerade i EU att återvända via luft, hav eller importerade produkter, skriver de.

TFA kan bli nästa stora miljöproblem

PFAS är samlingsnamnet för fler än 10 000 syntetiska kemikalier som kännetecknas av extrem persistens, det vill säga att de bryts ner långsamt eller inte alls. Många av ämnena är också förknippade med allvarliga hälsoeffekter, som leverskador, försämrat immunförsvar och ökad cancerrisk.

I de fall PFAS bryts ner är det ofta till mindre PFAS-ämnen såsom trifluorättiksyra – TFA. Halterna TFA ökar nu snabbt i växter, grundvatten, livsmedel och även i människors blod. Bland annat på grund av att molekylen är så liten är det svårt och extremt kostsamt att avlägsna TFA från avloppsvatten och från miljön. Tidigare har ämnet inte betraktats som särskilt farligt, men nya studier tyder på att det kan ha reproduktionsskadliga effekter.

– Utan ett ambitiöst PFAS förbud riskerar TFA att bli nästa långlivade miljöförorening, varnar forskarna.

Sanering – ett parallellt måste

Även om ett förbud träder i kraft kommer PFAS-föroreningar att vara ett problem i många år framöver, framhåller forskarna. Dagens saneringtekniker är dyra, energikrävande och bryter inte ner ämnena helt, utan förflyttar dem till ett annat medium, till exempel aktivt kol.
– Det är därför viktigt att fortsätta stötta och bedriva forskning och utveckling av nya saneringstekniker, skriver forskarna.

Läs hela policy briefen här

Var restriktiv med undantag i det nya EU-förbudet mot PFAS (layoutad pdf)

Var restriktiv med undantag i det nya EU-förbudet mot PFAS (webbtext)

Be restrictive with derogations for uses of PFAS in the new EU-ban (textversion med referenser, på engelska)

Senast uppdaterad: 2026-02-19

Sidansvarig: Stockholms universitets Östersjöcentrum