Vår konst och arkitektur

Ralph Erskine (1914-2005) var en brittisk arkitekt som bodde och arbetade i Sverige större delen av sitt liv. Ralph Erskine var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arbete uppmärksammades även internationellt och belönades med flera utmärkelser. Hans arkitektur präglas av hänsyn till miljö och han lät naturen inverka på byggnadernas utformning. Frescatibiblioteket är ett tydligt exempel av detta när det omsorgsfullt rundar den lilla ekdungen intill.

På Campus Frescati har han även skapat Allhuset (1980), Juristernas hus (1991) och Aula Magna (1997).

Bronsskulpturen ”Privat Venus” (2002) har formen av en liten hund som vänlig och vaksam sitter i ljushallen som utgör entrén till biblioteket. Den passeras av tusentals besökare dagligen och är en liten men betydande figur i bibliotekets miljö. 

Över väggen vid huvudentrén till biblioteket finns ”Väggmålningar” av Kerstin Abram-Nilsson (1931–1998). Motivet, en ljusgrön djungel av orkidéer, återkommer inne i biblioteket, på väggen vid det inre hisschaktet. 

”Idén med väggen är att man ska minnas – mitt i den verbala kulturen – att kunskap måste omfattas inte bara av förståndet utan av hela personligheten. Att kunskap måste upplevas. Och omprövas… Vi måste vara varsamma och rädda om det som synes inte vara något, för att det skal orka fortsätta, för att det ska behålla livsmodet. Där väggen vänder inåt biblioteket finns en sällsynt orkidé, en tropisk form som kan – om den får rätt livsluft och rätta möjligheter – växa på våra nordliga breddgrader ända över polcirkeln. Finns möjligheterna så sker det. Ett bibliotek är en möjlighet”. Så citeras konstnären Kersti Abram-Nilsson i boken Stockholms universitetsbibliotek 25 år. 

I en av bibliotekets ljusgårdar finns "Rationellt beslut taget den 19/4 2014 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund", en trådskulptur av armeringsjärn, med en sammanlagd längd på ca 700 meter. Skulpturen är fäst i en bjälke från en gångbro. 

”Jag ville göra något definitivt av det som var ospecifikt. Skapa platsen för det, istället för att låta det vara osynligt. Armeringsjärnen som utgör skelettet i en huskropp, ett beständigt, fast och hållbart material fick skapa tredimensionella spår, forma platsen och synliggöra döljandet. Det som verkar vagt och obestämt kan behöva få vara fast, självklart och tar plats, precis som en tanke man burit på länge som plötsligt blir ett beslut”, har konstnären Leontine Arvidsson sagt om sitt verk.

Väggskulpturen i blandat material är placerad längst bort på entréplanet i en plexiglaslåda som hänger på väggen. Verket består, liksom många av Ekstrands verk, av uppstoppade djur – i detta fall en rovfågel som håller en död andhona i sina klor – omgärdad av blommor, fjädrar och dockor, vilket skapar makabra kontraster mellan liv och död. 

Träskulpturen ”Striden mellan änglar och fåglar” (1972–1974) var tidigare placerad i Södra Husets entréhall utanför biblioteket och finns efter bibliotekets ombyggnad i en av ljusgårdarna på entréplan. Inspiration till verket fick Renqvist från ruinen av Berlins stadshus som brann ner 1933. 
”Det föresvävar mig att änglar och fåglar är besläktade väsen, så är kriget onödigt. Men det föres, och därför är Striden mellan änglar och fåglar en apokalyps”, säger Renqvist i boken "Stockholms universitetsbibliotek 25 år". 

Övriga skulpturer av Torsten Renqvist är kvar utanför biblioteket, däribland ”Kängurun” (1978–79) som blivit ett nav och en träffpunkt i den stora entréhallen.

Allt förändras och allt går tillbaka till kretsloppet. Det har Hilda Hellström tagit fasta på när hon i sitt verk berättar kiselalgens historia. Hur de dör, transformeras och ger upphov till nytt liv. Just kisel är kopplat till Stockholm och universitetet på flera sätt. Jacob Berzelius som upptäckte grundämnet kisel var professor vid Karolinska institutet och sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien. Vid Stockholms universitet finns flera nutida forskningsprojekt som berör kiselalger.

Hilda Hellström arbetar i gränslandet mellan skulptur och konsthantverk, ofta i okonventionella material. Hon arbetar framförallt med gjutprocesser och i hennes arbete finns referenser till geologi, arkeologi och mytologi, vilket innebär att de passar särskilt bra på ett universitet. I arbetsprocessen införlivar hon materialets vilja och lämnar stora delar av processen till tyngdkraften. Hon ser detta som en kritik mot världsbilden som lämnar människan i centrum för alla relationer. Konstverket beställdes av Statens konstråd och skapades specifikt för sin plats i bibliotekets ljusgård.