Minnets påverkbarhet och moralfilosofi

Det var intresset för moralfilosofi som fick Torun Lindholm att söka sig till filosofin på 80-talet. Idag är Torun Lindholm professor i socialpsykologi och en stor del av hennes forskning handlar om minnets påverkbarhet och vilka konsekvenser det får – i allt från rättssalen, terapirummet till klassrummet.

Torun Lindholm

Tillsammans med bl a Åsa Wikforss deltar jag i ett forskningsprgram kring kunskapsresistens och jag inserom hur mycket glädje jag har haft av mina filosofistudier, både professionellt och privat, berättar Torun Lindholm, som studerade tre terminer vid filosofiska institutionen.

Året var 1988 då hon började och det var ett stenhårt tempo och höga krav – många av studenterna slutade redan under första månaden, minns Torun. Men hon och tre studiekamrater följdes åt under den här tiden och njöt av diskussionerna, litteraturen, frågeställningarna.

–Det var som om det ständigt uppstod nya rum i hjärnan, säger Torun metaforiskt.

I moralfilosofin fann hon det hon sökte, ett sätt att förstå hur man kan tänka kring moral, i argumentationsanalysen metoder att argumentera och analysera som hon fortsatt att använda sig av under hela karriären och i filosofins historia en bildning.

Torun tar fram en nött bok med många post-it, gem och anteckningar. Det är An Introduction to Philosophical Analysis av filosofen och den politiske aktivisten John Hospers.

–Vi hade så otroligt roligt när vi argumenterade med hjälp av de exempel som Hospers beskriver.
 
Men trots att hon verkligen njöt av sina studier vid Filosofiska institutionen valde hon till sist att lämna.

–För första gången i mitt liv upplevde jag att min kön var en nackdel. Jag funderade om jag skulle vara kvar och bita ihop om den här känslan eller om jag skulle sluta.

Valet föll på Psykologiska institutionen och när hon kom dit blev Torun förvånad över vad hon till en början uppfattade som ganska låga förväntningar på studenterna, efter den intensiva tiden vid Filosofiska institutionen.

Grupptillhörighet

1999 disputerade Torun på avhandlingen Group membership and eyewitness testimony

Avhandlingen visade att grupptillhörighet, både hos vittnet, offret och förövaren, hade betydelse för vittnesmålet

–Våra studier och observationer visade att om förövaren tillhörde en annan grupp än man själv, upplevde man gärningen som allvarligare. Det här kan få betydande konsekvenser för vittnesmål och behöver tas i beaktande vid rättegångar.

Därför är Torun ute så ofta det går och föreläser för rättsvårdande myndigheter kring hur vittnesmål kan påverkas på grund av tex kön och etnicitet.

Hennes forskning har också visat att domstolar i högre utsträckning är benägna att döma kvinnliga mördare till rättspsykiatrisk vård jämfört med män som begått mord. En intressant studie som hennes team gjorde var att för olika testgrupper beskriva exakt samma brott, den enda skillnaden var att förövaren i den enda beskrivningen döptes till Ulla, den andra till Ingvar. Det var alltså samma brott, beskrivet på exakt samma sätt, enda skillnaden var könet på förövaren. Ulla bedömdes ha lidit av allvarlig psykisk störning under brottet i betydligt högre utsträckning än Ingvar, vilket skulle kvalificera henne till rättspsykiatrisk vård snarare än fängelse.

Häxprocesserna

En av Toruns teser är att minnet är ett skört och sårbart system som är utsatt för ständig påverkan, på olika vis.

–Från den psykologiska forskningen vet vi att det finns en stor dos subjektivitet i våra minnen. Det är våra erfarenheter och egenskaper som styr vad vi uppmärksammar och hur vi tolkar det vi ser.

Allt det här kan få mindre betydelsefulla konsekvenser, som de flesta av oss som har hört barndomshistorier och till sist är övertygade om att vi faktiskt kommer ihåg själva händelsen, eller att man omedvetet förbättrar sin egen roll i ett händelseförlopp för att rättfärdiga något som man inte kanske är så stolt över. Men det kan också få mer allvarliga samhällskonsekvenser, om tex domslut fattas på felaktiga grunder.

–Ett modernt exempel är också under 80-talet då det blev allt vanligare att personer som gått i terapi fick tillbaka minnen av övergrepp som skulle varit bortträngda sen barndomen. Den psykologiska forskningen har visat att det är ganska lätt att suggerera fram minnen av händelser som aldrig inträffat, och man vet att de tekniker som använts i de här terapierna innebär en risk för inplantering av falska minnen. Det kunde vara terapeuter som använde sig av en metod där de sa att den här typen av ångest har jag bara mött hos patienter som varit med om krig eller incest. På så vis kunde en del sakta men säkert minnas övergrepp.

Det svåra är att ingen forskare har kunnat finna en metod för att kunna skilja autentiska och falska inplanterade minnen, något som blir svårt då ord står mot ord om t.ex. incest.

En av de mest omtalade händelserna i historien som bygger på inplanterade minnen är häxprocesserna i Sverige på 1600-talet där barn var så övertygande i sina minnesbilder om att de flugit på kvast till sammankomster på Blåkulla att tre hundra personer blev avrättade efter att ha blivit anklagade för häxeri.

Så det intresse för moralfrågor som förde Torun till Filosofiska institutionen verkar fortfarande vara en vägvisare för hennes forskning, att finna och förmedla kunskap kring minnets påverkbarhet och vilka konsekvenser det kan få – både på individnivå och samhällsnivå.

Intervjun är gjord av Eva Jarlsdotter.

På denna sida