Richard Dawid är den teoretiska fysikern som (medan han forskade vid Berkeley) insåg att många av frågorna inom strängteori hade stor filosofisk relevans. Han blev mer och mer fascinerad av de ontologiska frågorna, han insåg att det fanns filosofiska aspekter som måste åtgärdas – och han hade några idéer om hur man skulle göra. För karriären var det ett riskabelt beslut han tog, när han bestämde sig för att följa sina idéer och byta fysiken mot filosofi. Det är ett byte han inte har ångrat.

Richard Dawid, professor i teoretisk filosofi

I hans spartanska rum på filosofiska institutionen vid Stockholms universitet finns det några vackra bilder av kosmos, och man kan säga att det här var där Richards filosofiska passion började och hans innovativa teori om vetenskaplig metodik föddes. När fysiker observerar och försöker förstå vårt universum, använder de en geometrisk teori om så kallade ”strängar” som alla grundläggande krafter – stark kärnkraft, gravitation, elektrosvag kraft – kan härledas ur. Under de senaste decennierna har denna strängteori föreslagits som förklaringen till en mikroskopisk teori om tyngdkraften. Många strängteoretiker säger att det faktiskt försöker tillhandahålla en fullständig, enhetlig och konsekvent beskrivning av vårt universums grundläggande struktur.

– Mitt forskningsfokus handlar om filosofiska frågor som härrör från fysik och strängteori, särskilt det faktum att strängteori inte har testats empiriskt och att det ser ut som om det inte kommer att testas empiriskt inom en överskådlig framtid.

Låt oss i den här korta artikeln ta med dig på en odyssé i vetenskapsfilosofin – från Higgsbosonen till Einsteins relativitetsteori och Big Bang. Och det faktum att grundläggande fysik nu närmar sig en fas när empirisk testning blir allt svårare, något som de flesta fysiker tycks vara överens om. Men medan vissa fysiker litar på sina teorier även i avsaknad av empirisk testning, menar vissa att teorierna inte är bättre än teologi. Det är här Richards forskning kommer in, för att ta itu med nyckelfrågan i vetenskapsfilosofin: hur vetenskapliga teorier fungerar, vad de är, och vad de faktiskt hävdar att de visar. Kanske kan han också hitta ett tillvägagångssätt som överbryggar klyftan mellan teori och empiri, genom att undersöka den roll som ett icke-empiriskt tillvägagångssätt kan ha för teoribedömning. Nyligen finansierade Vetenskapsrådet ett fyraårigt projekt för att undersöka vilken roll som icke empirisk teoribedömning har. Projektet kommer att utföras av Richard och en postdoktor.

Förutsägelser utifrån fysisk teori
Det har naturligtvis hänt många gånger i fysikens historia att förutsägelser utifrån en teori under lång tid inte testats. Det finns också teorier eller modeller som än idag inte har testats empiriskt. Idag har grundläggande fysik i allmänhet gått in i en fas där empirisk testning blir allt svårare att uppnå. Empiriska belägg kan saknas i flera årtionden efter att teorin har formulerats, vilket till exempel var fallet vid upptäckten av Higgspartikeln. Just detta är ett bra exempel på när fysiker har stor tilltro till en hypotes även i avsaknad av empirisk testning. Partikeln upptäcktes vid CERN 2012, men fysiker var ganska säkra på att en Higgspartikel av något slag existerade sedan standardmodellen för partikelfysik blev empiriskt bekräftad på 1980-talet.

– Skälet för detta förtroende passar mönstret inom icke-empirisk teoribekräftelse. Utan Higgs-hypotesen kunde standardmodellen inte förklara elementarpartiklars massor. Ingen annan teori än Higgs-hypotesen var i sikte som på ett tillfredsställande sätt kunde förklara dessa massor. Standardmodellen är dessutom ett mycket tydligt exempel på en teori som redan från början uppfattades erbjuda en tillfredställande lösningen på ett tekniskt problem, säger Richard, som förklarar att icke-empirisk teoribekräftelse också kan användas utanför fysiken, till exempel i arkeologi eller paleontologi.

Rättfärdiga deras förtroende

… kan betyda mycket för alla oss som försöker förstå vårt underbart komplexa universum …
 
Så vad Richard Dawid gör är att försöka förstå hur strängteoretiker rättfärdigar sin tro på sin teori. Han pekar på tre grundläggande argument.

För det första, strängteoretikerna säger att deras teori är den enda som erbjuder en konkret idé för en konsekvent förklaring av både mikrofysik och generell relativitet.

För det andra, strängteoretiker betonar att deras teori har gett dem mycket mer insikter och förklaringar än vad de kunde förvänta sig när grundpunkten för strängteori formulerades. Strängfysiker tar det som ett tecken på att de är på rätt spår.

För det tredje, strängteori utvecklas inom ramen för högenergifysik, som har ett starkt ”track-record” vad gäller framtida förutsägelser. Närmare bestämt är högenergifysik ett fält där avsaknad på alternativ till en given teori, i kombination med observationen att teorin förklarar mer än vad den ursprungligen byggdes för att förklara, hittills har varit en bra indikator på att teorin är empiriskt adekvat. Att lita på en teori på grundval av detta kan därför vara rimligt.

– Samtliga dessa tre argument rörande hur vi ska bedöma icke-empirisk teori bygger på den grunden. De har mer blygsamma mål än att hävda sanningen. Vad argumenten gör är att bedöma teorins chanser att lyckas i nästa etapp av empirisk testning, säger Richard.

Att nå denna vetenskapliga bedömning kan betyda mycket för alla oss som försöker förstå vårt underbart komplexa universum och för forskare i olika fält där empirisk testning blir allt svårare.

En idé som föddes i Berkeley för mer än ett decennium sedan av en fysiker, som blev en filosof och flyttade till Stockholm, kan visa sig bli en viktig del i pusslet för att förstå vårt universum.

Intervjun är gjord av Eva Jarlsdotter. Denna intervju är en del av en intervjuserie med alumni (Månadens alumn) och anställda vid Filosofiska institutionen på Stockholms universitet (Månadens Stockholmsfilosof).