Vilka tidsperioder ska arkeologisk forskning ägna sig åt? Traditionellt har arkeologin sysslat med lämningar från tidsperioder från före de skriftliga källornas tillkomst. Senare epoker har studerats av medeltidsarkeologer och historiska arkeologer. Lämningar från nutid och det nära förflutna har sällan ansetts arkeologiskt relevanta.
Under senare år har dock arkeologin allt mer börjat intressera sig för materiella lämningar från 1900-talet. Professor Mats Burström vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, har bidragit till att etablera samtidsarkeologin som ett forskningsfält i Sverige.
Samtidsarkeologin studerar många olika typer av miljöer – allt ifrån torp till industrier, soptippar och militära anläggningar. Det kan också handla om forensisk arkeologi, det vill säga studiet av mänskliga kvarlevor. Ofta ingår som en del av undersökningen dokumentation av människors berättelser om platsen samt utnyttjande av den övriga information som finns i form av text och bild. De olika typerna av källor berättar ofta olika historier – ibland motsäger de rentav varandra. Det väcker många intressanta frågor kring skapandet av historien kring en plats och kring användandet av historia och arkeologi i stort.
Mångdisciplinärt forskningsprogram
Mats Burström ingår i en forskargrupp som inom ramen för forskningsprogrammet Tid, minne, representation: ett mångdisciplinärt forskningsprogram om historiemedvetandets förvandlingar studerar vad som formar våra bilder av det förflutna. Forskningsprogrammet är finansierat av Riksbankens jubileumsfond och leds av professor Hans Ruin vid Södertörns högskola. I den tvärvetenskapliga forskargruppen ingår forskare från sju svenska universitet, däribland flera från Stockholms universitet.
Programmets upplägg är brett. 24 företrädare från 13 olika ämnen samlas inom ramarna för programmet, som tar sig an övergripande frågor såsom: Vad är historia? För vem, om vem och av vem görs historia? I många vetenskaper har tron på en fast kunskapsteoretisk punkt från vilken historiskt vetande produceras försvunnit. Projektet syftar till att skapa en fruktbar arena för en dialog mellan olika ämnen om några av historieforskningens verkligt stora frågor.
Att se bortom disciplingränser
Mats Burströms delprojekt heter Det recenta som arkeologisk kategori, problem och möjlighet. Här utforskar han arkeologiämnets linjära tidsuppfattning och upptagenhet med det avlägsna förflutna. Mats Burström menar att kategorin ”recent” kan användas för kritisk reflektion kring tidsuppfattning inom arkeologiämnet. Han ställer sig frågan varför man regelmässigt sorterar bort vissa saker – de ”recenta” – på utgrävningar.
– Varför är vissa tidsepoker intressanta att studera men inte andra? Och är inte både äldre och senare lämningar samtida för en betraktare? Kanske ska vi tänka på materiella lämningar som ett slags minnesbank där fragment från olika tider ständigt blandas och skapar nya kombinationer och nya betydelser.
Det mest spännande med forskningsprogrammet är, enligt Mats Burström, mångfalden av ämnen som finns representerade i det och potentialen till korsbefruktning – att få möjlighet att upptäcka vad som förenar disciplinerna, och vad man kan lära av varandra.
– Det mångvetenskapliga är ofta retorik, men här är det reellt. Det ger oss anledning att reflektera över disciplingränser, gränser som är skapade under en annan tid och som idag kanske begränsar oss, säger Mats Burström.
Studier av kubansk missilbas
Mats Burström har genomfört ett flertal arkeologiska fältstudier av sentida lämningar, bland annat av en sovjetisk militärbas på Kuba. Anläggningen, med kärnvapenbestyckade medeldistansraketer, stod i centrum för den politiska kris som hotade världsfreden 1962. Fältarbetet gick ut på att dels kartlägga vilka materiella spår det fortfarande finns kvar av basen, dels dokumentera lokalbefolkningens minnen kring den. Det visade sig finnas få spår kvar på själva platsen för basen, lämningar från den fanns istället överallt i omgivningarna, kreativt använda av lokalbefolkningen. Dessa hade också många berättelser om hur de från en lokal horisont uppfattade vad som utspelade sig under Kubakrisen.
Nazistisk festplats rör upp känslor
En annan historisk lämning som Mats Burström studerat är Bückeberg utanför tyska staden Hameln. I samband med det nazistiska maktövertagandet 1933 beslutades att en skördefestival årligen skulle äga rum i Bückeberg. Arkitekten Albert Speer fick i uppdrag att uppföra den enorma arenan där som mest mer än en miljon människor samlades för en av nazismens största återkommande ceremonier. Efter kriget användes mycket av materialet i arenan för andra byggen, men resterna finns fortfarande kvar och en debatt pågår om hur detta besvärliga arv ska förvaltas.
Viktiga bitar till Estlands moderna historia
Ett annat samtidsarkeologiskt material som Mats Burström studerat är vardagsföremål som grävdes ner i jorden av ester som 1944 flydde undan den sovjetiska ockupationen. Flyktingarna var övertygade om att de snart skulle kunna återvända hem och de gömde därför ägodelar som de inte kunde ta med sig under flykten men som de skulle behöva när de kom tillbaka hem. Historiens gång blev dock en annan och de flesta nergrävda bestick, kastruller och serviser förblev liggande i jorden. Idag är dessa föremål och berättelserna om dem symbolladdade minnen som vittnar om en dramatisk period i Estlands moderna historia.
Text: Felicia Markus