Stockholms universitet

”Observationer visar tydligt att jorden blir varmare”

Varför ska man tro på vad klimatforskare säger om den globala uppvärmningen? Hur kan forskare veta hur klimatet blir i framtiden? Gunilla Svensson, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, svarar på de vanligaste frågorna om klimatforskning.

Gunilla Svensson, MISU. Foto: Niklas Björling
Gunilla Svensson, professor, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet. Foto: Niklas Björling


Vad säger forskningen om klimatförändringarna?

– Globala observationer av temperaturen visar att medeltemperaturen ökar. Många andra observationer visar också att klimatet blir varmare, till exempel minskning av havsisens utbredning och tjocklek, minskande omfattning och längd på snötäcke, minskade glaciärer. Observationer av halten koldioxid i atmosfären visar också en ökning, liksom pH i världshaven vilket endast kan bero på utsläpp av koldioxid. Den enda rimliga förklaringen är att allt detta huvudsakligen beror på förbränning av fossila bränslen. 

Varför ska man tro på vad klimatforskare säger om den globala uppvärmningen?

– Observationer visar tydligt att jorden blir varmare. Detta sker samtidig som mängden växthusgaser ökar. Sambandet mellan växthusgaser och jordens medeltemperatur bygger på etablerad kunskap. I nuläget finns det ingen annan vetenskapligt baserad förklaring till den observerade temperaturökningen än ökningen av växthusgaser.

Är de flesta forskare överens om att jorden blir varmare?

– Ja. Observationer visar detta tydligt.

Hur kan forskare veta hur klimatet blir i framtiden?

– Sambandet mellan halten växthusgaser, främst mängden koldioxid, och temperaturen är välkänt och har varit så i över hundra år. Ökande halter av växthusgaser medför ett varmare klimat. Hur mycket varmare det blir beror på återkopplingar i klimatsystemet som förstärker uppvärmningen, till exempel så kan en varmare atmosfär innehålla mer vattenånga och eftersom den också är en växthusgas så blir temperaturökningen förstärkt. Andra återkopplingar är albedoeffekten; minskar mängden snö och is på jordytan så absorberas mer av solens energi. Även förändrad molnmängd och aerosolpartiklar ger återkopplingar som kan vara både positiva och negativa på olika platser och vid olika tider och är mer osäkra. Alla återkopplingseffekter sammantagna ger ett mått på klimatkänsligheten.

Hur pålitliga är de klimatmodeller som ni arbetar med?

– Klimatmodeller är det enda vetenskapligt underbyggda verktyg vi har som kan användas för framtida klimat, givet antaganden om mängden växthusgaser som släpps ut i framtiden. Klimatmodeller är byggda på den samlade vetenskapen om alla processer som kan påverka klimatsystemet. Eftersom systemet är så komplicerat finns inget annat sätt att få en samlad bild av hur de olika processerna samverkar. Men eftersom vi inte känner alla detaljer i de processer som är med i modellerna så finns det olikheter i hur deras effekter är beskrivna i modellerna och därför visar samlade resultat från klimatmodellexperiment en osäkerhet om storleken på uppvärmningen och regionala skillnader.

– Klimatmodeller kan mycket väl representera klimatet och dess förändring sedan mitten av 1800-talet både globalt och regionalt. För framtida klimat stämmer modellerna också väldigt väl överens på många punkter som till exempel att ökningen går snabbare i Arktis än globalt, temperaturen ökar mer på land än över hav, torrare områden får minskande nederbörd och nederbördsrika områden får mer nederbörd, den häftigaste nederbörden blir ännu häftigare.

Hur vet ni att det inte bara är naturliga variationer som gör att klimatet förändras?

– De naturliga variationerna i klimatet är stora, men den förändring i medeltemperaturen som vi observerar är tydligt större, det blir tydligare och tydligare för varje år som går. Genom att jämföra med experiment med klimatmodeller där man utesluter ökningen av växthusgaser ser man tydligt att det vi nu observerar är utanför den naturliga variabiliteten.

Det finns de som menar att norra halvklotet är på väg mot en ny istid, stämmer det?

– Om man studerar klimatet över längre tid så finns det stora förändringar i jordens klimat med både varmare och kallare perioder. De svängningarna sammanfaller med andra halter av växthusgaser och solinstrålningen har också varierat på grund av astronomiska förändringar. I det perspektivet kan vi vara på väg mot en istid om storleksordningen 10 000 år. De klimatförändringar som människan orsakar nu sker mycket fortare och kommer kanske till och med förhindra en ny istid.

Har forskare tonat ner klimathotet eftersom det ofta finns en inbyggd försiktighet i vetenskapliga undersökningar?

– Naturvetenskapliga forskare drivs av nyfikenhet och en vilja att förstå hur systemet fungerar. De baserar sin forskning på fysikens och kemins lagar och redovisar resultat så trovärdigt som möjligt, inklusive osäkerheter. Naturvetenskapliga forskare tonar inte ner eller förstärker sina resultat avsiktligt.

Mer läsning

På den ideella vetenskapliga utbildningsorganisationen Skeptical Sciences hemsida ges exempel på vad sakkunniggranskad vetenskap säger om global uppvärmning. (Sidan är på engelska.)

Gunilla Svensson är även knuten till Bolincentret för klimatforskning, Bolin Centre for Climate Research.

På denna sida