Stockholms universitet

Sven Granath: Skjutningar har blivit ett ungdomsfenomen

Skjutningar med dödlig utgång som en del av uppgörelser inom den kriminella världen har blivit en del av vardagen. Skyttarna är ofta unga personer som riskerar att fortsätta en lång kriminell karriär, motivet är ofta strategiskt. Enligt kriminologen Sven Granath är orsaken till ökningen en kombination av många faktorer, bland annat fler vapen, lättillgänglig kommunikationsteknik och ökade klassklyftor.

Person med huva och gummihandskar håller i en pistol
Foto: Polismyndigheten ur rapporten "Illegal vapenanvändning i polisregion Stockholm"

– Vi har tyvärr sett en tydlig ökning av skjutningar de senaste femton åren, en ökning som i dag till stor del är kopplad till unga i kriminella nätverk, säger Sven Granath, doktor i kriminologi och gästforskare vid Stockholms universitet.

Vad är en skjutning?

En så kallad skjutning är en brottslig handling där krutladdade projektiler avsiktligt har avfyrats. Det har ingen betydelse om syftet var att döda, misshandla, skrämmas, orsaka materiella skador eller bara provskjuta ett vapen.

Nytt att unga fått tillgång till skjutvapen

Till vardags jobbar Sven Granath på Stockholmspolisen, där han kartlägger brottslighet inom området ungdomskriminalitet, vapenvåld och skjutningar. Något han har stor nytta av i sin forskarroll vid Stockholms universitet. Bland annat kartlägger han de kriminella nätverk som är kopplade till just skjutningarna. En kartläggning som visar att det handlar om en ganska begränsad grupp unga, bara mellan 1 000 till 1 500 personer i åldern 15–24 år. Omkring 500 av dem finns i Stockholmsregionen, uppdelade på ett 30-tal nätverk.
– Statistiskt har de här unga en prognos som säger att de kommer att hålla på i ungefär tio år med brottslighet. Det som är nytt är att de har fått tillgång till skjutvapen, säger Sven Granath.

Långsamt inflöde av vapen

Den ökade tillgången till vapen är enligt Sven Granath dels en fördröjd effekt av en långvarig småskalig insmuggling av vapen från Balkan efter kriget där. En del vapen har även köpts in från Östeuropa efter östblockets fall.
– De är relativt gamla men funkar fortfarande bra och har lång livslängd. Det räcker därför med ett ganska långsamt inflöde av vapen för att det ändå ska blir en ökning av det totala antalet vapen.

Vad ser du i din forskning?

– Bland annat just detta att skjutningarna har blivit ett ungdomsfenomen bland dem som riskerar att fortsätta en lång kriminell karriär. Framför allt är de ett problem i en grupp som begår strategiska brott, det vill säga brott där man kombinerar olika motiv. De är inte slumpmässiga utan begås för att uppnå något. Man brukar säga att det finns både ett vinnings- och våldsmotiv. Jag skulle också säga att det har skett ett metodbyte i gruppen. Man använder sig i högre utsträckning av skjutvapen och explosiver, och i mindre utsträckning av fysiska, närgångna metoder som knivvåld och handkraft. Man har också blivit mer inriktad på ett våld man tjäna pengar och göra karriär på, till exempel indrivning, utpressning eller undanröjning av konkurrenter i narkotikaförsäljningen, eller helt enkelt rättsskipning i den undre världen. Narkotikan har fått större betydelse, medan stora rån och stöldkupper fått mindre.

Varför sker det nu?

– Det har blivit väldigt tydligt i forskningen hur stor betydelse olika tekniska förändringar i samhället har haft för utvecklingen av skjutningar och nätverk. Inte minst genom det digitala genomslaget där alla har smartphones och kan swisha pengar, skicka bilder och filmer och bilda chattgrupper kring narkotika- och vapendistribution. Nu kan man kommunicera över landsgränser på ett helt annat sätt än man kunde för bara 10 år sedan. I forskningen ser vi att ökningen av vapenvåld är kopplad till en ökad och förändrad narkotikaförsäljning som sammanfaller väl i tiden med genomslaget av smartphones. Genom dem har det blivit lättare för unga att bedriva en typ av brottslighet som tidigare bara kunde skötas av en etablerad skara äldre kriminella. Andra förändringar som kan ha gynnat vapenvåldet och brottsutvecklingen är till exempel byggandet av Öresundsbron och Schengensamarbetet som givit större rörlighet.

Vad ser du mer för faktorer?

– Man kan se att den tekniska utvecklingen också har samverkat med sociala förändringar som haft betydelse i samhället, till exempel ökade klassklyftor med fler ungdomar som har föräldrar som är födda utanför EU och inte är lika etablerade i samhället. Brottsutvecklingen är med andra ord starkt kopplat till hur klassamhället har förändrats och globaliserats. Ökad segregation, stora skillnader i skolresultat spelar också in. Framför allt är det pojkars skolresultat som har sjunkit. Men kriminologi är ingen exakt vetenskap. Man kan aldrig säga helt säkert att just det här har lett till just det där. Det är inte som naturvetenskapen. Både gruppfenomen och personliga livsöden bygger väldigt mycket på ett samspel mellan olika faktorer. Det är olika förutsättningar som träffar varandra.

Vad är definitionen på ett lokalt kriminellt nätverk?

– Grupper som hålls ihop av gemensamma organiserade brottsdeltaganden i kombination med andra sammanhållande faktorer som gemensam geografisk uppväxtmiljö och en strävan efter vinning och makt genom brottsligheten.

Vad är skillnaden mellan ett kriminellt nätverk och ett gäng?

– Ett gäng i amerikansk mening är en mer tydlig gruppering som oftast har ett gemensamt självpåtaget offentligt namn. ”Vi är de här”. Gängets identitet markeras sedan genom symboler och färger i tatueringar, ryggtavlor etc. Det är också mera tydligt än i ett nätverk vilka som är medlemmar och inte. Man blir ofta medlem på något formellt sätt. Ofta finns också ett särskilt lingo. I Sverige är det vi kallar för gäng oftast inte gäng i den amerikansk bemärkelsen utan mer ett nätverk, även om de också kan vara ganska tajta och medlemmarna har långvariga band mellan sig. Däremot är namnen på nätverken ofta något som andra tryckt dit, till exempel polisen internt som behöver ha arbetsnamn på nätverken för att underlätta det operativa arbetet. Det kan också vara något som massmedia snappat upp och spunnit vidare på.

Vad kan man göra för att vända utvecklingen?

– En viktig faktor just nu är att nå en ökad är uppklaring av de skjutningar som sker. Uppklaring av dödligt våld med skjutvapen har en väldigt mycket lägre uppklaring jämfört med annat dödligt våld, som annars har en hög uppklaringsgrad i Sverige. En annan viktig sak är att plocka bort vapnen, eftersom de återanvänds. Man ser ofta att det är samma vapen som använts i olika skjutningar. Inte nödvändigtvis av samma person, men av någon i samma nätverk. Om man plockar bort ett vapen kan det förhindra fler skjutningar. Har man inget vapen kan man ju inte genomföra en skjutning.

Hur ska man få bukt med vapeninflödet?

– Då är det viktigt att bedriva ett internationellt arbete för skärpt vapenlagstiftning i omgivande länder för att förhindra vapeninflödet från andra länder, främst i Östeuropa. I vissa länder är det lagligt att köpa pluggade vapen och vapen för lös ammunition. De vapnen kan sedan göras om till skarpa vapen i Sverige. Även om det redan är illegalt att inneha ett sådant vapen i Sverige, kan man lätt köpa ett och ta med sig i sin bil. Att kolla alla bilar är omöjligt.

Vad kan man mer göra?

– På lång sikt är det viktigt att jobba för att så många som möjligt ska få en trygg uppväxt, att den sociala välfärden fungerar med bra mödravård, bra förskolor och skolor. En viktig del är skolan och att så många som möjligt får gymnasiebehörighet, även stökiga barn. Det är nog i längden en viktigare faktor än bostadssegregation. Det är ju ändå väldigt få av dem som bor i så kallat utsatta områden som går in i kriminella nätverk. Det sitter inte i betongen utan beror av andra saker. Självklart blir det besvärligt när det finns en koncentration av våld på ett visst ställe. Det blir läskigt för den som skulle vilja vittna. Men man ska inte ha en övertro på att om någon inte bor på den här adressen så kommer det att bli bra. De som ingår i de kriminella nätverken har ofta andra mer personliga problem.

Ser du någon ljusning?

– Det är viktigt att inte se alltför pessimistiskt på utvecklingen även om det inte kommer att vända nästa år. En faktor som faktiskt ger hopp är att det som sker mycket görs för pengar och ett statusfyllt liv här och nu. Skjutningarna har ganska världsliga motiv, vilket betyder att det faktiskt går att göra något åt dem, att gärningspersonerna är rationella, påverkbara och känsliga för risken att åka fast. Det skulle vara svårare om de hade religiösa eller politiska motiv, om de handlade om livet efter detta.

 

Sven Granath: De båda rollerna berikar varandra

Sven Granath
Sven Granath Foto: Lieselotte van der Meijs

Hur påverkar det ditt jobb att du sitter på två stolar?

– De båda rollerna berikar varandra. Genom arbetet på Stockholmspolisen får jag kunskaper på detaljnivå att ta med mig in i forskningen. Man blir också väldigt ”up to date” av att jobba med frågan varje dag. Samtidigt berikar det mitt arbete som analytiker på polisen att jag har ett helikopterperspektiv som forskare. Man blir van att formulera sig pedagogiskt och att strukturera upp information på ett bra sätt. Baksidan skulle kunna vara att rollerna tar tid och fokus från varandra.

Vad är du mest?

– Jag har min huvudsakliga vardag på polisen.

Vad forskar man om när man forskar om skjutningar?

– Man tittar på utvecklingen av skjutningarna och på hur skjutningarna samvarierar med andra faktorer, till exempel övriga våldsbrott, drogförsäljning, storleken på ungdomskullar, utvecklingen av kända kriminella nätverk, och säsongsvariationer i väder och vind. Man tittar också på variationer i tillvägagångssätt och infrastruktur, t ex kommunikationsteknik. Internationellt jämför man bland annat mönster i motiv och typ av offer.

Finns det något att tänka på när man kombinerar forskarrollen med andra jobb?

– Ja det är viktigt att vara observant på vilken hatt man tar på sig, till exempel som expert i massmedia. Där är jag oftast i rollen som forskare. Det är också olika hur mycket man får tycka i olika roller och vilken information man får gå ut med och att inte blanda rollerna. Som forskare får jag ju inte uttala mig om vad polisen ska göra i enskilda fall. I min roll som analytiker vid polisen kan jag inte tycka för mycket i massmedia om vad min arbetsgivare ska göra och inte göra. Men mest brukar det vara uppskattat från båda håll. Inom polisen tycker man att det är skönt att ha någon som kan kommunicera forskning. Vid universitetet tycker man att det är skönt att ha någon att vända sig till som har kunskap om vad som sker här och nu, som har mera färsk och konkret kunskap. Forskningen är ju till sin karaktär retrospektiv, det vill säga den bygger på det som redan har hänt, ofta för flera år sedan. Man kan inte som forskare alltid uttala sig så mycket om hur det ser ut just här och nu.

 

Hur tas forskningen om skjutningar och kriminella nätverk vidare?

– Det är alltid bra för olika samhällsinstanser att veta hur saker ser ut och samverkar. Men det är inte kriminologerna som löser brottsproblemen. Det gör rättsväsendet, skolan, socialtjänsten, sjukvården och andra välfärds- och demokratiinstitutioner. Dessutom sker ofta stora minskningar, eller ökningar, i brottsfrekvensen inom olika områden på grund av andra samhällsförändringar än av kriminalpolitiska beslut.

  • En hög och oreglerad alkoholförsäljning hade till exempel tidigare stor betydelse för brottsfrekvensen. Sedan kom Systembolaget, men inte i första hand för att minska brottsligheten.
  • Bilen är en teknisk landvinning som tidigt fick stor betydelse för att utveckla en kriminell livsstil. Den har alltid varit ett bra brottsverktyg. Och det var ju inte meningen med den.
  • Datorerna på 1990-talet ledde till skillnad från smartphonen till en viss minskning av brottsligheten. Unga satt mer hemma, alkohol blev mindre intressant och datorerna i sig ledde till större möjligheter till övervakning.
  • Ökad jämställdhet är en faktor som har påverkat brottsfrekvensen i positiv riktning. Det var inte längre bara mannen som skulle ha ansvar för försörjning.
  • I utvecklingen av smartphones var det ju ingen som tänkte inte på att det skulle kunna bli lättare att begå vissa typer av brott.
 

Läs mer om Sven Granaths forskning

Bokomslag med pilar på marken och röda skor
Omslag: Studentlitteratur

Antologin ”Den svenska ungdomsbrottsligheten”

Sven Granaths forskning om skjutningar finns beskriven i ett kapitel i den nya upplagan av antologin ”Den svenska ungdomsbrottsligheten”.


Läs mer om antologin

 

Fler texter:

Mer om ämnet:

På denna sida