De undersöker risken för ökande metanutsläpp från arktiska grundhav

Prognoser kräver mer kunskap

För att undvika att jordens klimatförändringar går över i ett stadium som skulle innebära stora svårigheter för framtida generationer, är det enligt forskningen avgörande att jordens samlade växthusgasutsläpp håller sig inom den kvarvarande ”budget” av utsläpp som FN:s klimatpanel slagit fast. Hur stora de framtida utsläppen blir är dock ett område som behöver utforskas närmare om utsläppsbudgeten ska vara realistisk.

– Marginalen för utsläpp kan i verkligheten vara mindre än beräknat på grund av ökande utsläpp av bland annat den starka växthusgasen metan från arktiska system. Det är utsläpp som inte har tagits med i beräkningarna i Parisavtalet, när man uppskattat hur lite växthusgaser vi har råd att fortsatt släppa ut innan vi behöver nå netto noll utsläpp, säger Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.

Viktig källa till kunskap

Större framsteg i förståelsen kring de sammankopplade kryosfär-klimat-metansystemen är beroende av fältbaserad forskning, samtidigt som expeditioner är utmanande i en geopolitiskt svår tid, med många pågående konflikter. Stockholms universitets stora samling data och prover är därför en viktig källa till kunskap för forskare över hela världen.

– Vi har nu efter ett flertal stora forskningsexpeditioner till Arktis tillgång till den, vid en internationell jämförelse, förmodligen största samlingen av relevanta data och prover från sediment, havsvatten och luft i Arktis, tillgänglig utanför Ryssland, säger Örjan Gustafsson.

Krokar arm för högre kvalitet

Tre internationellt ledande klimatforskare vid Stockholms universitet kombinerar därför sina insatser för att kunna leverera analyser på en extra hög forskningsnivå: Örjan Gustafsson, professor i biokemi och Birgit Wild, biträdande lektor, båda vid Institutionen för miljövetenskap och Weili Hong, biträdande lektor i geokemi vid Institutionen för geologiska vetenskaper.

Mer kunskap ger säkrare analyser

Centrala forskningsfrågor, som kommer att ställas mot konkreta mätningar och observationer, är bland annat var i havsbotten de största källorna till metanutflöden finns och varför upptiningen ser ut att gå snabbare i havsbotten än på land. Resultaten kommer också att kartläggas geografiskt för att leta efter mönster i var de förhöjda halterna finns.

– Permafrosten och metanhydraterna i havsbotten tros innehålla enorma mängder metan, som skulle kunna frigöras till Arktis grunda hav och i värsta fall även komma ut i atmosfären. Vi hoppas kunna rama in hur dessa system fungerar och därmed förbättra kunskapsläget kring om det finns en risk för drastiskt ökande metanutsläpp i närtid, säger Örjan Gustafsson.

Läs mer om Örjan Gustafssons forskning