Forskargrupp Baltic Nest Institute

Kan kväverening vid reningsverken i norra Sverige förbättra miljön i Östersjön? Och hur ska sådan rening genomföras i kallt vatten för att vara resurseffektiv och minimera klimatpåverkan? De frågorna ska besvaras i ett nytt stort forskningsprojekt, där bland annat Östersjöcentrum deltar. I södra delen av Sverige, liksom i de flesta andra länder runt Östersjön, renas avloppsvatten både från fosfor och kväve i flera steg. Reningsverken i Bottenhavets och Bottenvikens avrinningsområde har däremot hittills varit befriade från kraven på kväverening. Orsaken är att primärproduktionen i dessa delar av Östersjön har bedömts vara begränsade av tillgången till fosfor, och att tillförseln av kväve därmed inte haft någon effekt på övergödningen. – Undantagen för kväverening bygger på studier från 1990-talet. Det är hög tid att undersöka frågan igen, säger Bo Gustafsson, som leder modelleringsgruppen BNI (Baltic Nest Institute) vid Östersjöcentrum. BNI ska bidra med vetenskapligt underlag till projektet ”Resurseffektiv rening av avloppsvatten från näringsämnen i kallt klimat” som pågår under fem år och leds av MittSverige Vatten & Avfall och IVL Svenska Miljöinstitutet.   Ökade fosforhalter Fosforhalterna i Bottenhavet har ökat de senaste 20 åren, framförallt på grund av vattenutbyte med det närliggande och kraftigt övergödda Egentliga Östersjön. Detta kan ha lett till att utsläpp av kväve från land idag kan påverka förekomsten av algblomningar i vattnet. I Bottenviken är fortfarande fosforhalterna mycket låga och övergödningen begränsad.

De mänskligt orsakade utsläppen av växthusgaser leder inte bara till global uppvärmning utan också till försurning av haven. Enligt en ny studie kan pH i delar av Östersjön minska med 0,1 enheter till år 2100, om koldioxidutsläppen fortsätter på dagens nivå. Med ökande utsläpp av växthusgaser kan minskningen vara så stor som 0,4 pH-enheter, något som skulle kunna ha stor påverkan på livet i havet. Försurningen av haven har kallats ”uppvärmningens onda tvilling”. Samtidigt som utsläppen av växthusgaser leder till ökad koldioxidhalt i atmosfären, med varmare klimat som följd, ökar nämligen koldioxidhalterna även i havet, vilket gör att pH sjunker och havet blir försurat. Omkring en fjärdedel av den koldioxid som släppts ut har hittills tagits upp av haven.

Återhämtningen av de syrefattiga bottnarna i Östersjön kan vara mer oförutsägbar än vad som tidigare uppskattats. Ny forskning visar att förekomsten av syrebrist historiskt sett har varierat snabbt, på grund av en inneboende instabilitet som gör Östersjön särskilt känslig för variationer i klimatet. När Östersjön återhämtar sig och närmar sig BSAP-målet ”opåverkat av övergödning” kan dessa kraftiga variationer i syrebrist återkomma.