Forskningsprojekt Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen
Hindukush (nordöstra Afghanistan, norra Pakistan och indiska Kashmir) är en särpräglad region med stora höjdskillnader och med några av världens i särklass högsta bergstoppar.
Språken som talas i regionen tillhör hela sex språkgrupper: indoariska, iranska, nuristanska, sinotibetanska, turkspråk och språkisolatet burushaski.
Projektet ”Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen” har systematiskt jämfört språken i regionen i syfte att undersöka hur lika eller olika de är i sina strukturer. Fokus har legat på att undersöka om språken kommit att likna varandra (och därmed blivit mer olika språk de är besläktade med utanför regionen) eller om den fysiska miljön har gynnat isolering och bevarande eller utveckling av ovanliga språkliga drag.
Karta över Hindukush-Karakorum, projektets målregion.
Efter projektets avslutande dras följande slutsatser:
- Det finns ett tydligt samband mellan geografi och språkstruktur i Hindukush som ofta skär över språkfamiljegränser. Kontakt mellan närliggande språk har alltså fått dem att likna varandra. Detta är särskilt tydligt på lokal nivå. Det finns till exempel ett område i västra Hindukush där många egenskaper delas över språkgränserna och som tydligt överlappar med ett område som förblev relativt isolerat och så sent som för 150–200 år sedan övergick till islam.
- De språkliga domänerna uppvisar delvis olika mönster ifråga om kontakt. De drag som kännetecknar språken i Hindukush – oavsett hur nära släkt de är – har mest med ljudsystem och lexikal organisation att göra. Avseende ordföljd och satsstruktur ingår dessa språk ofta i större konstellationer; de liknar i dessa avseenden språken i Sydasien i stort eller språken i stora delar av Eurasien.
- Hindukush och det himalayiska höglandet utgjorde sannolikt en mångspråkig reservoar under förhistorisk tid. Här fanns representanter för ett flertal nu utraderade språkfamiljer, av vilka isolatspråket burushaski kan ses som enda nutida rest. Denna mångfald har gradvis minskat, först genom indoeuropeisk expansion, med början för ca 4 000 sedan, och därefter genom lång kulturell och politisk påverkan från det omgivande låglandet.
Interaktionen med modersmålstalare inom projektet har också uppmuntrat och bidragit till dokumentation av resurssvaga och hotade språk.
Öppen databas
Ett konkret resultat av projektet är online-databasen
Hindu Kush Areal Typology.
Den har upprättats för att tillgängliggöra bearbetade projektdata och analysresultat i form av ordlistor med länkade ljudfiler, beskrivningar av 80 strukturella språkdrag med tillhörande distribution i form av tabeller och interaktiva kartor.
Utformningen, som tillåter en regelbunden framtida uppdatering av data och analys, har gjorts i samarbete med Max-Planck-Institut für Menschheitsgeschichte (Max Planck Institute for the Science of Human History) i Jena, inom ramverket Cross-Linguistic Linked Data (CLLD).
Databasen är öppet tillgänglig här:
hindukush.clld.org
Projektansvariga
Henrik Liljegren
Så gick studien till
- 79 talare av 59 språk rekryterades för att delta i studien.
- I samverkan med tre institutioner i regionen arrangerades interaktiva workshops à 4–5 dagar, med talare av 5–10 språk i taget.
- Ljud- och videoupptagningar gjordes av ordlistor, en längre enkät, en text som översattes från ett större språk (urdu, dari, pashto), samt ett par experimentella sessioner.
- Materialet transkriberades och bearbetades för att kategorisera och analysera språken utifrån 80 strukturella egenskaper inom fem domäner: ljudsystem, lexikal organisation, ordföljd, grammatiska kategorier och satsstruktur.
- Ett jämförande basordförråd upprättades också i syfte att bekräfta eller revidera tidigare föreslagna släktskap.