Forskningsprojekt Levande vikar - vetenskaplig utvärdering av åtgärder i flera Östersjöområden

... så blir man mycket försiktig. Det gäller inte bara oss människor utan även fiskar. Det har en ny masters-studie visat. Alexander Appelqvist Jansson har undersökt vad sportfiske har för inverkan på fiskarnas beteende, och menar att det i förlängningen påverkar ekosystemet i hela vikar.

Kan fiskefredade områden vara en viktig pusselbit för att förvalta och restaurera miljön i våra vikar? Det är grundfrågan i en pågående fallstudie inom projektet Levande vikar. Där undersöks hur fiskeförbud påverkar fiskbestånd, ekosystem och vattenmiljön. Ebba Rosendahl från stiftelsen BalticWaters följde med på provfiske.

I Högklykeviken i Roslagens skärgård pågår forskningsprojektet Levande vikar. Där försöker man få bukt med det övergödda och grumliga vattnet genom en försiktig aluminiumbehandling. Den har redan minskat fosforhalterna med 20 procent, och förhoppningen är att det ska bli mer än så innan projektet är slut.

Havets kustzoner pekas ut som viktiga naturliga kolsänkor globalt, i synnerhet livsmiljöer med riklig växtlighet som sjögräsängar och mangroveområden. I bräckta kustmiljöer som Östersjön är kunskapen om kolinlagring däremot begränsad, men en ny studie visar att även grunda, avsnörda Östersjövikar utgör betydande sänkor för både kol och näring.

Muddring kan vara en källa till övergödning i grunda havsvikar som tidigare förbisetts. Det är Högklykeviken på Gräsö i norra Roslagen ett exempel på. Viken har gått från att vara klar och frodig till en av de mest övergödda längs Svealandskusten. Nu försöker forskarna i projektet Levande vikar vända utvecklingen genom att behandla bottensedimenten med aluminium. För 25 år sedan lockade det klara vattnet och de vackra undervattensängarna i Högklykeviken på Gräsö snorklare och sportfiskare från när och fjärran. Idag är vattnet grumligt, kransalgerna borta och cyanobakterierna är nästan de enda organismer som trivs i viken.  – Viken är väldigt kraftigt övergödd – en av de värsta vi har sett faktiskt, säger Linda Kumblad, som är forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och stiftelsen BalticWaters, och projektledare för restaureringsprojektet Levande vikar. Orsaken till den kraftiga försämringen av miljön i Högklykeviken är troligen en muddring som genomfördes runt millennieskiftet.  – Med hjälp av grävskopa förstorade man inloppet till viken, och de leror som grävdes upp lades vid sidan av kanalen, berättar forskaren Emil Rydin vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, som också arbetar inom Levande vikar med att studera och restaurera bland annat Högklykeviken. I och med muddringen ökade också vattnets rörelser och med tiden eroderades de fosforrika lerorna som grävts upp. Näringen i lerorna spreds i viken, som blev allt mer övergödd. Idag finns en kraftig internbelastning av fosfor i Högklykeviken – fosforn rör sig mellan de syrefria sedimenten och vattnet, där den orsakar kraftiga algblomningar.  – Den här gången var det alltså inte dåliga avlopp eller läckage från jordbruk som orsakade övergödningen, utan de här naturliga lerorna som man grävde fram och exponerade för vattenrörelser, konstaterar Emil Rydin. Om muddring kan vara en källa till övergödning även i andra havsvikar återstår att ta reda på.  – Det kan finnas fler platser där man blottlagt näringsrika leror och vattnet fått kraft att erodera, och där det kan vara en övergödningskälla som vi har förbisett, säger Emil Rydin. Det är en intressant pusselbit att lägga till för att förstå hur vissa vikar som inte har de klassiska övergödningskällorna ändå får de här symptomen.   Aluminium kan binda fosforn till sedimenten För att minska övergödningen i Högklykeviken ska forskarna genomföra aluminiumbehandling av havsbottens sediment. En aluminiumlösning injiceras i sedimenten från en läggare – en pråm som rör sig sakta fram och tillbaka över viken – och binder upp den lösa fosfor som finns där, vilket gör att den inte längre kan bidra till algblomningar. Till skillnad från till exempel järn, som förekommer mer naturligt i sedimenten, kan aluminium nämligen binda fosfor även när botten är syrefri, som av och till i Högklykeviken. Metoden har används länge för att minska övergödning i sjöar, och provades för första gången i Östersjöns bräckta vatten i forskningsprojektet Levande kust , då Björnöfjärden utanför Stockholm behandlades med gott resultat.  – Utmaningen i Högklykeviken är att den är så grund – bara två meter djup, berättar Emil Rydin. Så pass grunt har man inte gjort en sådan här behandling tidigare. Det gör det extra viktigt att vi följer upp att behandlingen fungerar som det är tänkt och hur kemin och biologin i viken påverkas.

Nu i sommar kommer du som båtförare i Stockholms skärgård att för första gången kunna se i sjökortet var det finns skyddsvärda vegetationsklädda bottnar. Här är det extra viktigt att du kör motorn försiktigt och inte drar ankaret längs med botten – i vissa områden helst inte ankrar alls. Du kan också passa på att snorkla för att upptäcka skärgårdens vackra undervattensvärld.

Inom projekt Levande vikar har det från start varit viktigt att ha en dialog med alla dem som nyttjar de utvalda vikarna. Tanken är att ett lokalt engagemang ökar chansen för ett lyckat åtgärdsarbete, och att kunskap om den lokala miljön behöver flöda åt båda håll i projektet. En ny studie har undersökt hur de boende värderar och nyttjar sin havsvik, och resultaten är användbara på flera sätt.

Finns det någon skillnad mellan friska och kraftigt påverkade kustvikar när det gäller utsläpp och upptag av växthusgaser? För att svara på den frågan genomför forskare från olika discipliner en mängd olika mätningar längs den svenska kusten. Följ med oss till Sandviken där de första provtagningarna genomfördes! Det är en av de första varma vårdagarna, och isen har nyligen försvunnit i den lilla Sandviken i Norrtälje kommun. Vattnet är spegelblankt och några svanar fulländar idyllen. Men kan denna pittoreska vik också vara en klimatbov, som avger växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen? För att söka svar på den frågan tillbringar en grupp forskare från Stockholms universitet dagen vid viken, och tar prover från luft, vatten och sediment.  – Vi ska mäta metan, koldioxid och dikväveoxid för att se om det sker ett nettoupptag eller nettoutsläpp av växthusgaser från viken, förklarar atmosfärsforskaren Julika Zinke när hon installerar mätsystemet, som består av flera lådor, slangar och kablar, på en liten motorbåt vid bryggan.  – På lång sikt kommer detta att ge oss svar på om viken fungerar som en kolsänka eller en kolkälla.

För Miranda Nilsson var det inga problem att få jobb efter studierna. Praktikarbetet under sista året av masterprogrammet i miljövetenskap ledde till fast anställning som miljökonsult när examensarbetet var klart. – Eftersom jag valde mellan att plugga marinbiologi och miljövetenskap var det extra kul att jag kunde göra mitt masterarbete inom forskningsprojektet Levande vikar, och få en marin koppling till mitt projekt, säger Miranda.  Miranda undersökte om vassklippning i grunda skärgårdsvikar kan ha någon effekt på hur mycket kol som lagras i botten. – Det finns många grunda kustområden som visat sig kunna lagra stora mängder kol, och därmed motverka den pågående klimatförändringen, berättar Miranda. Ostörda mangrove-skogar och ålgräsängar är några exempel på ekosystem som lagrar betydligt mer kol än skogar på land, och ofta över mycket lång tid. Men det är fortfarande ganska okänt hur mycket kol den vanliga vassen kan lagra nere i botten med sina rötter ner i sedimentet, och om lagringsförmågan påverkas av att vassen klipps.

En av de nio utvalda forskare som får sin forskning omsatt i ett musikaliskt verk under Östersjöfestivalens Baltic Sea Festival Science Lab 2023 är Åsa Nilsson Austin, postdoktor vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Hur det känns att få sin forskning tonsatt? "Nytt, utvecklande och framförallt jättespännande och jättekul!" – Det känns jättespännande. Det är verkligen outforskad mark för mig, och för alla inblandade tror jag, säger Åsa. I sin forskning tar Åsa Nilsson Austin reda på hur mycket kol och näring som binds i vassmiljöer och vad som händer i miljön när vassen klipps. Men hon undersöker också människans relation till naturen i skärgården. För att kunna skapa det nya verket tillsammans med kompositören Anna Berg och regissören Elisabet Ljungar, har Åsa fått fundera kring vilket budskap hon vill förmedla till publiken. Hon har berättat mycket om sin forskning för både regissör och kompositör. Det har hjälpt att koppla budskapet till fysiska miljöer, känslor och sinnesintryck för att budskapet ska bli lättare att förstå. Under digitala träffar med regissören och kompositören, diskuteras texten som Åsa arbetar med och hur text och musik ska kombineras.   Fick sin kompositör