Forskningsprojekt Vad gör barnen i arkiven? Barnobservationer, dokumentationer och kunskapsproduktion i förskolan

Första frågan handlar om hur sättet att göra barnobservationer och dokumentationer förändrats från 1930-talet och framåt och vad har detta fått för konsekvenser för hur barns agens och delaktighet beskrivits. Via denna fråga placeras själva praktiken att göra observationer och dokumentationer i centrum genom att särskilt studera hur sättet, metoderna för, att observera hanterats över tid. Samtidigt undersöks hur sätten att observera barn skapat skilda föreställningar om barn i förskolan; vilken sorts barnagens har premierats och vad har inte premierats via hur observationer och dokumentationer producerats i olika delar av landet.

Den andra frågan tar fasta på hur den vetenskapligt grundade praktiken att göra barnobservationer och dokumentationer spridits och blivit en del av förskolan och utbildningen (utbildningen av barn i förskolan och av förskollärare i utbildning). Här behandlas hur praktiken att göra barnobservationer och senare dokumentationer spridits och hanterats av de verksamma i och runt förskolan. För att svara på denna fråga kommer publicerade material om metoder och instruktioner för att genomföra observationer och dokumentationer att användas, exempelvis handledningar, metodböcker, mediematerial som utbildningsprogram (Utbildningsradion), policy från statliga myndigheter (Socialstyrelsen, Skolverket) och tidningen Barnträdgården/Förskolan. Med metodinstruktioner avses både sådana som ingått i grundläggande lärarutbildning och i fortbildning för redan verksamma pedagoger. Vi vet att barnobservationer och dokumentation använts frekvent men det saknas forskning om hur kunskapsspridningen till förskolepraktiken gått till, liksom hur sättet att göra observationerna ändrats över tid och på olika platser.

Den tredje frågan om hur undervisning och lek har praktiserats och villkorats av barn och vuxna i förskolan, är medvetet bred och utgångspunkten tas i frågor med relevans för dagens förskoleutbildning, där undervisning och lek är nyckelbegrepp som genomsyrar förskolans läroplan. Observationer och dokumentationer gör det möjligt att studera dessa nyckelområden via hur relationer mellan barn-barn, barn-vuxna och barn-miljö/material skapats och förhandlats och villkorat undervisningen och leken. Detta har framkommit i tidigare resultat av enstaka observationer. Här kommer genus att vara en viktig teoretisk lins. Hur har genus producerats i de olika aktiviteternas relationsgörande; vad säger beskrivningarna om synen på pojkar och flickor i en miljö med företrädesvis kvinnliga aktörer.

Den fjärde och sista frågan undersöker vilka professionsideal och vilka barndomsideal som har tagit form i olika tider. Här riktas fokus mot att dessa barninstitutioner nästan uteslutande letts och drivits framåt av kvinnor. Det faktum att observationer och dokumentationer finns kvar i förskolors arkiv är i sig en form av ”seger” eftersom de skapats av kvinnor som har verkat i en period av ökade rättigheter i en ”kvinnovänlig” stat. Historikern Joan Scott har beskrivit hur ovanligt det är med kvinnors röster i primärmaterial, medans både geografen Sarah Mills och barnforskarna Anna Sparrman och Pål Aarsand har framfört liknande argument kring barns röster i arkiv. Historikern Arlette Farge menar därtill att arkivens tystade populationer framträder med krav på upprättelse. Detta är argument om varför det är viktigt att studera en samhällsarena där just kvinnors- och barns röster och levda erfarenheter faktiskt både tagit plats och lämnat spår om vad som pågått. Det handlar om hur vardagliga händelser i en specifik kvinnlig professionskontext får konsekvenser för enskilda barns (flickor och pojkar) och kvinnors liv – och hur barn och kvinnor påverkat och påverkar just dessa händelser. I projektet riktas därför ett fokus mot vad det skapats för (kvinnliga) professionella ideal i dessa barninstitutioner, hur idealen skapats och vilka barndomsideal som då fått ta plats.