Forskningsprojekt Äldre döva och hörselskadades teckenspråkskunskaper i Sverige
Denna studie undersöker språkliga och kognitiva förmågor hos äldre döva och hörselskadade som använder svenskt teckenspråk, STS.
Foto: Pexels
Kunskapen om äldre dövas språk och kognition är begränsad, och därför finns risk för felaktiga diagnoser, bristfällig vård och kommunikationsproblem i möten med vården.
Eftersom teckenspråk – i högre grad än talade språk – bygger på spatial kognition, fångar befintlig forskning om åldrande och språk inte fullt ut äldre tecknares förmågor.
Den här studien jämför teckenspråksfärdigheter, spatial förmåga och tidig språkexponering hos äldre och yngre teckenspråksanvändare. Vi undersöker ifall åldrande och försenad exponering av förstaspråk, påverkar svenskt teckenspråk (STS) och spatial förmåga.
Resultaten kan förhoppningsvis bidra till nya insikter som kan användas i bedömningsverktyg och stödja vårdpersonal och STS‑tolkar i mötet med äldre teckenspråksanvändare.
Äldre döva teckenspråksanvändare i Sverige är en underforskad grupp, och en beskrivning av hur åldrandet påverkar deras användning av STS och deras spatiala kognitiva förmågor saknas.
Den här studien syftar till att täcka denna kunskapslucka, genom att undersöka åldrandets inverkan på STS och spatial kognition. Vi kommer att jämföra ett urval äldre teckenspråksanvändare – utan kända kognitiva funktionsnedsättningar – med ett urval yngre döva vuxna.
Våra frågor är:
- I vilken utsträckning expressiva och receptiva STS-färdigheter, spatialt arbetsminne och spatiala förmågor påverkas av åldrande.
- Om försenad initial språkexponering påverkar expressiva och receptiva STS-färdigheter, spatialt arbetsminne och spatiala förmågor hos äldre teckenspråksanvändare.
Vi kommer att genomföra ett antal tester av teckenspråksfärdighet och kognition – och därigenom undersöka sambanden mellan bakgrundsfaktorer, åldrande, kognition och teckenspråksfärdighet, med hjälp av kvantitativa analyser.
Diarienummer: P24-0009