Forskning om performativitet undersöker hur konst och arkitektur påverkar omvärlden, snarare än vad den föreställer eller hur den är tillkommen.
Begreppet performativitet går tillbaka på filosofen J. L. Austin som gjorde åtskillnad mellan konstativa och performativa yttranden. Han kom fram till att det mesta som yttras är till för att påverka omgivningen, inte för att nödvändigtvis vara korrekt. På samma sätt har konst och konstskapande ofta en agens, en önskan och retorisk förmåga att manifestera. Performativitetsstudier kan handla om traditionellt måleri eller arkitektur – men lika gärna om performancekonst, ceremoniväsende eller mode.