En gemensam nämnare är att frågor om två- och flerspråkighet sätts i ett politiskt, socialt och kulturellt sammanhang. Inriktningen hämtar näring i sociolingvistikens intresse för språkets variation och förändring, men tillämpar detta på frågor som inbegriper fler än ett språk. Inom sociolingvistiskt inriktad två- och flerspråkighetsforskning kan angreppssätten bland annat vara etnografiska, historiska, sociologiska, variationslingvistiska, eller diskurs- eller samtalsanalytiska.
Frågor om makt, språkideologi och språkpolitik intar ofta en central position, vare sig det handlar om villkoren för språkliga minoriteters utbildning, arbetslivets flerspråkiga praktiker eller de ordningar som formar språkliga eller semiotiska landskap. En vanlig utgångspunkt är att språk på en och samma gång reflekterar och formar samhället.