Många författare har även verkat i gränslandet mellan dessa två tankeformer. Den skepsis som Platon uttryckte för poeterna har omvänt från litteraturen bemötts med ogrumlad entusiasm för filosofins frågeställningar. Den moderna litteraturvetenskapen har ofta inspirerats av, lånat begrepp från och återanvänt filosofiskt tankegods i syfte att förtydliga tankestråken och ge stadga åt analysen. Idag är det främst den så kallade kontinentala filosofin, i dess många olika former, med dess uttalade intresse för estetik som verkar som inspirationskälla.
Man skulle kunna hävda att filosofin bidrar med teoretiska injektioner till litteraturvetenskapen. Något som i goda fall både bidrar till att ämnet utvecklas och grundas teoretiskt, men som likaså riskerar att skapa en filosofiskt historielös och förment teoretisk ram. Samtidigt kan filosofi – för avancerad analys – i många fall bidra med teorier som litteraturvetenskapen som ämne själv har svårt att uppbåda.
Filosofin inspirerar ämnets forskare att exempelvis skapa ingångar för att undersöka hur vi som subjekt blir till i relation till makt, hur språket och kroppen formar och formas av det politiska, eller hur uppfattningar om jaget formats i litteraturen och kulturen över tid.