Barn utsätts för ett spektrum av högfluorerade kemikalier i barndomen. Illustration: Kerstin Winkens
Barn utsätts för ett brett spektrum av högfluorerade kemikalier under barndomen. Illustration: Kerstin Winkens


PFAS är ett samlingsnamn för en grupp industriellt framställda kemikalier, så kallade per- och polyfluorerade eller högfluorerade ämnen, som är vanliga i många konsumentprodukter som vi omger oss med och som vi har i våra hem. Kemikalierna används till exempel för att göra produkter vatten-, olje- och fettavvisande och de används bland annat i textilier, i förpackningar för livsmedel, i smink, golvvaxer, bläck, färger och speciella brandsläckningsskum. 

Kerstin Winkens. Foto: Solna fotostudio
Kerstin Winkens. Foto: Solna fotostudio

– Problemet med PFAS är att det finns så många. Flera av dem är varianter som kan omvandlas i miljön eller i människokroppen till persistenta PFAS-ämnen som inte bryts ner eller som stannar i flera år i kroppen. Några av kemikalierna har blivit förbjudna eller reglerade och produceras inte längre i vissa västländer, men myndigheterna främst i Sverige och Tyskland arbetar med att försöka begränsa eller klassificera andra ämnen inom PFAS-gruppen, säger Kerstin Winkens, doktorand vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), som disputerade i mars.

Myndigheterna försöker hålla uppsikt över de högfluorerade kemikalierna eftersom det finns vetenskapliga studier som visar att vissa av dem kan ha effekter på människors och djurs hälsa. Ämnena kan påverka hormonsystemet och öka risken för vissa cancersjukdomar, för barn finns även tecken på att kemikalierna kan ge ökad fetma och förskjuta puberteten. Att barn utsätts för kemikalier under viktiga skeden i utvecklingen kan vara allvarligt eftersom vissa studier har visat att det kan leda till hälsoproblem som inträffar senare i barndomen eller i vuxenlivet.

Barnen har studerats under lång period i barndomen

I sin studie har Kerstin Winkens framförallt undersökt hur barn blir utsatta för högfluorerade kemikalier under en längre period i barndomen, hon har däremot inte studerat hälsoeffekterna. Forskargruppen som hon har varit en del av har följt samma individer från det att de föddes tills de blev tio och ett halvt år gamla. Genom blodprov mättes mängden kemikalier hos barnen och damm- och luftprover samlades in från barnens sovrum. Det är första gången som en studie undersöker hur utsatta barn är för högfluorerade kemikalier under en så lång tidsperiod i barndomen.

Forskarna har arbetat med en studie där 60 barn har undersökts. Foto: Hsiao Ying Flickr cc
Forskarna har arbetat utifrån en studie där cirka 60 finska barn har följts under en längre period i barndomen. Foto: Hsiao Ying Foto Flickr cc

Ett av de viktigaste resultaten av studien är att koncentrationen av enstaka kemikalier i blodet är som starkast under det första året av barnens liv för att sedan sjunka när barnen är mellan 1 och 10,5 år. Den totala mängden av enskilda kemikalier i barnens kroppar var konstanta eller ökade under perioden.

– Det här kan verka motsägelsefullt, men det beror på att blodvolymen ökar när barnet växer och därför går blodkoncentrationen ned, även om den totala mängden av kemikalier fortfarande ökar.

Barn kan oftare få i sig damm än vuxna

Kemikalierna kommer in i människokroppen när vi andas in luft och när vi sväljer damm, mat och vatten. De kan tränga in i huden i kontakt med damm eller olika konsumentprodukter och överföras från mamman till fostret via navelsträngen och till spädbarn genom bröstmjölk.

– För att förstå mängden av kemikalier i kroppen måste vi ta reda på hur vi utsätts för dem och varifrån de tar sig in. Det kan se väldigt olika ut för barn och vuxna eftersom våra beteenden och kroppsstorlekar skiljer sig åt. Barn leker till exempel ofta på golvet, de stoppar saker och händer i munnen. Därför kan till exempel damm vara en större källa för kemikalier för barn, säger Kerstin Winkens.

Forskarna har arbetat utifrån en studie där sjuksköterskor har tagit blodprov på cirka 60 finska barn när barnen var 1, 6 och 10,5 år gamla. I den äldre ålderskategorin samlades också inomhusluft och dammprover in från barnens sovrum. Allt material har sedan analyserats i laboratoriet.

– Det finns över 3 000 industriellt framställda högfluorerade kemikalier idag och en del av dem omvandlas eller bryts ner till andra varianter. Det är den största utmaningen; att få en överblick över det här stora antalet. Det återstår också mycket forskning kring hur barn utsätts för dessa kemikalier. Barns beteenden skiljer sig från vuxnas, men de studier som finns nu fokuserar främst på hur vuxna utsätts, därför är denna studie så värdefull, säger Kerstin Winkens.

 

Projektet har varit ett samarbete mellan ACES och Institutet för hälsa och välfärd THL i Finland. Huvudfinansieringen har kommit från Vetenskapsrådet Formas.

Kerstin Winkens doktorsavhandling “Estimating children’s exposure to per- and polyfluoroalkyl substances” kan läsas här.

Två vetenskapliga artiklar har hittills publicerats inom projektet:
“Early life exposure to per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs): A critical review”
“Perfluoroalkyl acids and their precursors in indoor air sampled in children’s bedrooms”