En ljuskälla som syns på den vänstra bilden har försvunnit i den senare tagna högra bilden.
En ljuskälla som syns på den vänstra bilden har försvunnit i den senare tagna högra bilden.

 

I det tvärvetenskapliga projektet “Vanishing & Appearing Sources during a Century of Observations” (VASCO) används tillgängliga astronomisk bilddata som sträcker sig ända tillbaka till 1950-talet för att leta efter objekt som har försvunnit över tid. Inom projektet har de speciellt sökt efter objekt som återfinns i katalogerna från 1950-talet men inte hittas i moderna genommönstringar av himlavalvet. Syftet är att finna stjärnor som har försvunnit i vår egen galax Vintergatan. Själva databashanteringen av VASCO är ett examensarbete i informationsteknologi av Johan Soodla vid Uppsala universitet.

– Att finna en stjärna som försvunnit – eller en stjärna som dyker upp ur tomma intet – skulle vara en sällsam upptäckt som tveklöst visar på ny astrofysik bortom det vi vet idag, säger projektledaren Beatriz Villarroel vid Stockholm Universitet.

När en stjärna dör kommer den antingen sakta utvecklas till en vit dvärgstjärna eller dö i en ljusstark explosion, en supernova. En stjärna som bara försvinner kan vara ett exempel på någon form av “omöjligt fenomen” som kan härledas till okänd astrofysik eller rent av en aktivitet från en utomjordisk civilisation (Extra-Terrestrial Intelligence – ETI). Den enda kända naturliga förklaringen till att en stjärna försvinner är en så kallad misslyckad supernova, ett mycket sällsynt fenomen där en stjärna kollapsar till ett svart hål utan att explodera som en supernova.

– En bieffekt i projektet är att VASCO kan upptäcka sällsynta objekt med extrema ändringar i ljusstyrka. Dessa kan kasta ljus över utvecklingsfaser hos stjärnor och aktiva galaxkärnor som annars är svåra att observera, berättar Sébastien Comerón från universitetet i Oulu, Finland.

Forskarna har noggrant undersökt omkring 15% av 150 000 kandidatobjekt i den tillgängliga datan och däribland funnit omkring hundra röda transienter – kraftigt varierande objekt eller fenomen på himlavalvet. Några av dessa förefaller på kort tid ha ökat 8-9 magnituder, eller flera tusen gånger, i  ljusstyrka.

– Vi ser fram emot att följa upp de 100 transienterna som vi har hittat, säger Beatriz Villarroel.

– Vi är tydliga med att ingen av dessa transienter visat något tecken på att vara av utomjordisk härkomst. Vi tror att de är naturliga, om än extrema, astrofysikaliska källor, säger Martín López Corredoira, medförfattare på artikeln vid Instituto de Astrofisica de Canarias.

Forskarna undersöker nu möjligheten att starta ett medborgarforskningsprojekt som stöds av en artificiell intelligens. För att kunna undersöka de 150 000 kandidaterna som de identifierat från materialet, måste de skynda upp processen med att identifiera bilder med anomalier.

– Vi hoppas att allmänheten kan hjälpa oss att titta igenom bilderna som en del av ett öppet medborgarforskningsprojekt där alla får vara med. Vi håller just på att undersöka möjligheterna att göra det och vi kommer kunna berätta mer om det mycket snart.” säger Lars Mattsson vid Stockholms Universitet.

Artikeln i Astronomical Journal går att läsa genom att klicka här.