David Wheatcroft. Foto: Annika Hallman
David Wheatcroft vid en av sina 350 fågelholkar som han har satt upp vid universitetets forskningsstation Tovetorp. Foto: Annika Hallman


Det är veckan efter midsommar och hettan dallrar i luften vid forskningsstationen Tovetorp utanför Björnlunda i Sörmland. Vid en första anblick ser det ut som om sommarstiltjen har lagt sig runt de rödmålade husen och laborationsbyggnaderna, men skenet bedrar. Här pågår full aktivitet.
– Sommaren är lite av högsäsong för oss, de flesta forskare har sina projekt igång nu för att kunna studera växter och djur, säger Jan Alvar Lindencrona, föreståndare för Tovetorp där forskningen kretsar kring just ekologi och djurs beteende – det som kallas etologi.
På en grässlänt står vita nätburar uppställda i ett projekt för att studera fjärilars utbredning norrut i takt med att klimatet blir varmare. I forskningsstationens vilthägn med dovhjortar har det fötts nio kalvar under natten, och en av dem tas just nu om hand av en av djurskötarna i det som kallas Gamla labbet, berättar Jan Alvar Lindencrona.

Holk nummer 48. Foto: Annika Hallman
Holk nummer 48. Foto: Annika Hallman

Under våren har 350 fågelholkar satts upp i hasselsnåren och ekbackarna runt forskningsstationen. De ingår i ett forskningsprojekt som ska ta reda på hur det går till när den svartvita flugsnapparen lär sig sjunga.
– Alla holkar är numrerade och vartefter äggen kläcks ringmärker vi ungarna och tar blodprov på dem. Den 5 juni kläcktes de första äggen, säger David Wheatcroft, forskare vid Zoologiska institutionen, som leder projektet.
Han har precis hämtat två små fågelungar, åtta dagar gamla, ur holk nummer 234, och gått bort en bit från holken för att ringmärka dem.
– Jag vill inte störa föräldrarna så det är bra att gå undan lite, förklarar han.

Blodprovet tas bland annat för att bestämma könet på ungen, ringmärkningen görs för att kunna känna igen fågeln nästa vår när den kommer tillbaka till Tovetorp efter att ha övervintrat i södra Afrika.

David Wheatcroft ringmärker en av ungarna. Foto: Annika Hallman
En av ungarna ringmärks. Foto: Annika Hallman

– Varje unge har en egen registrering. Nästa vår när de återvänder hit kan vi spela in hanarnas sång och koppla ihop den med vilken holk de har kläckts i. Mellan 5-15 procent av ungarna kommer att återvända och 50 procent av de vuxna återvänder varje år.
Till sin hjälp i projektet har han en forskargrupp på fem personer och alla hjälps åt med att regelbundet undersöka holkarna för att se var det har byggts bon och hur många ungar som har kläckts. Att projektet görs just med flugsnappare har att göra med att de häckar i holkar så det är lättare att göra försök på många individer.
– Hittills har vi haft 43 bon, men tyvärr har en mård varit framme på några ställen och tagit ungar.
För att skydda fågelfamiljerna har forskarna därför spikat på ett tjockare lager trä vid ingången till holken, så att det ska bli svårare för mården att nå in.

Flugsnappeunge. Foto: Annika Hallman
Svartvit flugsnappare, åtta dagar gammal. Foto: Annika Hallman


Hanen sjunger innan äggen är kläckta

Bland flugsnappare är det enbart hanen som sjunger och den sjunger endast när den återvänder från övervintringen i april och maj och fram tills äggen är kläckta.
– Den sjunger framförallt för att attrahera en hona, man kan säga att den gör reklam för sig själv genom sin sång och honorna väljer en hane utifrån hur de låter.
– Men hur sedan de unga flugsnappshanarna lär sig att sjunga är lite av en gåta. De borde ju inte hinna höra de vuxna hanarna sjunga och de lämnar själva boet efter ungefär 12 dagar vilket skulle tyda på att sången så att säga ärvs genetisk. Samtidigt exponeras ungfåglarna för andra fåglars sång i omgivningen – både den egna artens och andras – och både här i Sverige och i Afrika, hur mycket påverkar det deras egen sång? Det skulle kunna tyda på att de istället lär sig sjunga av varandra när de övervintrar. Jag vill ta reda på hur det faktiskt ser ut, säger David Wheatcroft.

En annan fråga han ställer sig är om fågelpappan faktiskt sjunger och pratar efter att äggen har kläckts, under de första dagarna när föräldrarna matar ungarna.
– Tidigare studier har visat att fågelungarna egentligen inte borde höra faderns sång alls, eftersom den sker innan äggen kläcks, men det kan också vara så att fågelpappan pratar och sjunger lite grann efter att ungarna har kläckts fast vi som har forskat på detta inte har upptäckt det. 

Följer ungarna under ett år

För att se om det går att få svar på några av frågorna kommer forskarna att följa en grupp flugsnappeungar under ett år och ta reda på hur deras sång utvecklas fram till nästa vår. I den större ladugårdsbyggnaden på gården, den som kallas ”Gamla labbet” har fem rum ställts i ordning där det kommer att finnas mellan två till fyra ljudisolerade burar i varje rum.

David Wheatcroft med specialbyggd fågelholk med inbyggd kamera. Foto: Annika Hallman
En specialbyggd fågelholk har en inbyggd kamera för att spela in hur fågelungarna reagerar på ljud. Foto: Annika Hallman

– Vi kommer att ha ungefär tio fåglar som vi följer under året.
Just nu finns tre fågelfamiljer i de voljärer som löper längs ena gaveln på byggnaden, föräldrarna matar dem med mjölmask och syrsor som forskarna har förberett, och när fågelungarna kan äta själva flyttas de till egna burar.
– Under hösten och vintern kommer vi att spela upp vissa sånger för dem, både från svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare, och sedan se om de fångar upp någon av dessa melodier i sin egen sång.
– Vi vill ta reda på vad som händer när du tar ungfåglar och exponerar dem för andra melodier utan att de hör faderns sång.  
Dessutom testar forskarna att spela upp en sång från en flugsnappare för alla nya fågelungar vartefter de kläcks.

Reagerar på ljud

– Vi lyfter över dem en kort stund från deras egen holk till en holk med kamera och bandspelare. Under sex minuter spelar vi upp en liten melodi och filmar för att se om det blir någon reaktion. En del reagerar tydligt och öppnar gapen. Det verkar som om de känner igen ljudet på något sätt. Det här gör vi varje dag med olika holkar. Fågelungarna ska vara tolv dagar gamla, inte yngre, det är precis innan de lämnar boet och blir självständiga.
David Wheatcroft förklarar att han gör detta av två anledningar: dels för att de reagerar mest när man spelar upp ett ljud, dels för att det är sista gången innan de lämnar boet som de kan höra sånger från olika arter och individer.
– Hur de reagerar då ge oss en tidig bild av deras preferenser.
– Den större frågan som jag ställer mig är: Hur vet ungfåglarna vilka sånger de ska lära sig? Flugsnapparen har en viss typ av sång, men de kan också ta in andras sång, vad är det som guidar dem att lära sig en viss typ och filtrera bort annat?
Varför är det viktigt att veta om sången är genetisk eller beror på miljön?
– I kontrast till människor som lär sig ett språk under en längre tid som barn så har fågelungar väldigt kort tid med sina föräldrar. Om sånginlärningen hos fåglar beror på miljön skulle fågelungarna lära sig fel sång från andra arter, framförallt från närbesläktade arter. Då skulle individer attrahera en hona från fel art. Det är en stor forskningsfråga hur individer undviker detta i naturen.

David Wheatcroft. Foto: Annika Hallman
David Wheatcroft forskar vid Zoologiska institutionen. Foto: Annika Hallman

Våren 2021 hoppas ha kunna få fram några svar på frågeställningarna. Forskningsprojektet som heter ”Species discrimination in birds: A behavioural-neurogenomics approach to auditory learning (SongNeuroGen)” kommer att pågå i fem år, fram till 2024, och är finansierat av ERC.

Så låter svartvit flugsnappare

En svartvit flugsnappares sång är ungefär två till tre sekunder lång, den är ganska melodisk och har mycket upprepning av samma ljud. Rytmen är jämn och snabb, enligt David Wheatcroft.
Här kan du lyssna på svartvit flugsnappare.

Mer om Tovetorp

”Tovetorp – 50 år av forskning, undervisning och samverkan”.
Tovetorp Zoological Research Station.

Tovetorp. Foto: Annika Hallman
Forskningsstationen Tovetorp utanför Björnlunda i Sörmland. Foto: Annika Hallman