Trots att de flesta teaterforskare är överens om att såväl skådespelare som publik är nödvändiga i teaterögonblicket, så har åskådarens upplevelse fått ganska lite utrymme i forskningen, menar Jonas Eklund.
– I de fall då publiken studeras så hamnar ofta ändå fokus på det som händer på scenen snarare än det som upplevs av publiken. Med min studie tar jag åskådarens perspektiv och utgår i min diskussion från min upplevelse som åskådare, säger han.
I avhandlingen går han igenom tre populärkulturella sceniska genrer där kroppen är central: cirkus, burlesque och freakshow.
– Alla dessa genrer hade sin storhetstid under utvecklingen av den moderna underhållningsindustrin runt förra sekelskiftet. Men i framväxten av det moderna samhället hade de en stadig nedgång och förvann nästan fullständigt. I den mån de fanns kvar så var de marginaliserade och betraktade som kuriositeter från förr. Men under de sista årtiondena av 1900-talet så händer plötsligt något. De återuppväcks och omformas för att passa en modern publik med andra värderingar, i mina analyser utgår jag från de nya samtida versionerna av genrerna, säger Jonas Eklund.
I sin analys av cirkus utgår han från tre föreställningar av Cirkus Cirkör: Borders (2015), Limits (2016) och Movements (2017). Avsnittet om burlesque tar avstamp i samtida uppträdanden i Stockholm och Helsingfors och när det gäller freakshow diskuterar han sina intryck av freakshowföreställningar i USA 2016.
– I cirkus används ofta kroppen som ett redskap för att underhålla och imponera, göra det spektakulära, ofta med hög risk och utifrån en exceptionell förmåga. I burlesque leker kroppen på scen med föreställningar om sexualitet, i sin moderna form finns ofta en kritik av snäva kroppsideal och normer kring sexualitet. I freakshow iscensätts det avvikande som underhållning. Det kan vara antingen utifrån hur kroppen ser ut eller utifrån särskilda förmågor eller tricks, som svärdslukning eller att ”slå in” spik i näsan.
Studerar sin egen upplevelse
Till sin hjälp använder han sig av fenomenologi, en teori och metod inom filosofin som fokuserar på hur upplevelser framträder i det subjektiva medvetandet, där forskaren till exempel använder det egna medvetandet som källmaterial.
– Rent konkret innebär det att jag studerar min egen upplevelse av de här genrerna och kropparna på scen, genom att ta noggranna anteckningar så fort det varit möjligt. Detta material har sedan bearbetats och diskuterats utifrån en rad olika teorier för att öka kunskapen om upplevelsen.
I avhandlingen diskuterar han bland annat hur åskådarupplevelsen formas i en komplex väv av känslor och tankar som väcks av det som händer på scen, men också i relation till tidigare minnen, normer, ideologi och förväntningar.
– I studien kommer jag fram till att olika affektiva eller känsloladdade upplevelser är centrala för attraktionen i dessa genrer. Som åskådare till dessa kroppar på scen utsätts jag för känslor av skräck, fascination, förtjusning, rädsla, äckel, glädje, hopp, skam, begär. Jag påminns om min egen kropp i upplevelsen av den andre, om min existens. Genom en ständig balansgång mellan det sensationella, som skapar nyfikenhet, och det familjära, som gör det lättillgängligt, fångas min uppmärksamhet och mitt intresse.
Han hoppas att studien kan bidra till forskningsfältet genom att rikta fokus mot genrer som är understuderade inom teatervetenskapen.
– Studien fokuserar på åskådarperspektivet och i det angreppssättet finns en potential för att närma sig och diskutera olika former av upplevelser, säger Jonas Eklund.
Mer information
Jonas Eklunds avhandling i teatervetenskap finns att läsa här: “The Sensational Body. A Spectatorial Exploration of the Experience of Bodies on Stage in Circus, Burlesque and Freak Show”.
