De högsta halterna av carcinogena kemikalier finns i raffinerade matoljor. Foto: Shereen M/Flickr cc
De högsta halterna av de carcinogena kemikalierna har uppmätts i ett stort antal livsmedel, framför allt i värmebehandlade matoljor. Foto: Shereen M/Flickr cc


Kemikalierna som Jenny Aasa har undersökt heter glycidol och 3-monokloropropan-1,2-diol, eller 3-MCPD. Båda är carcinogena kemikalier i djurstudier, det vill säga ämnen som kan vara cancerframkallande, och har uppmätts i ett stort antal livsmedel, framför allt i värmebehandlade matoljor.

– De högsta halterna återfinns i form av kemiska föreningar som estrar i bland annat raffinerade matoljor, som palmolja. Det är vanligt att använda den typen av oljor i produktionen av olika livsmedel, som kakor, kex, choklad och friterad mat. När man äter sådana livsmedel så bryts estrarna ner i mag- och tarmkanalen och frigör glycidol och 3-MCPD. Det är bekymmersamt eftersom de har visat sig vara cancerframkallande i djurstudier, säger Jenny Aasa.

Jenny Aasa, ACES. Foto: Annika Hallman
Jenny Aasa, ACES. Foto: Annika Hallman

International Agency for Research on Cancer, som är Världshälsoorganisationen WHO:s organisation för cancerforskning, klassar glycidol som troligen cancerframkallande och 3-MCPD som möjligen cancerframkallande för människor.

En viktig del av avhandlingsarbetet har varit att se om det går att slippa de ofta två år långa cancerstudierna på djur som man annars behöver göra för att kunna bedöma cancerrisken för olika kemikalier. Jenny Aasa har därför genomfört så kallade genotoxicitetsstudier och tagit fram data för glycidol och 3-MCPD, dels i celler i provrör och dels i korttidsstudier på möss där hon har fått fram underlag på mindre än en månad.

– Det reducerar antalet djur för djurförsök och sparar tid och pengar, säger hon.

De data som kommit fram i dessa studier går att användas i en matematisk modell för riskbedömning. På sikt skulle modellen kunna tillämpas av andra forskare och myndigheter som arbetar med cancerriskuppskattning.

En del i arbetet har också varit att mäta doserna av glycidol i celler, möss, råttor och människor genom masspektrometriska analyser. En annan aspekt har varit att jämföra resultaten för glycidol med resultat för joniserande strålning.

Har jämfört cancerrisken från strålning med risken från glycidol

– Risken för cancer från joniserande strålning på människor är väl känd, bland annat från studier på överlevande från atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. Genom att göra en jämförelse mellan en kemikalies och joniserande strålnings mutagena effekt får vi en jämförelse av risken, en så kallad stråldosekvivalent, som gör skattningen av cancerrisken av kemikalien än mer tillförlitlig, säger Jenny Aasa.

Hon menar att det unika med modellen som presenteras i avhandlingen är just detta att doserna av glycidol mäts och att en jämförelse med joniserande strålning görs, vilket ger en säkrare riskuppskattning. 

– Arbetssättet är lovande, men data från publicerade cancertester för fler kemikalier av annan substansklass bör utvärderas för att bredda och ytterligare bekräfta ansatsen, säger Jenny Aasa.

Hoppas kunna minska människors utsatthet för glycidol

Hon hoppas att riskuppskattningen kan utgöra en grund för att minska människors utsatthet för glycidol. Den riskuppskattning för människor som Jenny Aasa har gjort visar att vi är exponerade för nivåer av glycidol som är onödigt höga jämfört med vad som motsvarar en livstidsrisk som anses acceptabel enligt till exempel WHO.

– Jag hoppas också att fler ska få upp ögonen för arbetssättet och kunna bidra till utvärderingen av modellen med fler substanser och börja tillämpa den för mer tillförlitlig bedömning när det gäller risken att få cancer, säger hon.

 

Mer information om Jenny Aasas avhandling ”Cancer Risk Assessment of Glycidol, Evaluation of a Multiplicative Risk Model for Genotoxic Compounds” finns här.