Tvåpolig spånkärna i ordovisisk lokal flinta. Foto Jan Apel.
Tvåpolig spånkärna i ordovisisk lokal flinta. Foto: Jan Apel.
 

På Stora Karlsö finns grottan Stora Förvar. Vid utgrävningar för 120 år sedan fann man spår efter människor som bott här redan på stenåldern men man kunde inte bedöma när. Genom C-14 dateringar vet vi idag att det äldsta skedet dateras till 9200 år sedan – det vill säga under den mellersta stenåldern, Mesolitikum. Ingen annanstans i Norden finns spår av motvarande omfattning från perioden. Kulturlagrets äldsta delar innehöll mer än 1 ton djurben, många människoben samt sten- och benföremål.

Benfynd inbäddade i kalkformationer

I augusti i år gjordes nya undersökningar på platsen av arkeologer och osteologer från Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och från Lunds universitet. Vid undersökningarna påträffades längst in i grottan rester av det ursprungliga kulturlagret som uppenbarligen inte grävdes ut vid de första grävningarna. Lagren innehöll mycket benfynd och stenredskap och även några ben av människa, bland annat en tand. Ett överraskande resultat var fynden av stenredskap av en typ man inte tidigare känt till – men som man kunde misstänka att borde finnas i grottan.

– En annan överraskande och värdefull observation var att det på flera ställen finns benfynd som lagrats in och inbäddats i kalkformationer i grottans väggar. Genom dessa fynd kan man nu försöka datera åldern på specifika nivåer i grottan vilket kommer att underlätta bearbetningen och tolkningen av fyndmaterialet från grottan, säger Jan Storå vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

Studie av äldsta stenåldersbosättningarna på Gotland

 
Doktorand Hans Ahlgren, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, dokumenterar fä
Hans Ahlgren, Arkeologiska forskningslaboratoriet, dokumenterar fältarbetet. Foto: Jan Apel
 

Undersökningarna vid Stora Förvar är ett led i forskningsprojektet Gotlands pionjärbosättningar där man studerar den äldsta stenåldersbosättningens levnadsförhållanden genom analyser av djurben och stenredskap. Inom projektet utförs också ett brett samarbete med expertis inom laborativ arkeologi vid Stockholms universitet (för biomolekylära och kemiska analyser).