Forskningsprojekt Maskulinitetens mening. En fenomenologisk undersökning av den psykoterapeutiska situationen
Hur tar maskulinitet gestalt i terapirummet? Vad innebär maskulinitet och hur kan den ges mening – för patienten och för terapeuten? I detta projekt tolkas maskulinitetens olika innebörder inom ramen för psykodynamisk psykoterapi.
Ibland blir upplevelsen av maskulinitet själva fokuset för psykoterapin. Det kan handla om en polariserad eller omogen form av maskulinitet, som kopplas till ett lidande hos patienten – maskulinitetslidande. Psykoterapin kan då bidra till en alternativ maskulinitetsupplevelse, där lidandet lindras och ett nytt, förändrat maskulinitetsnarrativ träder fram. Andra gånger befinner sig maskuliniteten i bakgrunden för terapin, och har då mindre laddade gränser till till exempel femininitet. Studien bygger på intervjuer med patienter och psykoterapeuter.
Projektbeskrivning
Maskulinitet är ett undflyende och tvetydigt fenomen som kan visa sig på många olika sätt i skilda sammanhang. I denna studie fokuseras maskulinitetens framträdande inom ramen för den psykodynamiska psykoterapeutiska situationen med fokus på hur maskulinitet upplevs. Såväl patient som terapeut bär med sig föreställningar och erfarenheter av maskulinitet in i terapirummet, därtill kan den psykoterapeutiska situationen, i sig, väcka föreställningar om genus. Ibland kan maskulinitet bli föremål för ett psykoterapeutisk arbete, vilket tidigare forskning delvis uppmärksammat teoretiskt med fokus på enskilda aspekter. Dock finns behov av ett empiriskt helhetsgrepp på hur maskulinitet visar sig i psykoterapi.
Syftet med avhandlingen är att klargöra maskulinitetens mening så som den framträder i den psykoterapeutiska situationen. Detta syfte besvaras genom att empiriskt beskriva hur maskulinitet upplevs i psykoterapi ur två perspektiv – patientens respektive psykoterapeutens. Studien bygger på 27 djupintervjuer vilka analyserats med en fenomenologiskt utarbetad metod. Resultatet presenteras i form av två meningsstrukturer; en för patientens upplevelse av maskulinitet respektive en för psykoterapeutens upplevelse. Slutligen jämförs dessa två meningsstrukturer, i syfte att belysa gemensamma drag och skillnader.
Projektmedlemmar
Projektansvariga
Jakob Ulenius
Universitetslektor
Medlemmar
Gunnar Karlsson, huvudhandledare
Nyheter
Mer om projektet
Abstract till avhandling
Maskulinitet är ett undflyende och tvetydigt fenomen som kan visa sig på många olika sätt i skilda sammanhang. I denna studie fokuseras maskulinitetens framträdande inom ramen för den psykodynamiska psykoterapeutiska situationen med fokus på hur maskulinitet upplevs. Såväl patient som terapeut bär med sig föreställningar och erfarenheter av maskulinitet in i terapirummet, därtill kan den psykoterapeutiska situationen, i sig, väcka föreställningar om genus. Ibland kan maskulinitet bli föremål för ett psykoterapeutisk arbete, vilket tidigare forskning delvis uppmärksammat teoretiskt med fokus på enskilda aspekter. Dock finns behov av ett empiriskt helhetsgrepp på hur maskulinitet visar sig i psykoterapi.
Syftet med avhandlingen är att klargöra maskulinitetens mening så som den framträder i den psykoterapeutiska situationen. Detta syfte besvaras genom att empiriskt beskriva hur maskulinitet upplevs i psykoterapi ur två perspektiv – patientens respektive psykoterapeutens. Studien bygger på 27 djupintervjuer vilka analyserats med en fenomenologiskt utarbetad metod. Resultatet presenteras i form av två meningsstrukturer; en för patientens upplevelse av maskulinitet respektive en för psykoterapeutens upplevelse. Slutligen jämförs dessa två meningsstrukturer, i syfte att belysa gemensamma drag och skillnader.
Studien visar att patientens upplevelse av maskulinitet i första hand är förankrad i dennes levda förstapersonsperspektiv, medan terapeutens upplevelse i högre grad konstitueras av ett andra- och tredjepersonsperspektiv. Både patient och terapeut symboliserar och konceptualiserar maskulinitet genom olika nivåer, där de bl.a. delar en kroppslig och förgivettagen dimension. Konceptualiseringen skiljer sig dock åt genom att terapeuten även har tillgång till sitt teoretiskt informerade perspektiv. Både patient och terapeut konstituerar maskulinitet på ett normativ sätt; i patientens fall upplevs den normativa dimensionen i termer av jag-syntona och jag-dystona maskulinitetsideal och normer, medan terapeuten meningsbestämmer maskulinitet antingen som ett positivt eller negativt fenomen.
Ett utmärkande drag i resultatet är att maskulinitet kan framträda i termer av ett lidande för patienten respektive som problematik för terapeuten. Maskulinitetslidandet/problematiken kan förknippas med en polariserad eller omogen form av maskulinitet, vilken inom ramen för terapin kan genomgå en förändring och istället framträda på ett icke-polariserat eller moget sätt. En annan typ av maskulinitetslidande med potential att genomgå förändring är när patienten inte upplever sig stå i kontakt med maskulinitet. I resultatet beskrivs en förändrad maskulinitetsupplevelse i termer av ett förändrat maskulinitetsnarrativ, vilket kan genomgå tre olika moment; maskulinitetens prefigurativa grund, maskulinitetens konfigurativa bearbetande samt maskulinitetens refigurativa gestalt. Studien belyser även hur patientens respektive terapeutens relaterande tar form i ljuset av ett förändrat maskulinitetsnarrativ.
Den jämförande analysen visar att maskulinitet kan tillskrivas mycket divergerande innebörder inom ramen för terapin och inbegriper även såväl en utvecklingsmässig, behandlingsmässig som normativ dimension. En slutsats är att maskulinitet har ett dubbelt meningsursprung med såväl levda som teoretiska rötter. Det levda perspektivet knyts till livsvärlden, medan det teoretiska perspektivet har potential att elaborera och vidga livsvärldsupplevelsen av maskulinitet.