Stockholms universitet

Klimatexperten om IPCC: ”Det är hårt arbete men väldigt givande”

FN:s klimatpanel IPCC ger med jämna mellanrum ut en rapport som sammanfattar det vetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringar. Arbetet görs med hjälp av underlag från tusentals forskare och experter från hela världen. Thorsten Mauritsen, klimatforskare vid Stockholms universitet, är en av de forskare som arbetat med tidigare rapporter.

Klimatforskaren Thorsten Mauritsen
Thorsten Mauritsen. Photo: Krister Junghahn
 

Vad betyder det att senaste rapporten från IPCC är en så kallad syntesrapport?

– Man kan väl grovt sagt säga att det är en sammanfattning av de tre rapporter som kommit ut tidigare, som handlade om fysikalisk förståelse, anpassning och utsläppsminskningar. Men tanken är också att sammanfattningen ska leda till synergieffekter när författarna arbetar på tvärs mellan de tre forskningsområdena. Vi får se om man lyckats med det när vi granskar den mer noggrant.

 

Varför är IPCC en viktig rapport?

– IPCC rapporten sammanfattar det som forskare kan enas om när det gäller klimatförändringar. Den rapporten som jag deltog i, som analyserade den fysikaliska förståelsen av klimatsystemet, hade 234 författare från 65 olika länder och tog med resultat från 14 000 forskningsstudier. Under processen som tog 4 år tog vi emot och svarade på över 70 000 kommentarer och förslag från utomstående som granskat alla versioner av rapporten. Slutsatserna i rapporterna är med andra ord väldigt väl genomtänkta. Det som forskarvärlden är osäker på anges också väldigt tydligt.

 

Varför behövs det?

– Forskning kan vara spretig, och det ligger i forskarens natur att ifrågasätta och lägga fram olika tolkningar på olösta problem. Det kan därför vara svårt för allmänhet, beslutsfattare och journalister att sålla bland olika studier. Det blir lätt att man fångar upp något som är kontroversiellt eller motbevisat. Rapporterna har där för en viktig funktion i kommunikationen mellan forskare och samhället.

 

Hur är det att som forskare delta i arbetet med IPCC?

– Det är hårt arbete, och samtidigt väldigt givande! Vi var ett lag med 15 forskare som arbetade på ett av kapitlen i rapporten, träffades med jämna mellanrum och arbetade intensivt på frågeställningarna. Det var verkligen roligt att vara så många experter i samma rum med ett tydligt gemensamt mål, men med olika åsikter som utgångspunkt. Det ledde till bra diskussioner där värdet av olika resultat kunde jämföras och vi sakta men säkert kom överens om vad som gick att säga. Sedan kom Corona pandemin och allt arbetet flyttades online. Det var ju tråkigt att inte kunna träffas och diskutera ansikte mot ansikte, men vi lyckades hitta ett sätt att ta oss i mål med rapporten.

 

Vad bidrog du med?

– Den främsta anledningen till att jag var med och författade IPCC rapporten om fysikaliska klimatsystemet var att jag under längre tid har forskat på hur man kan avgränsa osäkerheten på klimatkänsligheten. Det vill säga den globala uppvärmning som uppstår långt efter att man fördubblat mängden koldioxid i atmosfären. Det är ett så kallat nyckeltal inom klimatforskningen som styr storleken på nästan alla klimatförändringar. Något forskare har försökt bestämma i över hundra år utan större framgång. Men under senaste decenniet har det äntligen börjat ske framsteg inom detta och vi har lyckats halvera osäkerheten. Det är jättekul att se hur en kraftsamling inom forskningsfältet äntligen ledde till framgång.

Läs mer om IPCC-rapporten

Läs mer av Thorsten Mauritsens arbete med den tidigare IPCC-rapporten

På denna sida