Stockholms universitet

Så påverkas viktig klimat- och miljöforskning av säkerhetsläget

Det spända säkerhetspolitiska läget i världen kan göra att viktig klimat- och miljöforskning, bland annat i och omkring Östersjön och Arktis, ytterligare försvåras eller inte kan genomföras alls. Något som kan få stora konsekvenser för vilken forskning som blir av i framtiden.

OBS artikeln publicerades före Rysslands angrepp på Ukraina.

 

– Det kan i värsta fall vara så att vi helt enkelt väljer att låta bli en del frågeställningar för att vi vet att vi inte kommer att få publicera data från vissa områden. Det kan vara frågor som till exempel rör syresättning av bottnarna, föroreningsspridning, eller georisker. Det vill säga frågor som också kan röra rikets säkerhet, säger Martin Jakobsson, professor i marin geologi och geofysik vid Stockholms universitet.

Forskningsfartyget Electra
Forskningsfartyget Electra i Österjön Foto: Anna-Karin Landin
Martin Jakobsson
Foto: Eva Dalin

Martin Jakobsson är professor i marin geologi och geofysik vid Stockholms universitet. Han forskar bland annat om Norra Ishavets och Östersjöns geologiska utveckling och andra klimat- och miljörelaterade frågor.

 

Läs mer om Martin Jakobssons forsknig

 

Vilka konsekvenser får det när viktig forskning försvåras?

– Redan idag ser vi konsekvenser av att det är knepigt med att samla in och hantera detaljerad djupinformation, som utgör basen för en stor mängd projekt och forskningsfrågor.

– Ofta är det så att man inte upptäcker till exempel miljöproblem eller någon specifik process där man direkt letar, utan det kan komma av en slump då man analyserar olika typer av data från ett område. Då data inte är tillgängligt kan vi aldrig göra sådana upptäckter, detta oroar mig helt klart. Jag har därför alltid förespråkat öppna data och hellre mycket bättre bevakning av våra marina områden.


Vad betyder det nuvarande skärpta läget för forskningen i och omkring Östersjön?

– Än så länge inte mer för oss än att säkerhetsfrågan diskuteras mycket. Men om läget blir så att länderna börjar bli mer restriktiva inom sina marina gränser för datainsamling till forskning kan det komma att påverka Östersjöforskningen.

– I Sverige har vi redan idag en mycket sträng lagstiftning när det gäller detaljerad kartering av havsbotten som försvårar forskningen. Vi behöver tillstånd för insamling av sjögeografiska data, så kallad djupdata, och sedan ytterligare tillstånd för att publicera det vi sedan samlat in. Det kräver mycket administrativ tid och ibland är det väldigt långa handledningstider. Det kan bli svårhanterligt, särskilt när studenter eller doktorander är inblandade. De har ofta korta tidsramar för sina projekt.

– En förklaring är att Stockholms skärgård är svårbevakad, vilket är en av anledningarna till Sveriges hårda hållning. Det är betydligt mera öppet i de flesta andra länder.


Vad är din roll när det gäller säkerhetsfrågan?

– Som forskare arbetar vi inte direkt med säkerhetsfrågor i vår forskning, men eftersom vår forskning omfattar detaljerad kartering av havsbotten, vilket anses vara strategisk viktig information, har jag genom åren kommit i kontakt med de instanser som har säkerhetsfrågan i fokus. Vi har idag en hel del bra samverkan.  

– När det gäller forskningen i Arktis är jag just nu med och organiserar ett webinar inom Kungliga vetenskapsakademien (KVA) på temat Security and preparedness in the changing north – research perspectives. Det är ett samarbete mellan KVA och Norges vetenskapsakademi för polarforskning och kommer att handla om hur framför allt forskning i Arktis är påverkad av geopolitiken.


Vad betyder situationen för forskningsläget i stort i världen?

– Inom min marina forskningsgren är vi mycket påverkade av relationer mellan länder och hur öppna länderna är för att marin forsknings skall få bedrivas inom territorialgränserna. Ibland försvåras även forskning, särskilt geofysiska mätningar av havsbotten, inom den ekonomiska zonen fast detta strider mot Förenta Nationernas havsrättskonvention.

– Vi har ett globalt projekt, som heter Seabed 2030 där målet är att alla delar av världshaven karteras till år 2030. Detta är naturligtvis ett extremt högt satt mål, som är svårt att nå i sig men försvåras avsevärt i de regioner av världen där spänning råder. Även om vi har draghjälp av organisationer som UNESCO IOC (Intergovernmental Oceanographic Commission), och IHO (International Hydrographic Organization) så övertrumfar säkerhetsläget i flera regioner av världens hav alla andra behov av data till forskning. Forskningen får med andra ord stå tillbaka.

Ta del av fler nyheter från Stockholms universitet
Vill du läsa mer om aktuell forskning vid Stockholms universitet hittar du våra forskningsnyheter här. Du kan även prenumerera på universitetets nyhetsbrev. Läs tidigare nummer och prenumerera här.

På denna sida