Stockholms universitet

Anders Zorn i nytt ljus

Nu kommer ny kunskap om Anders Zorns måleri, både om materialvalen och hur han målade rent tekniskt. Denna presenterar forskaren Emma Kummerfeldt Quiroa i sin doktorsavhandling vid Stockholms universitet, den första i Sverige i teknisk konstvetenskap.

Anders Zorn är en av Sveriges mest berömda konstnärer med välkända motiv som nakenmåleri, kosmopolitiska stadsmiljöer, societetsporträtt och folklivsscener från Dalarna. Men nu kommer forskning på en tidigare ostuderad aspekt av Zorns konstnärskap, nämligen hans material och teknik, med särskild fokus på hans oljemåleri.

Emma Kummerfeldt Quiroa, née Jansson
Emma Kummerfeldt Quiroa.

Emma Kummerfeldt Quiroa (tidigare Jansson) har under sina fyra år som doktorand vid Institutionen för kultur och estetik gjort en teknisk undersökning av Anders Zorns konstnärskap. Med hjälp av naturvetenskapliga tekniker som multispektral fotografering, röntgen, färgsnittsanalys och röntgenfluorescens, har hon nära granskat över 30 av hans verk. Hon har också analyserat färgtuber, paletter, penslar och fernissa som Zorn använde.

–På många sätt är det här grundforskning. Det är första gången någon på allvar går in och tittar på Zorns verk på det här sättet, säger Emma.

Genom att undersöka de tekniska detaljerna i Anders Zorns oljemålningar har hon kunnat placera hans konst i det bredare sociokulturella sammanhanget som kännetecknar det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, framförallt hur hans teknik förhåller sig till andra konstnärer från den här perioden. Avhandlingsprojektet var ett samarbete mellan Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Zornmuseet, Prins Eugens Waldemarsudde, Riksantikvarieämbetet, och Stockholms universitet.

Färgtuber från början av 1900-talet
Färgtuber från början av 1900-talet från leverantören och färgtillverkaren Wilhelm Becker AB.
 

Undersökte 200 färgtuber

I den första delen av forskningsprojektet analyserade Emma material, teknik och skisser i ateljén på Zornmuseet i Dalarna, vid Nationalmuseum, och Göteborgs konstmuseum. Hon undersökte penslar, paletter, fernissor, dukar, och annat arbetsmaterial.

–Jag tittade till exempel på runt 200 färgtuber, gjorde ett inventarium och jämförde dem med andra färger från tyska, engelska, franska, och svenska färgtillverkare.

Hon analyserade också fakturor från färghandlare, till exempel från AB Wilhelm Becker (idag Beckers Färg) som levererade material till både Anders Zorn och Prins Eugen.

 

Lyste med ultraviolett ljus

Emma undersökte Zorns skisser i blyerts och i olja för att få reda på mer om tekniken han använde – själva penseldragen och vilka sorts färger. Hon använde sig av röntgenbilder av målningarna för att se kompositionsändringar.

–I målningen Självporträtt med modell på Nationalmuseum kan man alltså se att Zorn har flyttat på modellens ben till det som blev det slutliga resultatet, säger Emma.

Självporträtt med modell, 1896, digital overlay av röntgenbilden och fotografering i synligt ljus.
Självporträtt med modell (Nationalmuseum 1896), digital overlay av röntgenbilden och fotografering i synligt ljus.

Hon arbetade också med multispektral fotografering med ultraviolett och infrarött ljus. På så sätt kunde hon fånga upp information om skisserna och arbetssättet som syns enbart genom de ljuskällorna.

–Det handlar om flera olika tekniska aspekter för att identifiera vissa pigment i färgerna till exempel, säger hon.

Genom att använda röntgenfluorescens identifierade hon pigment i målningar, färgtuber och paletter.

–Jag gjorde också enstaka färgsnitt där jag i mikroskop tittade på färgprov, säger hon.

Färgsnitt av Midnatt (1891), Zornmuseet

Färgsnitt av Midnatt (1891), Zornmuseet.

På dessa sammanlagda sätt kunde hon urskilja skillnader som berättade en historia om hur målningarna blev till.

 

Två målningar är i själva verket en

Ett exempel på resultat är en studie av målningarna Omnibus I och Omnibus II. Dessa har historiskt setts som enskilda verk av Zorn. Här lägger Emma fram en diskussion med målet att i själva verket se Omnibus I (1891) som en första skiss till den senare Omnibus II (1892).

Omnibus I Omnibus II Anders Zorn 1891 1892
Anders Zorns Omnibus I, 1891, (©Foto: Cecilia Heisser / Nationalmuseum, Stockholm), Omnibus II, 1892, (© Isabella Stewart Gardner Museum, Boston).
 

En bredare pigmentskala än tidigare känd

Emma har också kunnat spräcka myten om Zorns palett, att han bara skulle ha använt sig av en begränsad färgskala som blyvitt, ljusockra, cinnober och svart. Hon visar att hans pigmentskala är bredare än så med färger som koboltblått, kromoxidgrönt och kadmiumgult.

Emma visar också att Zorn inte bara målade ”tjockt”.

–Han använde sig av erfarenheten av att ha gjort akvarellmålningar. 1910-1920 spädde han ut sin olja, säger hon.

Zorns penslar
Anders Zorns penslar av märket Ruben's brushes.
 

Zorn i teoretisk kontext

Den andra delen av forskningsprojektet handlade om att sätta resultaten i en teoretisk kontext genom litterära arkivstudier. Emma jämförde sina resultat med befintliga europeiska analyser av andra konstnärer. Hon tittade framförallt på hur Zorns teknik förhåller sig till andra konstnärer under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, som till exempel impressionisterna med vilka han ofta jämförs. På den här tiden fanns det en norm för hur man skulle måla, en akademisk stil som de här konstnärerna gick ifrån.

–Zorn använde sig av vissa akademiska formler, och hade en tydlig skisspraktik. Men han använde liknande material som impressionisterna och vissa penseldrag. Han hade en eklektisk stil, och lånade av båda sidor. Förutom att inspireras av franska konstnärer som Édouard Manet, Pierre-Auguste Renoir och Claude Monet så hade Zorn också stor respekt för de gamla mästarna som Rembrandt van Rijn och Diego Velázquez. Han placerade sig emellan lite olika traditioner men gjorde också något eget, säger Emma.

 

Bakgrund som konservator

Emma Jansson har en bakgrund som målerikonservator, efter att ha studerat bland annat vid the Courtauld Institute i London och the Hamilton Kerr Institute i Cambridge. Hon har arbetat med restaurering av målningar vid Victoria and Albert Museum, Royal Museums Greenwich, och i Brittiska överhuset i parlamentet. Det var under konservatorutbildningen hon kom in på teknisk forskning.

–Man gör tekniska undersökningar av verken för att förstå teknikerna, till exempel genom färgsnitt och fotografering, säger Emma.

 

Nu till Centralamerika

Efter disputationen vänder Emma Jansson åter västerut, men den här gången betydligt längre. Hon ska arbeta med restaurering igen, nu i Guatemala med altarmålningar från spanska kolonialperioden.

Hon jobbar också vidare med den fackgranskade tidskriften om teknisk konstvetenskap, Materia: Journal of Technical Art History, som hon var med och startade 2021.

–Vi behöver ett mer integrerat teoretiskt ramverk för hur vi ska utveckla teknisk konstvetenskap som forskningsämne. Det krävs mer dialog om hur vi ska teoretisera forskningen.

Och hon fortsätter med egen forskning, nu bland annat på centralamerikanska konstnärer, den modernistiska gruppen Vértebra, bestående av Elmar Rojas, Marco Augusto Quiroa och Roberto Cabrera.

–Det blir intressant att gå från svenskt 1800-talsmåleri till detta. En ny kultur, en ny kontext och nytt material, säger hon.

 

Mer läsning

Länk till avhandlingen i Digitala Vetenskapliga Arkivet

Materia, Journal of Technical Art History

Konstvetenskap som forskningsämne vid Stockholms universitet

Masterprogrammet i teknisk konstvetenskap