”I gränssystemet omvandlas migranterna till en vara” - ny avhandling vänder på perspektivet
I vår disputerar etnologidoktoranden Aida Jobarteh med en avhandling om gambiska migranters liv längs den så kallade Backway-rutten, via Libyen över Medelhavet till Italien. Med sin bok vill hon placera centrum för migrationsdiskussionen hos de resande själva, snarare än hos det Europa som hon menar så länge dominerat samtalet om migration.
- Det finns en tendens idag att det eurocentriska perspektivet får ta all plats, i media och i politiska diskussioner, säger Aida Jobarteh. Det är ett narrativ om ett okontrollerbart flöde av människor som tränger igenom Europas gränser likt en framvällande våg. I denna berättelse är migration lika med ”kris”, något som behöver hanteras politiskt.
Enligt den politiska retoriken i Italien sägs de tära på systemet, men i själva verket är de i egenskap av billig arbetskraft redan en del av det.
I sin avhandling "Routes and Ruptures of the Mediterranean Backway. An ethnography of Gambian men navigating the European border regime" vill hon istället visa att detta är ett skeende som inte äger rum i ett vakuum och som blir begripligt först då vi får se dagens händelser i ett vidare perspektiv. Vilken är den historiska kontexten? Hur kommer det sig att dessa män överhuvudtaget vill lämna sitt hemland? Och vilken sorts kris är det egentligen fråga om från deras håll?
- Sett ur deras synvinkel är gränssystemet i sig självt en kris, de resandes kris, som inte kan hantera de människor som möter dem och inte tillåter dem att leva värdiga liv, fortsätter Aida.
Som en del i denna problematisering lyfter hon i sin avhandling fram hur diskursen om folkförflyttning inte bara handlar om gambiska mäns väg in i Europa, utan även om betydelsen av Europas närvaro i Gambia. Genom sitt koloniala arv fortsätter Europa att vara en maktutövare i Afrika och påverka aktuella skeenden där.
Gränsernas politiska ekonomi
Gränser är ett centralt begrepp i boken. De utgör en avgörande del av det system migranterna tvingas navigera för att försöka skapa sig en drägligare tillvaro.
- I gränssystemet omvandlas migranterna till en vara, säger Aida Jobarteh. Enligt den politiska retoriken i Italien sägs de tära på systemet, men i själva verket är de i egenskap av billig arbetskraft redan en del av det. Samtidigt saknar de basala rättigheter och är utlämnade åt mycket godtycke då de lever vidare på tillfälliga sexmånadersvisum som förnyas utan några garantier på en säkrare status.
Migrationens könsdimension
Ett annat spår i avhandlingen handlar om den könade dimensionen av migrationen, hur migranternas maskulinitetsideal ofta kolliderar med den otrygghet och exploatering de möter i Europa.
- Männen förväntas vara så kallade breadwinners och när en föreställning om att de ska försörja den övriga familjen. På lång sikt ville alla män jag mötte återvända och bygga upp ett hem i Gambia, eller åtminstone se till att familjen hade det bra. Ett vanligt förekommande begrepp i detta sammanhang var en ”semester”, en person med finansiellt och socialt kapital som uppvisar en bild av sig själv som lyckad, och av Europa som en plats som gör detta möjligt.
Att doktorera har lärt mig så himla mycket och det är så viktigt att lära sig sätta punkt.
- Jag såg glimtar av en sådan livsstil här och där, männen skickade till exempel pengar och saker hem. Men den övergripande bilden var att Italien inte producerade några semesters.
Liknar den färdiga avhandlingen vad du föreställde dig att den skulle bli i inledningen av din doktorandtid?
- Den blev nog inte helt som jag tänkt, men i stora drag blev den det. Dispositionen har i princip varit sig lik hela tiden, de övergripande linjerna och vad jag velat titta på. Men metoden blev ganska annorlunda. Från början trodde jag att jag skulle vara mer på plats, men utöver det kom jag även att analysera många olika typer av material.
Om ett par veckor ska du disputera, vilket blir slutpunkten på ett arbete som spänner över många år. Hur känns det att nu ”knyta ihop säcken” efter ett så långt och omfattande arbete?
- Det känns läskigt att inte få pilla mer med det här. Samtidigt är det ”about goddamn time”… Att doktorera har lärt mig så himla mycket och det är väldigt viktigt att lära sig sätta punkt. Det är som på sommarens första dag då man ska bada. Man hoppar i utan att veta hur det kommer kännas att landa.
Senast uppdaterad: 17 juni 2025
Sidansvarig: Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap