Stockholms universitet

Ingen stor klasskillnad i barns skärmtid i USA

I en ny studie från bland annat Stockholms universitet har forskarna tittat på hur klassbakgrund påverkar amerikanska barns skärmtid idag. Barn och unga i åldern 9-13 år från olika sociala klasser i USA spenderar idag i genomsnitt ungefär lika många timmar framför en skärm. Däremot finns en klasskillnad i hur barnen tillbringar sin skärmtid, samt föräldrars regler kring skärmanvändandet.

Stefanie Möllborn, forskare i sociologisk demografi.
Stefanie Möllborn. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

Tidigare forskning har visat att föräldrar med högre socioekonomisk status är mer benägna att följa experters råd än andra, till exempel när det gäller att begränsa skärmtiden för sina barn. Men detta var i en tid när skärmanvändandet främst bestod av tv-tittande. Pediatriker rekommenderade föräldrar att begränsa barns och ungas tv-tittande eftersom forskningen visade att det kunde hämma deras utveckling. 

Trots det senaste decenniets snabba digitala utveckling rekommenderade The American Academy of Pediatrics fortfarande 1-2 timmars skärmtid per dag vid tiden då studien inleddes 2014. Detta samtidigt som skolor skickade med surfplattor och datorer till barnen för att göra sina läxor på dem. Stefanie Möllborn, forskare i sociologisk demografi på Stockholms universitet blev intresserad av att undersöka detta närmare tillsammans med sina amerikanska forskarkollegor.

– Så när experters råd fortfarande är ”old school” trots att den digitala teknologin har förändrats så snabbt, vad händer om man tittar på social klass? Ett av de viktigaste resultaten i vår studie var att det inte längre finns någon betydande klasskillnad när det gäller hur många timmar barn spenderar framför skärmar i USA, säger Stefanie Möllborn, en av författarna till studien som nyligen publicerats i en vetenskaplig tidskrift.

 

Föräldrarna litade inte på expertråden 

Barn och unga från olika klassbakgrund i USA spenderar idag i genomsnitt ungefär lika många timmar framför en skärm. Barn i samtliga grupper spenderade i genomsnitt ungefär dubbelt så mycket tid framför skärm jämfört med pediatrikernas rekommendationer, ca 28 timmar i veckan. Rekommendationen om 1-2 timmars skärmtid per dag visade sig alltså vara ouppnåelig för i stort sett alla grupper i befolkningen. 

Däremot upptäckte forskarna en liten klasskillnad när de började studera skärmanvändandet på detaljnivå – barn där föräldrarna hade universitetsexamen ägnade mer av sin skärmtid till att göra läxor eller att spela videospel, till exempel Minecraft, medan barn från de andra grupperna ägnade lite mer tid, ca 4-6 timmar mer än de med högutbildade föräldrar, i veckan åt tv-tittande. Barnen med högre socioekonomisk status hade också tillgång till fler digitala enheter i hemmet.

– Mina föräldrar brukade säga att tv förstör hjärnan. Men det går inte att säga detsamma om en datorkodningsuppgift eller om att göra sin skoluppgift på en platta. Teknologi har så många syften, en del är utbildningsorienterade medan andra har ett klart underhållningssyfte, och många är både och. Ta till exempel Minecraft, det populäraste spelet bland barnen i studien, som är en blandning av underhållning och utbildning, säger Stefanie Möllborn.  

Tidigare fanns alltså en starkt samband med klass där föräldrar med högre socio-ekonomisk status begränsade sina barns tv-tittande mer jämfört med andra. I intervjuerna i den nya studien framkom dock att föräldrarna inte litade på experternas råd. Så varför har föräldrar från högre samhällsklasser i USA slutat följa pediatriska riktlinjer när det gäller barns skärmtid?

– Föräldrarna i studien upplevde att det saknades riktlinjer eller att råden var orealistiska, varför de mer eller mindre ignorerade expertråden, säger Stefanie Möllborn.

En majoritet av föräldrarna föredrog istället att sy ihop egna, individuella lösningar för sitt barn och tillämpade en så kallad individualistisk föräldraskapsstil. 

 

Uppfostrar barnen att förhandla

Forskarna har använt en blandning av kvantitativa och kvalitativa metoder. Den kvantitativa delen utgick ifrån data från en nationell enkätstudie som bland annat innehåller information om inkomst och utbildning men även samlar information om barn och ungas användande av digital teknologi via så kallade tidsdagböcker. Den kvalitativa delen av undersökningen bestod av intervjuer med föräldrar med universitetsexamen samt deltagande observationer av familjerna. 

I enkätundersökningen ställdes frågor kring sju olika regler kring skärmanvändande och i alla grupper svarade föräldrar att de använde upp till ungefär sex av dessa regler. Här fanns dock en skillnad i klass:

– Något som var väldigt intressant här var att det fanns ett alternativ som löd ”Ja, vi har regler men barnet gör sina egna val”, och det alternativet var mycket mer vanligt förekommande i gruppen med högre socioekonomisk status. Det är även något vi såg i vår kvalitativa data och jag tror att det är en del av förklaringen till det höga skärmanvändandet i den här gruppen, säger Stefanie Möllborn. 

I intervjumaterialet framkom en ambivalens hos föräldrarna gentemot barnens skärmanvändande. 

– De var osäkra i sin föräldraroll över hur de skulle hantera barnens skärmanvändande och kände sig frustrerade. Samtidigt ville de uppfostra nästa Mark Zuckerberg. De tyckte att man bör låta barnen spela datorspel, men då specifikt vissa spel, säger Stefanie Möllborn. 

Många föräldrar i studien uppmuntrade barnen att förhandla kring skärmtiden.

– Du säger inte bara ”det här är reglerna, var tyst nu”, du lär dem förhandla så att de lär sig hur de ska få vad de vill i livet, det kan till exempel vara från lärare eller andra vuxna, säger Stefanie Möllborn. 

Hon menar att detta kan vara en del av förklaringen till att relativt fler föräldrar inom gruppen kryssade för ”Vi har en regel men barnet gör sitt eget val” i enkätundersökningen.

I slutet av perioden som studien gjordes, 2016, ändrade The American Academy of Pediatrics sina rekommendationer från de mer strikta, tidsbestämda råden till mer svävande rekommendationer som i korthet går ut på att föräldrar och pediatriker bör samarbeta för att skapa en familjeanpassad mediaplan för varje barn. 

– Detta är genomgående i historien åtminstone i USA, att pediatriska riktlinjer ändras så att de matchar privilegierade familjers beteenden, så det är inte förvånande att de nu ligger i linje med varandra. Nu är vi tillbaka där vi var tidigare att pediatriska riktlinjer överensstämmer med de metoder som familjerna med högre socioekonomisk status använder igen, säger Stefanie Möllborn. 

 

Fakta – Så gjordes studien

Forskarna har använt data från den nationella enkätstudien US Panel Study of Income Dynamics från år 2014-2016. Som tv-innehåll räknades även tv-tittande via en platta eller telefon in. I skärmtiden räknades även läxor, videospelande, kommunikation, surfande, sociala medier, och lyssnande på musik in. Data över 427 barn ingick i studien.

Genom fokusgrupper och intervjuer med familjer hade forskarna möjlighet att observera familjerna under vardagskvällar och se hur det diskuterades kring skärmanvändande. I undersökningen gjordes 30 observationer och 77 djupintervjuer mellan 2015-2018. 

För att mäta klass/socio-ekonomisk status, jämförde forskarna familjer där den primära omsorgsgivaren (den förälder som tog hand om barnen mest, i detta fall oftast mammorna) hade en kandidatexamen (fyraårig utbildning på universitet eller högskola) med familjer där den primära omsorgsgivaren hade en lägre utbildningsnivå. 

"Family socioeconomic status and children's screen time" är publicerad i tidskriften Journal of Marriage and Family. Författare: Stefanie Mollborn, Aubrey Limburg, Jennifer Pace och Paula Fomby

 

Kontakt

Stefanie Möllborn

E-post: mollborn@sociology.su.se

Tel: 08-16 31 78

Artikeln publicerades 2022-06-02.