Nostalgi – ett retoriskt verktyg för populister och radikalhöger

Globalisering, digitalisering, krig, inflation, förändringar på arbetsmarknaden och ökade klyftor är några av de förändringar som gör att politiska grupper blivit mer nostalgiska. Trumps ”Make America Great Again” och Brexit-förespråkarnas ”Take Back Control” är två av flera nutida exempel på kampanjer som präglats av nostalgi.

– När vi ska orientera oss i en föränderlig värld så tittar många inte framåt utan bakåt – för det är säkrare. Då blir de här lättillgängliga idéerna viktiga, säger Gabriella Elgenius, professor i sociologi vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.

Tillsammans med Jens Rydgren, professor i sociologi vid Stockholms universitet, har hon undersökt hur nationalistisk nostalgi används inom politiken, både i Sverige och internationellt. Fokus har särskilt legat på hur nostalgi blir ett retoriskt verktyg för populister och radikalhöger. Det har de undersökt genom att titta på politiska kampanjer i bland annat Storbritannien, Polen, Nederländerna, Libanon, USA och Sverige. I Sverige har de dessutom analyserat parti- och principprogram samt artiklar från partitidningar för att se hur problem och lösningar ramas in retoriskt över tid.

Det som kännetecknar nationalistisk nostalgi är enligt forskarna en idé om att det var bättre förr. Nostalgikerna ser tillbaka till en tid, en slags gyllene guldålder, som de föreställer sig var bättre att leva i. Samtidigt finns också en tanke om att samhället har blivit sämre och att något har gått förlorat. Det kan handla om välfärd, trygghet, säkerhet, identitet eller möjligheter. Nostalgins fokus skiftar beroende på land, parti och politisk inriktning.

– Bland dagens radikala högerpartier hänger nostalgi ofta samman med idén om dekadens, att nationen har förfallit, främst på grund av utomeuropeisk invandring, och att omedelbar politisk handling behövs för att undvika en annalkande katastrof, säger Jens Rydgren.

Jens Rydgren, professor i sociologi. Foto: Clément Morin

Radikalhögerns nostalgi präglas av etnisk nationalism

I Sverige är det ofta tiden för folkhemmets uppbyggnad som idealiseras. Trots att folkhemmet var ett socialdemokratiskt projekt menar forskarna att perioden blir attraktiv för radikalhögern för att den omfattar idén om ett folk och en svensk identitet. 

Gabriella Elgenius och Jens Rydgren visar att det är just tankar om vilka som utgör folket, så kallad etnisk nationalism, som särskiljer den nostalgiska retorik som används av högerpopulister och radikalhöger från andra partier och populistiska strömningar.

– Etnisk nationalism är just det här att man förstår nationen som bestående av delade komponenter. Folket delar historia och ursprung, kanske också religion och språk, säger Gabriella Elgenius.

Den nostalgiska bilden som målas upp handlar om att det funnits en tid då vi varit mer lika och att det var positivt, medan vi nu är mer olika och att det är negativt.

Är polariserande och förbiser de egentliga problemen

Att använda nostalgi för att överdriva likheterna i en befolkning menar forskarna kan vara både exkluderande och polariserande. 

– Det blir en fara om den här likheten används mot andra grupper, vilket sker idag. Nostalgin bidrar till att formulera en retorik som riktar sig mot migranter, att de inte ska vara här egentligen, att de tar resurser från välfärdsstaten och begår brott. Den bidrar till bitterhet och motsättningar i nuet, säger Gabriella Elgenius.

Den nostalgiska retoriken är också missvisande på andra sätt, fortsätter hon.

– Den erbjuder en enklare problemformulering i stället för att adressera de riktiga samhällsproblemen som till exempel socioekonomisk ojämlikhet.

Länk till pressmeddelande från Göteborgs universitet

Läs Gabriella Elgenius och Jens Rydgrens artikel här: https://doi.org/10.1111/socf.12836