Ny forskning utmanar syn på religion och barnafödande

Foto: Mostphotos

I en av delstudierna har forskaren med hjälp av material från enkätstudier tittat på hur religionstillhörighet och ursprungsregion hänger ihop med tre olika aspekter av barnafödande: åsikten om det ideala antalet barn i en familj, ens barnafödandeplaner för de närmaste tre åren och individers faktiska antal barn vid 40 års ålder.

– Det finns ju en stereotyp föreställning om att muslimer skulle vara en högfertilitetsgrupp, men när man jämför kristna och muslimska invandrare från samma ursprungsregion visar det sig att de tenderar att ha ganska liknande uppfattningar om det ideala antalet barn i en familj, men även gällande intentioner och totalt antal barn, säger Erik Carlsson, nybliven doktor i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitets demografiska avdelning. 

Erik Carlsson. Foto: Leila Zoubir/Stockholms universitet

Detta står i kontrast mot tidigare forskning om kopplingen mellan religion och barnafödande bland invandrare. Erik Carlsson menar att det sannolikt beror på metoden som använts i dessa studier då man jämfört invandrare från länder med muslimsk majoritet med invandrare från länder med kristen majoritet, något som riskerar att bli vilseledande menar han. 

– Då kanske man felaktigt ger bilden av att det är religionstillhörigheten som har betydelse men egentligen så är det ursprungsregionen som har mest betydelse. 

I hans egen studie jämför han kristna, muslimska och icke-religiösa invandrare från samma ursprung, t.ex. Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara. På det sättet blir det tydligare vad som har för effekt på barnafödandet, religionen eller ursprungsregionen. 

Hans slutsats är att både ursprungsregion och religion har betydelse för att förstå invandrares barnafödande. 

– Men religionstillhörighetens samband med barnafödande handlar alltså i första hand om skillnader mellan icke-religiösa å ena sidan och kristna och muslimer å andra sidan snarare än mellan kristna och muslimer. Både kristna och muslimer hade högre ideal när det gäller antal barn, intentioner och faktiskt barnafödande än de icke-religiösa, säger Erik Carlsson.

Erik Carlsson menar också att skillnaderna mellan icke-religiösa och religiösa både när det gäller ideal för antal barn och faktiskt barnafödande är mindre än vad många tror, de allra flesta grupper tyckte att idealet var att ha under tre barn och deras faktiska barnafödande låg i de flesta fall på mellan 1,5 och 2,5 barn i genomsnitt. 

Avhandlingen visar också att inom gruppen som saknar invandrarbakgrund finns ett tydligt samband mellan religion och ideala antal barn och faktiskt barnafödande. De icke-religiösa har lägst ideal för antal barn och lägst barnafödande, medan medlemmar i Svenska kyrkan har något högre ideal för antal barn och barnafödande. Medlemmar i frikyrkor har högst ideal för antal barn och även faktiskt barnafödande.
 
– Det finns ju en koppling mellan högre religiositet och högre barnafödande men eftersom graden av religiositet inom svenska kyrkan är så låg så var det delvis överraskande att barnafödandet är högre än bland icke-religiösa. Det är ganska små skillnader men ändå en tydlig skillnad både i ideal och faktiskt barnafödande, säger Erik Carlsson. 

Han menar att det finns flera viktiga skäl till att studera barnafödande hos olika grupper i befolkningen, till exempel bland invandrare. 

– Först och främst, för att kunna förstå barnafödandet i befolkningen som helhet är det viktigt att förstå skillnader mellan olika befolkningsgrupper för att kunna förstå trender över tid och ha en uppfattning om hur trender kommer att utvecklas i framtiden.

Men den kanske viktigaste anledningen till att forska i ämnet som han ser det är att det är en laddad fråga som debatteras ganska flitigt av vissa grupper i samhället, exempelvis i franska valet, där ”folkutbytet” var en central del av extremhögerns kampanj, att muslimer och andra icke-vita minoritetsgrupper påstods skaffa fler barn och ersätta den ursprungliga befolkningen över tid. 

– Då är det viktigt att kunna ta fram fakta, hur ser det ut egentligen? Att kunna ge mer nyanserade perspektiv, vad är ett rimligt sätt att se på de här sakerna? Annars är det lätt att det blir förenklingar och stereotyper som får fäste, säger Erik Carlsson.