Vad får du känna på ditt arbete?

Att våld påverkar människor i sitt arbete blir speciellt tydligt på avdelningar för ungdomar, där personalen befinner sig i mitten av en balansbräda där vi å ena sidan har omsorg om ungdomarna och å andra sidan har behovet av att ibland använda tvång. Arbetet blir extra svårt av att personalen inte har någon tydlig professionell identitet, till skillnad från exempelvis de som arbetar inom vård eller på fängelser.
 
Peter Andersson har därför studerat hur anställda hanterar risken för att utsättas för våld och hur de ser på sig själva efter att ha varit med om våldsamma situationer på arbetet. Det finns inte mycket forskat på området, något som ledde honom till att göra en studie av hur en av de anställda på en avdelning resonerar om sitt arbete. Genom en sådan kvalitativ narrativ studie kan vi få en ingående förståelse för personalens bild av sig själva och sitt arbete.
 
Framträdande i den intervjuades berättelse om våldsamma händelser är svårigheten att hantera kaotiska situationer. Bristen på kontroll, att inte ha hanterat en våldsam situation väl, fick den intervjuade att känna sig både ledsen och arg när hon i efterhand reflekterade över vad som hänt. Samtidigt som dessa känslor fick plats, var det tydligt att en känsla inte gavs utrymme: rädsla. 
 
Vi kan utifrån den intervjuades berättelse se att en outtalad regel på arbetsplatsen är att personalen inte ska känna rädsla. Den intervjuade ville inte heller se sig som ett offer. Det hon lägger tyngd vid är snarare det egna ansvaret. Detta ansvar verkade betraktas som avgörande för att kunna hantera våldsamma situationer. Sammantaget kan vi se att det verkar finnas outtalade regler på den här typen av arbetsplats om vad man får eller inte får känna. Vissa saker får du känna och vissa saker får du inte känna.
 
Ett problem med outtalade regler är att om en del känslor inte tillåts så kan det utvecklas känslokulturer som på sikt är destruktiva, både för personalen och ungdomarna. Att det finns regler för vilka känslor som får uttryckas på arbetsplats behöver i sig inte vara ett problem, men det kan bli problematiskt om man inte tydligt identifierar vilka känsloreglerna är. Det är först när reglerna görs synliga som det blir möjligt att utveckla sätt att hantera våldsamma situationer på ett professionellt sätt. Peter Anderssons studie kan därmed ses som ett bidrag till forskning som ligger till grund för hur man utarbetar policydokument, utbildning och handledning av personalen.
 
Andersson, P. (2023). Victims, perpetrators, scapegoats and Russian dolls: Narrating violence within secure units for adolescents from a staff perspective. Qualitative Social Work, Vol. 22, no 1, p. 47-66. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1177/14733250211050675
 
Länk till abstract och fulltext