Foto: Martin Jakobsson
Forskarna ska studera gränszonen mellan glaciären och havet. Bilden tagen vid en tidigare expedition till Petermannglaciären. Foto: Martin Jakobsson


I slutet av sommaren genomförs en forskningsexpedition till den svårtillgängliga Ryderglaciären i nordvästra Grönland med den svenska isbrytaren Oden. Ryder 2019 är en tvärvetenskaplig expedition med forskare från Sverige, USA och Kanada. Forskarnas kompetens spänner över områden som atmosfärskemi, fysik, biologi, klimatologi, ekologi, genforskning, glaciologi, oceanografi, maringeologi, geofysik, geokemi och arkeologi. Det övergripande huvudsyftet är att förstå orsaker till dynamiska förändringar av de flytande delarna av glaciärer som dränerar nordvästra Grönlandsisen ut i havet.

– Hur påverkar dessa ”istungor”, tillsammans med havsisen, inflöde av varmare vatten och undervattenslandskapets geologi Ryderglaciärens stabilitet? Förståelsen är nödvändig för att angripa frågan om hur stort bidraget till den globala havsnivån från den nordvästra delen av Grönlandsisen kan bli, säger Martin Jakobsson, professor vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet och en av expeditionens två vetenskapliga ledare.

Stor osäkerhet kring glaciärers bidrag till höjd havsnivå

Den största osäkerheten i prognoser av hur mycket den globala havsnivån kan stiga i ett varmare klimat ligger just i hur glaciärer och inlandsisar som står i förbindelse med havet kommer att bete sig. Potentiella bidrag från Grönlandsisen och isen på västra Antarktis står för de största osäkerheterna. Det finns även stora osäkerheter avseende hur snabbt havsisen i Arktis kan minska och destabilisering av frusna gashydrater bundna i de arktiska marina sedimenten, vilket kan leda till utsläpp av växthusgasen metan.

Fortsättning på expedition 2015

Ryderexpeditionen är en fortsättning på expeditionen till Petermannglaciären 2015, som även Martin Jakobsson var vetenskaplig ledare för. Under expeditionen 2015 undersöktes Petermannfjorden och det angränsande området i Hall Basin. Upplägget för Ryderexpeditionen är så gott som identiskt.

Arkeologer studerar kolonisering av Grönland

Foto: Love Dalén
Skalle av myskoxe funnen vid expedition i Sibirien. Foto: Love Dalén

Totalt deltar drygt 20 forskare och tekniker vid Stockholms universitet i expeditionen. De kommer bland annat att kartlägga havsbottnen med sonar, ta borrprov i havsbottnen och undersöka glaciärer. Till skillnad mot 2015 finns nu även arkeologer och genetiker med på expeditionen. Professor Anders Götherström vid Stockholms universitet kommer tillsammans med professor Love Dahlén vid Naturhistoriska riksmuseet att leda en forskargrupp som ska jobba på land. De både ingår i den nya satsningen Centrum för paleogenetik, som Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet står bakom.

Det övergripande syftet med deras forskningsprojekt är att få till en kronologi för när olika arter (inklusive människor) koloniserat norra Grönland, som förmodligen var den första delen av Grönland de kom till.

– Vi är där för att samla borrkärnor från bottensediment i sjöar. Vi ska leta DNA med en metod som funkat fint för att visa när mammutar varit närvarande på öar. Jag kommer också att inventera områdena kring sjöarna vi borrar i för artefakter och andra mänskliga lämningar, säger Anders Götherström.

Expeditionsstart i början av augusti

I mitten av maj pågick arbete i Helsingborgs hamn med att utrusta Oden och då var fler av forskarna som ska delta samlade. I början av juli lämnar Oden Sverige för att först utföra en amerikansk expedition i Nordvästpassagen. Den 3 augusti lämnar Oden Thule på Grönland för Ryderexpeditionen, som pågår till och med 10 september.

Läs mer om expeditionen på Polarforskningssekretariatets webb.