Den undersökta perioden, kallad Eem, inträffade före den senaste istiden och karaktäriserades av temperaturer högre än dagens över stora delar av jorden. Klimatutvecklingen under Eem är därför jämförbar med ett framtida varmare klimat.

Studier av fossila växter och insekter, bevarade i geologiska avlagringar i norra Finland, avslöjade en abrupt avkylning som inträffade i ett i övrigt varmare klimat. Under denna avkylning minskade temperaturen med 2–4 °C och för blev låg under en period på 500–1000 år. Jämförelser med studier gjorda på havsbottensediment från Norska Havet och Nordatlanten indikerar att den abrupta avkylningen kan kopplas till en plötslig bromsning av djupvattenbildningen i Nordatlanten och en minskning av den nordliga utsträckningen av Golfströmmen som transporterar värme till norra Europa.

De nya uppgifterna visar att plötsliga förändringar i klimatet inträffade vid det senaste tillfället jorden präglades av temperaturer betydligt högre än dagens.

– Detta kan ha framkallats av att smältvatten från den Grönländska inlandsisen orsakat störningar i den Nordatlantiska havscirkulationen. Även om den exakta mekanismen bakom den plötsliga avkylningen är oklar, påvisar studien risken för plötsliga och storskaliga förändringar i klimatet omkring Nordatlanten under en fortsatt global uppvärmning, säger Karin Helmens vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.

Studien genomfördes av en internationell forskargrupp ledd av Docent Karin Helmens från Stockholms universitet och Bolincentret för klimatforskning (Sverige). Gruppen inkluderar också forskare från Helsingfors universitet (Finland), Bergens universitet och Bjerknescentret för klimatforskning (Norge), Friauniversitetet i Amsterdam samt Amsterdams universitet (Nederländerna).

Forskare: Karin F. Helmens, J. Sakari Salonen,Anna Plikk, Stefan Engels, Minna Väliranta, Malin Kylander, Jo Brendryen, Hans Renssen.