Hiranya Peiris - Foto: Niklas Björling

Som barn på Sri Lanka gick Hiranya Peiris med i en förening för unga astronomer. Föräldrarna uppmuntrade hennes fallenhet för matematik och fysik. Kvinnliga förebilder var främst Sri Lankas kvinnliga premiärminister Sirimavo Bandaranaike och hennes egen mamma, som var civilingenjör.

– Jag tittade på när mamma byggde broar klädd i en sari.  

Vid 16 års ålder flyttade familjen till Manchester i England. När lärarna upptäckte hennes begåvning, rådde de henne att söka till Cambridgeuniversitet. Resten är historia. 

När Hiranya Peiris började forska om rymden på 1990-talet var det ont om data och gott om spekulationer. Hon har sedan dess arbetat med analyser från två satellitexpeditioner, som alstrat enorma mängder data kring den kosmiska bakgrundsstrålningen. Kosmologer kan nu spåra universums historia från omkring 380 000 år efter den stora smällen till idag, omkring 13,8 miljarder år senare.

Tvärvetenskaplighet lockade

Självklart kräver en sådan komplexitet samarbete mellan forskare inom olika discipliner. Utsikterna att arbeta tvärvetenskapligt bidrog också starkt till att Hiranya Peiris 2016 accepterade tjänsten som föreståndare för OKC.

   - Få institutioner i världen arbetar så brett, där fysik, astronomi, matematik, teori och experiment tillsammans försöker besvara stora, grundläggande fysikfrågor.

Som multibegåvning är hon van vid att få sina breda forskningsintressen ifrågasatta.

    - Mina vetenskapliga publikationer kan ge ett väldigt splittrat intryck, men för mig bildar mina forskningsintressen en helhet.

Kanske hänger det ihop med att Hiranya Peiris är synestet. Jag frågar om hon tänker i siffror, ser ljud eller hör färger, stereotypa beskrivningar av synestesi.

    - Inte riktigt. Det är svårt att förklara hur jag upplever världen. Allting hänger ihop. Ställd inför ett komplicerat problem, ser jag ofta hela bilden och anar nästan svaret intuitivt från början. Sedan arbetar jag ”baklänges” för att beskriva detaljerna.

Drivs av stark rättskänsla

Trots att hon beskriver sig som en privat – rentav blyg – person, har hon blivit en välkänd folkupplysare, vars föreläsningar följs av miljoner tittare.

    - I början var det jättejobbigt, men jag gjorde min doktorsavhandling i USA, och där kommer man ingenvart om man är blyg.

I sin roll som folkupplysare drivs hon också av en stark rättskänsla.

    - Jag är en väldigt etisk människa. I Sri Lanka lärde jag mig att om man fick något värdefullt, till exempel en utbildning, så skulle man ge något tillbaka till samhället.

Hiranya Peiris motiveras också av en vilja att förbättra allmänhetens förståelse för forskning och påverka policys.

    - Astronomi kan nog för många fungera som en inkörsport när det gäller att förstå och uppskatta vetenskap. Vi har alla upplevt fascinationen i att blicka uppåt mot stjärnhimlen och undra över vår roll i universum och liknande. Det är jätteviktigt att popularisera forskning i en tid när experter och logiskt tänkande angrips från olika håll. Forskare måste också engagera sig i beslutsprocesserna när man går från en uppsättning fakta till ett handlingsprogram.  

Logistiskt sett är det förstås inte lätt att pendla mellan två krävande jobb i olika länder, men hon njuter av utmaningen.

    - Jag har lätt för att bli uttråkad, och om något kör fast på ett håll, så kanske det lossnar någon annanstans. Ungefär vartannat år kastar jag mig in i ett helt nytt område, som jag inte kan något om, går på konferenser och pratar med de ledande tänkarna. Just nu tittar jag på “deep learning”, en avancerad aspekt av AI.

Hennes viktigaste råd till sina studenter är att istället för att fokusera på att bara plugga inför proven försöka fundera över vad man själv gillar och är bra på. Och utmana sig själv att gå utanför sin komfortzon.

Hiranya Peiris - Foto: Niklas Björling

Vad gäller att lyckas i en manligt styrd värld säger sig Hiranya Peiris ha upplevt både sexism och rasifiering.

    - Men jag struntade i det. Jag är tjockhudad och väldigt envis. Om någon försöker hindra mig från att göra något som jag vill, så anstränger jag mig bara hårdare, tills jag bryter igenom motståndet.

Men alla människor har inte den förmågan, fortsätter hon.

    - Jag upptäckte att ojämlikhet påverkade särskilt yngre forskare negativt. Från nedlåtande kommentarer på konferenser till att uteslutas från möten och samarbeten och avfärdas när man för fram sina idéer, små saker som ackumulerar över tid. Jag har sett hur stressande det kan vara och leda till att inte bara kvinnor utan också minoriteter stöts bort.  

Idag är Hiranya Peiris med och utformar handlingsplaner för jämställdhet och mot sexuella trakasserier och mobbning.

    - Metoo har varit en enorm hjälp som medvetandehöjare, men inom astronomin började den faktiskt som gräsrotsrörelse redan 2015.

Vad tror hon om vetenskapens potential för att lösa de stora framtidsfrågorna?

   - I klimatfrågan är jag pessimistisk, eftersom vi tycks ha nödvändiga kunskaper men inte handlar snabbt nog. Inom mitt eget område är jag däremot optimistisk när det gäller att besvara stora frågor, men då väntar alltid nya större frågor. Min ultimata fråga är: varför finns det någonting i universum snarare än ingenting? Jag tror inte jag hittar svaret under min livstid, men jag vill försöka.  

Och det finns andra mer omedelbara utmaningar. 

    - Inom mitt forskningsområde är vi mycket oroliga för konsekvenserna av Brexit. I synnerhet har deltagandet i ramprogrammet Horisont 2020 för Storbritanniens del inneburit enorma fördelar. Rörelsefrihet är en nyckelingrediens för utbyte av forskare, utbildning och utveckling av excellens. I ett bredare perspektiv är internationellt samarbete och samverkan helt centrala för framsteg inom det här forskningsområdet.  

Text: David Finer
Foto: Niklas Björling