Sebbe Blokhuizen studerar beräkningsfysik och forskar om DNA-origami

Under sitt praktikprojekt arbetade han med DNA-origami som är en teknik för att skapa strukturer i nanoskala. Resultatet kan användas inom olika områden, t.ex. läkemedelsleveranser, biosensorer och nanoelektronik. Sebbe är en nederländsk student och när han är klar med sin avhandling kommer han att göra en resa till Anderna innan han åker tillbaka till Nederländerna.

Sebbe Blokhuizen, masterstudent i beräkningsfysik
Sebbe Blokhuizen, masterstudent i beräkningsfysik
 

Vad har du studerat på Fysikum och hur länge?

Jag är för närvarande inne på det tredje och sista året av mitt masterprogram i beräkningsfysik. Jag bestämde mig för att ta en extra termin för att följa fler kurser inom datavetenskap och simuleringsteknik. Sedan försenades studierna eftersom min pappa gick bort strax innan jag påbörjade min avhandling. Jag är för närvarande i de sista månaderna av min avhandling på ett företag i Nederländerna som heter Sioux Technologies, med målet att simulera röntgenspektroskopi i elektronmikroskop.

 

Berätta något om dig själv

Jag är en nederländsk student, och jag gjorde min kandidatexamen i nanobiologi vid Delfts tekniska universitet. Under denna tid upptäckte jag att jag var särskilt intresserad av kurser som rörde fysik och bestämde mig för att följa ett överbryggningsprogram till tillämpad fysik. Efter detta tillbringade jag ett år med att arbeta inom industrin för att ta reda på exakt vilket masterprogram jag ville gå.

Det var under mina kandidatstudier som jag för första gången lärde mig om konceptet DNA-origami. När jag såg en annons på väggarna på Albanova om en ledig tjänst på Högbergs labb om deras forskning om att omvandla godtyckliga nätmodeller till DNA-origami ansökte jag genast om att få göra mitt praktikprojekt där.

 

Vad är DNA Origami?

DNA-origami är en teknik för att skapa strukturer i nanoskala genom att vika en lång DNA-sträng till en önskad form med hjälp av korta "häftsträngar". Genom att noggrant utforma sekvensen av dessa häftsträngar kan DNA-molekylen vikas till vilken önskad två- eller tredimensionell form som helst. De resulterande strukturerna kan användas inom olika områden, t.ex. läkemedelsleverans, biosensorik och nanoelektronik. Syftet med forskningsartikeln var att öka styvheten hos dessa strukturer genom att leda DNA-molekylen på ett smart sätt på sig själv för att skapa godtyckliga förstärkta strukturer.

 

Vilka är dina framtidsplaner?

När jag är klar med min avhandling planerar jag att göra en resa till Sydamerika och vandra i Anderna i två månader. Efter det planerar jag att hitta ett jobb i branschen hemma i Nederländerna.

 

Mer information

Computer-Aided Design of A-Trail Routed Wireframe DNA Nanostructures with Square Lattice Edges - ACS Nano

Masterprogram i beräkningsfysik Institutionen för fysik,