Världens största partikelaccelerator startar om

Vid forskningsanläggningen CERN finns Large Hadron Collider (LHC), världens största partikelaccelerator. Under tre års tid har acceleratorn vidareutvecklats och i april startade man verksamheten på nytt. Sara Strandberg är professor på Fysikum och är verksam vid CERN, Europeiska organisationen för kärnforskning i Schweiz. Här berättar hon mer om hur hon blev intresserad av fysik och hennes forskning vid ATLAS-experimentet.

Sara diskuterade ofta astronomi och fysik med sina föräldrar under uppväxten. Hennes intresse växte med tiden och så småningom började hon studera på Projektlinjen på Fysikum.

Hälften av tiden var kurs och den andra hälften bestod av projekt. Det var ett bra sätt att komma i kontakt med forskargruppen i partikelfysik och utbildningen var samarbetsorienterad.

Examensjobbet gjorde Sara på D0 (D-noll), ett experiment vid en  partikelaccelerator på Fermilab i Chicago, och hon doktorerade även där.

I samband med en postdoc-tjänst på Berkeley började hon forska på ATLAS-experimentet vid CERN. Hon fick sedan ett forskaranslag från Vetenskapsrådet och kom tillbaka till Fysikum med ett lektorat 2011. Därefter har Sara varit tillsvidareanställd.

Mitt fokus ligger på att söka efter utvidgningar av standardmodellen som kan förklara universums mörka materia och Higgsmassans finjusteringsproblem. Främst söker jag efter den supersymmetriska partnern till toppkvarken. Sedan 2018 leder jag SHIFT-projektet, ett femårigt projekt finansierat av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse där vi utvecklar och söker efter modeller som inkluderar partnerpartiklar till toppkvarken i syfte att lösa Higgsmassans finjusteringsproblem.

Sara Strandberg, professor i partikelfysik på Fysikum, Stockholms universitet

I ATLAS-projektet används datan dels för att söka efter nya okända partiklar, men även för mätningar av partiklar man redan känner till. Planen fram till år 2040 är att utöka mängden data  vilket bland annat gör det möjligt  att undersöka parproduktion av Higgs-partikeln.

Över 10 000 forskare är knutna till CERN och 3000 av dem arbetar med ATLAS-experimentet.
Vi har två spår för vår forskning - dels att vi letar efter supersymmetriska partiklar och dels försöker vi  hitta bevis för parproduktion av Higgs-bosonen. Även om standardmodellen är en väldigt framgångsrik teori så finns det saker den inte kan förklara, såsom den mörka materian och asymmetrin mellan materia och antimateria. Behovet av fysik bortom standardmodellen är det som motiverar vår forskning.  Alla vi som är med i ATLAS-experimentet hjälps åt att bygga och driva detektorn. Vi turas om att gå skift för att övervaka datatagningen, vi kalibrerar, underhåller och uppgraderar all hårdvara och vi skriver all den mjukvara som behövs för att rekonstruera de stora mängder data som detektorn genererar.  Så den största tiden går inte ut på att analysera datan utan att samla in den.

Efter Big Bang var partiklarna masslösa. Därefter skedde en fasövergång och partiklarna fick massa genom att växelverka med  Higgsfältet. Det är möjligt att samma fasövergång även genererade den  asymmetri mellan materia och antimateria som vi ser i universum idag. Genom att observera parproduktion av Higgs-partiklar kan vi lära oss mer om egenskaperna hos Higgsfältet och den fasövergång som skedde i det tidiga universum. Och CERN är den enda platsen där denna forskning är möjlig.  Doktorander och postdocs får genom CERN en unik  möjlighet att vara en del av det internationella vetenskapssamhället.
 

Mer information