Anna Götlind. Foto: Elin Heppling/SU.

– Vi är mycket stolta över att studenter från vår institution blivit tilldelade Stockholmias två priser. Det visar på att vårt masterprogram ger det underlag som behövs för att skriva en välutformad och riktigt bra masteruppsats, säger Anna Götlind, prefekt och professor i historia vid Historiska institutionen, som samtidigt passar på att gratulera pristagarna för deras bedrifter.

Stockholmiapriset är Samfundet S:t Eriks, Stadsarkivets och Stockholmia – forskning och förlags pris för bästa magister- eller masteruppsats om Stockholm. Priset delas ut i två kategorier: dels Stockholmiapriset, där bidragen ska ha en tematisk anknytning till Stockholm, dels Stockholmiapriset – När historien möter samtiden, där uppsatsen ska skänka nya perspektiv på Stockholms framtidsfrågor och bygga på material från Stadsarkivet.

– Det känns väldigt roligt att min uppsats uppmärksammats inom kategorin När historien möter samtiden, säger Olle Belfrage. Bostadssituationen och det kommunala ansvaret för det allmännas bästa är ju en lika relevant fråga i dag som den var för över hundra år sedan då den började formuleras.

Tova Holmqvist, som skrivit om den ungsocialistiska rörelsen i Stockholm i början av 1900-talet, beskriver hur hennes uppsatsskrivande också givit mersmak att gräva djupare i arbetarrörelsens historia:

– Får jag drömma fritt hade jag gärna arbetat vidare med någon form av översiktsverk som ställer ungsocialisterna i relation till den tidiga arbetarrörelsens utveckling, både i Sverige och internationellt, berättar hon.

– När jag började läsa in mig på de handskrivna mötesprotokollen kändes det lite som en bortglömd guldgruva. Källmaterialet ger en väldigt rik bild av den ungsocialistiska gruppens praktiker och försök till mobilisering, samtidigt som det bidrar till en mycket djupare förståelse för de enskilda medlemmarnas stora engagemang för den ungsocialistiska kampen, konstaterar hon.

Olles och Tovas tips till andra uppsatsstudenter

Masteruppsatsen är för många studenter den mest omfattande skrivuppgift de står inför, och arbetet kan kännas både stressigt och stundvis överväldigande. Därför frågade vi Olle och Tova om vilka tips de kan ge till framtida mastersstudenter.

– Börja i tid!, svarar Olle omgående. Vänta inte med att formulera vad du ska skriva om tills uppsatskursen startar under sista terminen. Då mastersprogrammet i sig kan upplevas som krävande är mitt tips att du har ditt uppsatsämne i bakhuvudet när du läser andra kurser.

– Arkivarbetet tar också längre tid än vad man räknat med från början. Var noggrann med att sortera upp ditt källmaterial redan från dag ett. I dag finns det ju också bra digitala redskap för det, Zotero till exempel. Även om det tar tid vinner du på det mot slutet av renskrivningsprocessen, tillägger han.

Tova tipsar också om att våga ta pauser i skrivandet:

– Jag upplevde det som att pauserna behövs. Inte bara för att det kan vara väldigt krävande att skriva en masteruppsats och att man behöver hitta tid för att göra annat, utan för att pauserna även kan vara behjälpliga i själva skrivandet.

– Det är lätt att fastna i detaljer och inte veta hur man ska komma vidare. Jag kände att till och med kortare pauser kunde göra att jag såg på min text med nya ögon, vilket i sin tur gjorde det lättare att sortera tankarna och få en överblick över arbetet, säger hon.

Som slutexaminerade mastersstudenter står nu dörrarna öppna för ansökan till forskarutbildning. Olle förklarar att han är i processen av att formulera en forskningsplan inom ämnet urbanhistoria. Även Tova uttrycker en vilja att återigen få fördjupa sig i historien och bidra med ny kunskap om vårt förflutna. 

Vi på institutionen lyckönskar dem båda, och kommer att följa deras akademiska framtid med spänning!