De vanligaste böckerna i Sverige under medeltiden var just de liturgiska verk som användes vid gudstjänster i medeltida sockenkyrkor. Idag finns dock väldigt få fullständiga manuskript kvar.

För att förstå rörelserna kring de liturgiska böckerna under medeltiden förklarar emellertid Inka Timosaari att forskare kan vända sig till ett annat, yngre, bevarat material.

– Ett stort antal av de medeltida katolska, latinska liturgiska böckerna kom nämligen efter reformationen att återbrukas.

Till exempel berättar hon att det inte var ovanligt att de slitstarka pergamentsbladen användes som omslag till den svenska förvaltningens räkenskaper under 1500- och 1600-talet.

Handskriftsanalys ger nycklar till böckernas kontext

De medeltida pergamentbladen uppmärksammades redan under 1800-talet. Idag finns det över 23 000 fragment att studera i Riksarkivets databas över medeltida pergamentomslag (MPO) och motsvarande cirka 9 300 via Finlands Nationalbibliotek i Helsingfors (Fragmenta membranea).

En stor del av BOMPAC-projektets innovativa tillvägagångssätt går alltså ut på att försöka spåra det medeltida källmaterialets ursprung utifrån exempelvis tidigmoderna kronofogdars räkenskapsböcker. Inka Timosaari bidrar till projektet genom paleografisk analys. Det innebär att hon genom att studera handskrift försöker placera de medeltida skrifterna i sitt tidsmässiga och geografiska sammanhang: Vem eller vilka skrev dessa böcker? När skrevs de, och vilka svenska medeltida stift kan de kopplas till? Hur kan vi idag förstå bokförsörjningen till de svenska medeltida stiften i en bredare historisk kontext?

Ny kunskap om 1400-talsskrifter

–Men, vad hinner man forskningsmässigt åstadkomma under ett år? – frågar sig Inka Timosaari.

Inom sin del av projektet har hon valt att avgränsa studien till texter som kan spåras till Västerås stift under 1400-talet. Det är en period som hon menar tidigare varit paleografiskt svår att datera i jämförelse med andra epoker. Hon hoppas också kunna berätta mer om vem eller vilka som stod bakom de medeltida texterna, vilka böcker som kan tänkas ha producerats lokalt och vilka som kan antas ha kommit utifrån.

Inka Timosaari förklarar att varje stift hade sin egen liturgiska profil.

–Genom att studera stilen på den äldre skriften går det att urskilja hur olika pergament kunde ha, inte bara en, utan flera olika upphovsmakare som troligtvis var utbildade inom samma skola. Hon berättar vidare hur olika detaljer i fragmenten också kan avslöja vilka skrifter som producerades inom just Västerås stift.

Bilden är ett utdrag ur MPO databasen och visar omslaget till ett tidigmodernt Förläningsregister för Västmanland och Dalarna från 1585. Via figurerna och symbolerna går det att koppla den medeltida texten, ett 1400-tals Antiphonarium (en liturgisk sångbok med noter), till Västerås stift. Medeltida pergamentomslag, SE/RA/80001/Nr 9001-10000/9115, bild id: R1009115_00004.

Inom ramen för BOMPAC projektet hoppas Inka Timosaari kunna koppla samman de olika textfragmenten och placera dem i ett specifikt medeltida stift. Genom att identifiera boktillverkarna hoppas hon kunna ge en bredare bild av den medeltida bokproduktionen i Sverige och samtidigt addera paleografisk kunskap för 1400-talet.