– Det känns väldigt bra. Det här är såklart ett steg i karriären som man är väldigt stolt över, säger Magnus Linnarsson.

– Sedan känner jag också att det följer med ett ansvar att bidra till institutionen. Att till exempel kunna dra in mer forskningsmedel som gynnar andra medarbetare och skapa goda förutsättningar för doktorander, tillägger han.

Magnus Linnarsson. Foto: Olle Belfrage/SU.

Magnus Linnarsson disputerade i historia vid Lunds universitet 2010 på avhandlingen Postgång på växlande villkor. Det svenska postväsendets organisation under stormaktstiden, och han har sedan dess forskat och undervisat i ämnet med Stockholms universitet som arbetsplats. Att i dag kunna titulera sig professor i historia har dock inte varit ett självklart karriärsmål från början.

– Jag kommer inte från en akademikersläkt. När jag exempelvis läste D-kursen i historia (något masterprogram fanns inte vid den här tiden) kände jag faktiskt inte till att det fanns en forskarutbildning inom ämnet, berättar Magnus Linnarsson.

– Det var också först när vi fick börja skriva uppsats under grundutbildningen som jag började tycka att det var roligt med historia på riktigt, minns han.

Att doktorera var inte heller givet då han parallellt med historiestudierna även läste pressvetenskap i Lund och arbetade som simtränare, bland annat för ungdomslandslaget, och senare som journalist och allmänreporter för Sydsvenskan, Expressen och TT.

– När jag blickar tillbaka kan man konstatera att jag har tagit ett steg i taget i riktning mot en vidare forskarkarriär, menar han.

Sitt samhällsintresse från tiden som reporter speglas dock i Magnus forskning om politiska konflikter, statsbildning och institutionell förändring från tidigmodern till modern tid.

– En röd tråd har varit spänningsfältet mellan det offentliga och det privata. För mig har det varit viktigt att det jag forskar om ska vara samhällsrelevant och anknyta till dagsaktuella frågor, konstaterar han.

Sedan 2013 har han tillsammans med Mats Hallenberg, professor i historia vid Stockholms universitet, drivit tre större forskningsprojekt inom områdena politisk historia och urbanhistoria:

• 2013–2018: Egenintresset kontra det gemensamma bästa. Politiska konflikter om organisering av allmännytta (finansierat av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd).
• 2018–2022: Skiftande regimer. Representation, administration och institutionell förändring i Sverige, 1540–1810 (finansierat av Vetenskapsrådet).
• 2020–2024: Olika vägar till välfärdsstaden. Samhällsservice, inkludering och det allmänna bästa i Norden (finansierat av Riksbankens Jubileumsfond)

Problemet med vinster. Bokomslag: Pica Pica Design.

Inom det förstnämnda projektet gav han 2017 ut boken Problemet med vinster. Riksdagsdebatter om privat och offentlig drift under 400 år (Nordic Academic Press) i vilken han utifrån ett längre tidsperspektiv analyserar den principiella frågan om skattefinansiering och privata vinster inom välfärden i Sverige.

Förra året publicerade Magnus Linnarsson och Mats Hallenberg antologin Nordic Welfare Cities. Negotiating Urban Citizenship since 1850 (Routledge 2024). Boken är ett resultat från det urbanhistoriska projektet Olika vägar till välfärdsstaden. I boken behandlar de, tillsammans med en handfull nordiska kollegor, välfärdsutvecklingen i de nordiska städerna kring förra sekelskiftet och hur de kom att föregå staten i frågor kring allmän service.

Just nu är han mitt uppe i slutkorrekturläsningen för en kommande monografi: Shifting regimes. Political disruption and change in early modern Sweden (Nordic Academic Press). Boken publiceras inom ramen för forskningsprojektet Skiftande regimer tillsammans med Mats Hallenberg och Joakim Scherp, docent i historia vid Stockholms universitet. Projektet består av sex delstudier som belyser de formativa perioderna då statsorganisationen i det tidigmoderna Sverige genomgick betydande förändringar och regimskiften.

Shifting Regimes. Omslagsform: Cia Björk, PCG Malmö.

Boken kommer ut efter sommaren och har enligt Magnus varit inspirerande men också utmanande att skriva. Dels för att studien täcker hela 300 år, dels för att de haft som målsättning att innehållet ska uppfattas som en enhetlig text och inte upplevas ha varit skriven av tre olika författare.

– Jag tycker att vi har lyckats bra med att få fram den känslan, berättar Magnus.

– Sedan finns det såklart andra praktiska utmaningar. Vi har alla haft undervisning och andra forskningsprojekt att ta hänsyn till, och så har det kommit en pandemi emellan. Boken är också sakkunniggranskad via Kriterium vilket även det har dragit ut på tiden, tillägger han.

Framöver har annars Magnus Linnarsson fullt fokus på att, tillsammans med en grupp nordiska forskarkollegor, utforma en större projektansökan för ett forskningsprogram om urban välfärd. Projektet är en vidareutveckling av tidigare projekt och har som målsättning att nå ny kunskap om de nordiska välfärdssamhällenas tidiga och urbana utvecklingsfaser.

– I höst väntar en workshop i Köpenhamn där vi arbetar vidare med ansökningen och de olika delstudierna inom projektet. 

– Jag ser även fram emot att delta vid Urban History Groups konferens i Leicester i september med ett paper om sjukhus i Köpenhamn och Oslo kring sekelskiftet 1900, avslutar han.