Två decennier av nyfikenhet och nörderi med forskning i centrum

Det har gått nästan två och ett halvt år sedan universitetet utsåg 2020 års hedersdoktorer. Den akademiska högtiden då de ska promoveras har dock fått hållas på pandemipaus – tills nu. Tobias Svanelid som programleder och producerat Vetenskapsradion Historia i tjugotvå år ska fredag den 30 september bli hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten.

Tobias Svanelids hår har högtiden till ära hunnit bli långt ”som en jazzbasist”.

– Jag började spara när jag fick veta att jag var utnämnd. Jag tänkte att det går att se lite rufsig ut på högtiden, det är högtravande nog ändå. Men det åker efter ceremonin.

Tobias Svanelid har sedan år 2000 lett och producerat radioprogrammet Vetenskapsradion Historia i Sveriges Radio P1. Det är för sina insatser i programmet, och sitt arbete med att förmedla historiskt inriktad forskning till allmänheten på ett populärvetenskapligt sätt, som han nu den 30 september till slut officiellt kommer att promoveras till hedersdoktor vid den Humanistiska fakulteten.

Traditionsenligt håller de nya hedersdoktorerna offentliga föreläsningar i universitetets regi under hösten. Så också Tobias Svanelid, som kommer att samtala med Charlotta Forss ”Om populariseringens dilemma” under ledning av Bo Eriksson den 24 november på Tranströmerbiblioteket. Dessutom har han blivit inbjuden att delta i ett par interna aktiviteter vid Historiska institutionen.

–Det känns bra att bli tagen i anspråk. Jag och programmet har fått så mycket tid av forskare. Det är dags för mig att betala tillbaka, om folk vill ha det. Det känns som payback.

Läs mer om samtalet den 24 november

 

Radioprogram med forskningen i centrum

Det som ”betalas tillbaka” är forskares medverkan i ett (hittills) tjugotvå-årigt program för historisk, arkeologisk, etnologisk och annan forskning om mänsklighetens förflutna. Och forskarnas och forskningens plats i programmet har varit allt annat än försumlig – programmet utgår till stor del ifrån intervjuer och möten med forskare och sätter på så sätt deras forskning i centrum. Detta kan jämföras med många andra podcasts och kultursidor, där det ofta är journalister som sammanfattar och förmedlar historia och annan forskning.

–Det finns så många människor där ute som inte är akademiker, men som ändå är intresserade av forskarnas egna uttryck. Och många journalister kan inte tro det. Det ska alltid skruvas till, och hittas vinklar.

I Vetenskapsradion Historia får de berörda forskarna själva sätta agendan och tala om sin egen forskning. Och det är inte nödvändigtvis något negativt att alla inte har vana av att tala om sina ämnen i populärvetenskapliga sammanhang.

–Det finns något oskyldigt och bra i att vara ”omedietränad”. Man kan märka att forskare som varit mycket i media kan regissera sig själva mer. Samtidigt tror jag att programmet har skolat många historiker till att kanske bli mindre rädda för journalister.

 

”Det finns plats för nyfikenhet och nörderi”

När Vetenskapsradion Historia startades vid Vetenskapsradions redaktion i Uppsala år 2000 sändes redan SR-programmet Historiska klubben (numera en del av Vetenskapsradion På Djupet). I programmet kopplades historia till dagsaktuella ämnen och händelser. Därmed fanns det plats för ett program som kunde utgå helt ifrån aktuell forskning utan att fokusera på hur den kopplas till samtiden.

–Det finns plats för nyfikenhet och nörderi, och det är väl vad jag tycker att historia är. Det finns mycket samhällsrelevant historisk forskning – men gudskelov också mycket som drivs av ren nyfikenhet. Varken forskarna eller programmet ställer särskilt ofta frågan: vad ska det här leda till?

Det finns aldrig brist på ämnen för nya program. Tobias Svanelid låter till stor del sina egna intressen styra programmens riktning.

–Bland det roligaste med jobbet är att få välja ämnen själv – och att de inte behöver vara aktuella.

Ambitionen är att programmet ska kunna både förklara och komplicera historiska frågor – med forskarnas hjälp. Ett exempel som Tobias Svanelid ger är de lyssnare som kommit in på historieämnet genom ett intresse för den nationella historien.

–Och där är det spännande att bidra med perspektiv på den traditionella historien som utmanar och ifrågasätter folks ”för sant-hållna” uppfattningar om Sverige, och om sig själva.

"Det blir starkt när man får möta riktiga människor som berörs av historien. Man blir en del av det som berättas."

 

Historia som berör och upprör

Det avsnitt som berört Tobias Svanelid allra mest handlar om svenskamerikaner i USA. År 2012 reste han till de gamla svenskkolonierna i Minnesota, Chicago och Bishopshill. Historiker och vanliga amerikaner vars släkt kommit från Sverige berättade i programmet om sin familjs öden. Bland andra träffade han ungdomar från ett svenskt-amerikanskt universitet som lärde sig svenska genom Disney-sånger. I programmet hörs de sjunga ”En helt ny värld” från filmen Aladdin, vilket också blev symboliskt för de historiska migrerade svenskarnas hopp till den ”nya världen”.

–Ibland blir historien nästan som science fiction, för att det är så långt bort. Men det blir starkt när man får möta riktiga människor som berörs av den. Man blir en del av det som berättas.

Lyssna på det första av två avsnitt om svenskamerikaner här

Vilka utmaningar finns då i programproduktionen? Vissa ämnen väcker extra mycket känslor, och därmed både positiv och negativ respons, hos lyssnarna. Samisk historia, vargjakt och kvinnohistoria är några exempel. Andra ämnen kan få gott genomslag i problematiska sammanhang.

–Jag känner stolthet över programmet men blir också besvärad när vi blir lyfta i högerextrema kretsar, till exempel program vi haft om slavhandel i arabiska länder.

Tobias Svanelid reflekterar även över vad redaktionens blyga storlek – bestående av honom själv och kollegan Urban Björstadius – innebär för val av, och perspektiv på, innehållet i programmen. Ett exempel han nämner är hur barnafödandets historia seglade upp som ett möjligt ämne efter att det tagits upp i en nyutkommen bok. Det gör att han ställer frågan: Varför hade de inte kommit att tänka på det ämnet tidigare?

–Jag har ju inte själv fött barn. Nu är det något som man kan tycka att alla borde bry sig om och intressera sig för. Men för en annan journalist med andra erfarenheter kanske det skulle varit självklart som ämne långt tidigare.

 

Vetenskapsradion historia – alltid där det hände

”Vetenskapsradion historia är aldrig på plats när det hände, men alltid där det hände”, står det på Sveriges Radios hemsida. Och Tobias Svanelid vill vara just på plats under inspelningarna så mycket det går. En inspirationskälla för inslagens utformning är den brittiske naturdokumentärlegendaren David Attenborough.

–Han var där, och kröp i termithögarna. Jag gör något liknande fast i historien. Det blir roligare för en själv, och det tror jag också det är för David Attenborough.

Mer än två decenniers verksamhet, mycket av den i hemstaden Stockholm, har förvandlat Tobias Svanelids upplevelse av sin närmiljö. Han kan aldrig gå särskilt långt utan att passera en plats som påminner honom om en historisk händelse eller intervju från programmet. Han jämför det med en bok från sin barndom. I boken fanns bilder av en stad.

–På bilderna såg man staden i nutid, och så syntes det som en reva i tiden, där de visade en skärva av hur staden såg ut för länge sen. Så ser jag världen nu, att den är full av historiska lager – speciellt när jag går runt med forskare.

"Han var där, och kröp i termithögarna. Jag gör något liknande fast i historien."

 

”Svindlar när man tänker på hur många sätt det finns att göra program”

Programmets form har utvecklats under dess första två decennier. De tidiga åren hade Tobias Svanelid en parhäst i form av historikern Nils-Olof Zethrin som fungerade som en länk mellan den mindre historiskt kunnige programledaren och inbjudna forskare. Efter några år, när Tobias Svanelid blivit varm i de historiska kläderna, skötte han under en tid apparaten själv. Urban Björstadius tillkom som kollega för några år sedan och håller bland annat i nyhetsinslagen. Programmet har blivit längre än de ursprungliga tjugofem minuterna – nu är varje avsnitt närmare fyrtiofem utan musik. Och det finns mer att göra.

–Vi vill göra mer inslag med humor. Nu har vi på gång att vi ska testa historiska grejer i programmen – testa historiska kläder eller bli utkastade i en medeltidskatapult. På så sätt kan vi komma ännu närmare historien. Men det svindlar när man tänker på hur många olika sätt det finns att göra program på.

Den som eventuellt oroat sig för att ett hedersdoktorat innebär att Tobias Svanelid ser sin uppgift som folkbildare som uträttad, kan vara lugn. Programledaren och producenten har inga planer på att byta jobb – så länge SR, som skriver kontrakt på årsbasis, vill fortsätta göra programmet.

–Men hittills går det ju bra för programmet. Och det har gått i tjugotvå år.
Skulle Vetenskapsradion Historia läggas ner tror han att det kunde vara roligt att göra samma koncept i TV, eller skriva reportageböcker. Men det finns, som han säger, ingen ”exit plan”.

– Jag tycker fortfarande att jag har det bästa jobbet.