I Stockholms domkapitels handlingar från 1652, inklämt mellan protokoll och rättshandlingar, ligger ett oväntat dokument: ett kärleksbrev. Hur hamnade det där? Målet gäller en kvinna som anklagas för lönskaläge, alltså sex utan att vara gifta. Kvinnan hävdar att mannen hon haft samlag med har gett henne äktenskapslöfte, vilket han förnekar. Som bevis för äktenskapslöftet lägger hon fram detta brev där han bedyrat sina känslor för henne. I hörnet av brevet syns till och med ett hjärta som korsas av två pilar, och parets initialer – HB och MA. 

Ett kärleksbrev som framhållits som bevis i domstol år 1652. Källa: Stockholms domkapitel, Handlingar, allmän serie, E: III:1 (1652), Stockholms stadsarkiv.

För att hitta, tyda och tolka ett dokument som kärleksbrevet krävs flera färdigheter hos en historiker. Att förstå ett arkivs uppbyggnad och hur samlingarna kommit till är en bra början för att kunna hitta källmaterial. Förmåga att kunna läsa handskrift är nästa nödvändighet – något som för många icke-historiker är en utmaning även med skrifter från 1900-talet, och nästan omöjligt med en skrift som är ytterligare trehundra år äldre. När kandidatkursen nu görs om läggs alltså ett större fokus på dessa praktiska kunskaper. 

Fokus på forskningsprocess och färdigheter

Karin Sennefelt, professor i historia, hoppas att i uppsatskursen hjälpa studenterna att se teori som något som hjälper forskaren att ställa frågor. Foto: Elin Heppling

Den nya kursen är uppbyggd kring hur forskningsprocessen fungerar, från att söka material på arkiv och bibliotek, att finna ut vad som är vetenskapligt relevant, till att genomföra analyser. Här kommer bland annat ingå föreläsningar om arkiv, handskriftsläsning och användning av digitala metoder, liksom en hel del praktiska uppgifter. Teori kommer att behandlas på ett mera handfast sätt, som en serie verktyg som forskaren har till förfogande. Även här har fokus flyttats till ett mer praktiskt sätt att ta sig an ämnet. Det går i linje med hur många historiker generellt har rört sig från att applicera hela stora systemteorier, som var vanligt för några decennier sedan, till att oftare plocka ihop och använda teoretiska verktyg från olika håll, säger Karin Sennefelt.

– Vi hoppas kunna avdramatisera vad teori är – från något som kanske verkar väldigt abstrakt till något som hjälper forskaren att ställa frågor.  

Utöver uppgifterna där studenterna övar sig i att applicera metod och teori, ingår det även att skriva en loggbok under delkursens gång. Genom den får studenterna löpande pröva och reflektera över hur de metoder och teorier som presenteras kan användas i den egna uppsatsen. På så sätt knyts teori- och metodkursen närmare uppsatskursen, som löper parallellt. Användandet av den egna uppsatsen i loggboken ska även minska risken för att olika AI-verktyg används i de examinerande momenten, då uppsatsarbetet är ett individuellt unikt projekt. 

– Loggboken gör metod- och teorikursen ännu mer relevant för det egna uppsatsarbetet, och ökar dessutom rättssäkerheten, säger Karin Sennefelt.