I Film på konstmuseum presenterar konstvetaren Jimmy Pettersson ny kunskap om den rörliga bildens mediehistoria vid det konstmuseum den idag är en självklar del av. Genom en undersökning av filmmediets utställningspraktik, dess användning och de förväntningar som fanns om film vid Nationalmuseum 1945–1950 lyfter Pettersson fram en historia som centreras kring en idé om att en större närvaro av film skulle ha förmågan att förändra museets verksamhet.

I ett större perspektiv visar avhandlingen hur det är möjligt att utifrån museers handhavande med medier och de förväntningar som knyts till dem öppna upp konstmuseiforskningen från ett annat och relativt outforskat håll: museernas mediehistoria.