Inge Jonsson
Inge Jonsson

Inge Jonsson växte upp i Stockholm. Han disputerade 1961 i litteraturhistoria med poetik vid Stockholms universitet på avhandlingen Swedenborgs skapelsedrama De cultu et amore Dei. En studie av motiv och intellektuell miljö (1961) och blev docent samma år. Inge Jonsson är vår främste Swedenborgsforskare och gav ut flera skrifter i ämnet, bland dem Swedenborgs korrespondenslära (1969). Flera har utkommit på engelska. 

Inge Jonsson utnämndes till professor 1973 och blev snabbt prefekt vid Litteraturvetenskapliga institutionen. Senare valdes han till dekanus vid Humanistiska fakulteten, utnämndes 1984 till prorektor och 1988 till universitetets rektor. Han hade mängder med uppdrag i stiftelser, sällskap och fonder – bland dem ordförande i Riksbankens Jubileumsfond och ordförande i Samfundet De Nio – och var medlem i ett flertal akademier. Han var preses i Vitterhetsakademien och ledde flera nationella utvärderingar av ämnet litteraturvetenskap. 

Tidigt engagerade han sig i gymnasieutbildningen i litteratur och svenska och utgav tillsammans med andra en serie litteraturantologier för gymnasiet i slutet av 1960-talet.  Hans forskningsintressen var omfattande men rörde sig framför allt kring idéhistoriska perspektiv och olika typer av tolkningsfrågor. Idéer och teorier om ordens konst. Från Platon till strukturalismen är en klassiker (1971). Vi är många som böjt våra huvuden över denna täta framställning, där man kan stryka för praktiskt taget varje mening. Numera finns boken i digital form. Byråkrater och politiker i samtida litteratur var ett annat ämne som intresserade Inge, vilket utvecklas i Maktens verktyg (1978). Den litterära begreppshistorien utforskas i det idéhistoriska verket I symbolens hus (1986). Under senare år skrev han bland annat historiker över Vitterhetsakademien (2003) och Samfundet De Nio (2013). 

Som professor var Inge Jonsson sällsynt frisinnad och öppen för nya intryck och idéer, lika vänlig som lyhörd, men med kritisk blick när så krävdes. Vi lärde känna Inge som handledare, seminarieledare och administratör på Litteraturvetenskapliga institutionen. Han var lyssnande, förtroendefull och vidsynt och intresserade sig också för ämnen långt från hans egen forskning, bland annat genom att viga en seminarieserie åt den originelle danske strukturalisten Peter Brask. Han satt ofta i den gamla forskarsalen på KB under 1980-talet, och som doktorand var det lätt att komma till tals med honom. En rökpaus på trappan kunde utvecklas till samtal om allt inom liv och litteratur. Den som tenterade för Inge kunde räkna med att bli grillad, men samtidigt fanns utrymme för fria tolkningar och en uppsluppenhet inför litteraturens oändliga möjligheter.

Prefektens arbete skötte Inge på det mest föredömliga sätt. Hans dörr var öppen och hur överhopat skrivbordet än var fanns tid för frågor och synpunkter. Hans inställning till reformförslag var genomgående positiv och han intog en effektiv och konstruktiv attityd i administrativa frågor. Hans signum var snabba och väl underbyggda beslut med kortast möjliga väg till verkställighet. Ett bestående resultat av Inges initiativkraft var hans del i inrättandet av ämnet idéhistoria vid institutionen. Trots allt högre chefspositioner på universitet förblev han lika tillgänglig för oss på institutionen – en promenad eller ett telefonsamtal bort. När vi enades om ett förslag om korta årliga arbetsresor till universitet i utlandet för samtliga anställda, sökte vi rektor Jonssons välsignelse. Han gav omedelbart prov på sin administrativa kreativitet genom att understödja propån med hänvisning till betydelsen av arbetsmiljömässiga förbättringar. 

Inges öppenhjärtighet och humor förblev alltid lika intagande, endast hans klädstil förändrades. Den jeanskostym han i bästa 70talsstil bar under sin tid vid institutionen byttes sedermera ut mot mer konventionella kläder. Han förenade på ett sällsynt vis auktoritet med ödmjukhet.

Vi minns Inge Jonsson med saknad och tacksamhet som en stor humanist. Han var inte endast en lärd och kritisk vetenskapsman utan även en djupt engagerad företrädare för alla de områden där humanister kan verka och göra nytta. 

Göran Rossholm och Boel Westin, båda professor emeritus i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.

Läs också gärna Stockholms universitets rektor Astrid Söderbergh Widdings minnesord.

Högskoleföreningen 150 år: Intervju med Inge Jonsson.